Aftonbladet – 31 oktober 1863, sida 2

passerade öfver gatan förbi den der upp ställda truppen, och började bakom den samma tillika med andra, som ifrån alla si dor sällade sig till dem, vidtaga anstalte till uppförande af en ny barrikad, för at fråa begge sidor innesluta fienden. Då Maria af Clairvaut först blef varse all detta, tryckle hon sig nära intill gin följe slagare och båda stannade ett ögonblick fö att öfverlägga hvad de borce göra. Carla Montsoreau insåg dock genast, attingen an pan utväg fanns, än att försöka komma ige nom öppningen på barrikaden, och de ställde sin väg dit, gående långs efter hela fronten af trupperna, utan att från deras eida röna något hind r eller ens blifva tilltalade. An. lända till kedjan, rönte de dock ett helt annat emoltsgande. Den officer, som nyss förut stått i barrikadens öppning, hade dragit sig tillbaka ibland folket innanför densamma, och en rå grof borgare, väpnad med stormhatt och harnesk, sträckte ut sitt spjut emot den unge gretvens bröst, ropande: Gif lösen, om ni vill slippa igenoml! Jag känner icke lösen, sade Carl a Montsoreau, men jag ber er att ej hindra mig. Jag är officer I tjenst hos hertigen af Guise.4 cOm så vore, så skulle ni väl känna lösen, svarade borgaren. Vänd om och gå härifrån; eljest ränner jag spjutet i er, Att jag ej vet lösen, fortfor den unge faedven kommer sig deraf, att jag ej på ång tid sett hertigen och just nu är stadd på väg till hans höghet. Tillbaka, herre, skrek den andre, som alldeles icke syntes vilja lyssna till några skäl; tillbaka på ögonblicket! Carl af Montsoreau såg sig om efter den officer, som han förut varseblifvit, men denne hade nu alldeles kommit ur sigte; och Ma