Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 19 Okt. Enligt ett bref fråa Leipzig hvilket nyss kommit mig tillbanda, motsvarade gårdagens fest icke fullt hvad nan väntat gig. Bref. vets författare är visserligen en utlänning, nemligen engelsman, men just af detta skäl ppfuttar han kanske saken mera opartiskt än en deltagare i den fest, som i gär firades i Leipzig på det stora fulkslagets femtionde årsdag. Min korrespondent tycker, att entusiasmen ej var synnerkgen stor och att det fattades iesten sammanhang. Den kom för snart efter turnföreningens fest och tilloppet af menniskor var derföre cj så stort. Mot städerna vid Khen rådde stor förbittriog. Med unduntag ef Mainz ha de ej velat deltaga i festen, såsom det påstås, at fruktan för fransmännen. Men äfven den politiska tvinsot, som slit mer och mer utbreder sig under i ndet af junkerregimen i Preussen, har särskildt inverkat på denna obevägenvbet alt deltaga. Folket blir alltmera främmande för de ideella sträfvandenn, hvaråt de kortsynta junkrarna torde fägna sig; de ha ju, såsom jag skref till er för 8 dagar sedan, med sneda blickar betraktraktat hela festen i Leipzig, derföre att den föranledts af nationalföreningen, samt uppbjudit allt att störa den. Men händelser kunna inträffa, då detta tanklösa och opatriotiska beteende kan komma att koste dem dyrt, och då de förgälves skola söka återuppväcka den genom väldsåtgärder och konstitutionella edsbrott nedtryckta allmänna andan. Huru djupt missnöjet griper omkring sig inom nationen och med hvarje dag alltmera hotar monarkien3 rötter, ha äfven händel serna vid domkyrkobyggnadsfesten i Köln bevisat. Utom hofvet och prinsarne hade. såsom oundgängligt var vid en sådan fest, äfven kultusministern och ministern för allmänna arbeten blifvit blifvit bjudna. Men herr von Bismarck bade myndigheterna i Köln deremot förbigått vid bjudningen. Han lät emellertid med vanlig djerfhet genow Kreuz-Zeituog tillkännagitva, alt han skulle