Aftonbladet – 31 oktober 1863, sida 2

I afseende på vården at enskilda skogar, hvilket ämne blifvit uti skogsstyrelsens för slag i det närmaste förbigånget, har utskottet, i anledning af hrr Ljungbergs, Witts och Hevrik Hanssons motioner hemställt, att om någon jordegare skulle den honom till begagnande af hemmanets skog medgilna rätt och frihet missbruka, genom att ogen, ulan ändamål af odling, sköfla och föröda, då må konungens befallningshafvande ega att, sedan af honom utsedda sakkunnige män, jemte jägmästaren i länet, meddelat sitt på undersökning å stället grundade yttrande, vid verkande vite tillsvidare förbjuda skogens anlitande till annat än hemmanets oundgängliga behof, samt, om detta förbud icke börsammas, med vitets förhöjende ställa skogen på viss kortare tid under särskild uppsigt. Vi hafva här endast kunnat i korthet anfva hufvudresultaterna af de beslut, hvarvill utskottet kommit, och vi måste till en annan dag förbehällia oss den närmare granskning af dessa beslut, som ett ämne af den stora vigt för landets hela ekonomi som det ifrågavarande påkallar. Göteborgs-Posten yttrar i en lägre artikel om den politiska situationen bland annat följande: För Skandinavien är det ett lifsvilkor, att Danmarks integritet upprätthålles. Detta är omöjligt, om ej Eidergränsen bevaras åt koandinavien, åtminstone under närvarande rhållanden. De skandinaviska stoterna äro redan i besittning af den nationala afskrankning, af den inre frihet och konstitutionalism, som tyska folket nu först är i färd med att vilja tillegna sig. Skandinaviens företrädesrätt är derföre gifven. Danmark undertryckt i denna etund vore för Ryssland ännu en allierad, på grund af tyska furstarnes, namneligen preussiske konungens, hållning i polska frågan. Detvore en qvarnsten bunden kring vär hals, det vore ett rep, med hvilket vi vid lägligt tillfälle skulle strypss. Vi sjelfva måste derföre i denna stund betrakia Danmarks sak som vår egen, liksom den är Vesterns, på grund af dess ställning till friheten och nationalprincipen. Frågans afgörande har således den vigt, att vi skulle till bälften begå sjeltmord, om vi ej understödde det hotade brödrariket. Ett par aktade organer ivom vår press ställa sig emot denva uppfattning, sannolikt ledda af blind ifver för Polens sak, som de anse skola störas af den dansk-tyska frågans afgörande. Men detta är ett lifsvilkor för Sverge, och kan Sverge vara Polen till något gagn, får det dock icke vara genom begåendet af ett eget politiskt sjelfmord. Polens gagn i framtiden, om det kan komma att tillkämpa sig en framtid, beror af elt starkt Skandinavien, som kan hålla uppe jemnvigten mellan Ryssland och Tyskland häruppe i Norden, eå Jänge Tyskland genom sitt politiska system ännu är ett eröfrande folk. Lyckas tyska folket störta detta, är ett mäktigt Skandinavien lika nödändigt för Tyskland, som det skall bli det för ett sjelfständigt Polen. Den kamp,som nu kan stunda för oss äfven vid Eidern, är således i grunden intet annat, än en kamp för Tysklands egen skull, och det är ej första gången svens-a vapen stridt mot tyska furstar för Tysklands egen frihet.