Aftonbladet – 26 oktober 1863, sida 2

Article Image
medel för anställande af 12 folkskoleinspekÖref, ön för hvarje stift. Att inspektionen härmed blifvit gjoti til en atiftsangelägenhet, är naturligt, så länge änhu fulkskolan i viss mån lyder under stiftsstyrelserna. I den mån landstingen taga seken om hand, bör den dock blifva en länsangelägenhet och komrma tnder länsstyrelserna, hvarigenom ötöra fördelar skule vinnas för slitande af de mångfaldige tvister, som nu belasta konsistorierna, mellan skollärare och församlingar, skollärare och pastorer m. m. När så, såsom vi hoppas, äfven inspektionen blir ordnad länsvis, skola områdena blifva mindre, och inspektörerna dermed hinna bättre uppsylia silt Yigt!gn åliggande. Jet har frågats: hvari detta åliggande bör egentligen bestå, och man har antagit, att det skulle framdeles, såsom hittintills, gå ut på att efterse huru folkundervisningen inom hvarje skölumråde blifvit ordnad och utförd, samt derom afgifva beruttelser. Dervid bör dock erinras, att eftersynen och de skriftliga rapporterna skulle ingenling verka, derest de ej leda till någon påföljd. Om inspektor finner förhållandet ligt och gör anmärkning dervid, men storierna och föreamlingarng låta det deörvid bero, så hir inspektionsarbetet varit fruktlöst. Men dervid skall det ovilkorligt stanna, dercst icke inspektor eger tid och förmå alt, jemte anmärkande af bristerna, uppg förslag till ett bättre. Ty göres detta ej af bonom, så läreT det näppeligen kunna göras varken af konsistorium eller skolstvrelsen, hvilka endast undantagsvis kunna ega den lokalkännedom och den insigt uti ämnet i Ö rigt, som härtill erfordras. Skall folkundervisningen hafva något verk igt gagn af inspektionen, så bör alltså inspektor dels nogsamt genomskåda de brister soin förefinnas, dels uppgöra planer för skolväsendets fullstätd!ga ordnande inom hvarje skoldistrikt. . De anspråk, som här skola uppfylläs, äro: 1;o att hvarje barn i skolåldern skall ega illgäng till undervisning, samt 2:0 alt denna undervisning må blifva cå god som möjligt. Det första anspråket innebär, att inom hvarje försomliog (som hos oss är skoldi strikt) skola fionas tillräskligt många och rymliga skollokaler för emottagätide af alla barn, samt att de böra vara så belägna, alt efatånden ej göra skolgången omöjlig. — Det andra anspråket innebär, att der bör finnas tillräckligt antal lärarekrafter och dessa så goda som möjligt, samt en någorlunda vod undervisningsmateriel, i läroböc1, kartor m. m. ill uppgöratide af en skolplan för en församling erfordras alltså, ati erhålla en ull ständig kännedom om i skolåldern varande barn, deras antal, ålder, kunskapsmåll, m. m : ott känna socknens tovografi, huru befolkningen är der boende, fn. m., äfvensom att känna dess invånares ekonomiska ställniog. Har inspektor härpå tagit reda, bör det eraft blifva honom klart: att här bör törläggas er fast skola för äldre barn, der en smäskola, der en flyttbar, o. 8. v. Altså böra der anställas: en examincrad lärare, en dito lärarinna, 2 å 3 småskolelärarinnor eller oexarminerade lärare, alltefter omständigheterna. Derefter uppgöres kostnadsförslaget för denna lärobyggnad. hvilket jemföres med befintliga tillgångar. Äro dessa — såsom de väl i de flesta fall bifva — otillräckliga. nå inspektor antingen söka intressera för mögnare personer att offra på detta bild: uingens altare, eller biträda församlingen med sökande af understöd från det ullmännas sida. Först på detta sätt verkar inspektionen poshivt gagneligt. Det synes då ock, att här erfordras något mer än blott en vanlig embetsförrättning, utförd efier emottegen instruktion; här fordras, utom en god peda sogisk insigt och praktiskt, redigt omdöme, ifven ett varmt nit för saken och en fram dende andlig kraft att inverka på menni skor, för att lifva deras håg för det goda målet. En inspektor med sådan förmåga blir cn sionär i folkbildningens tjenst, och hans verksamhet skulle blifva mera välsignelserik in hvarje annen, Det ligger i tingens natur, alt sådana kraf er ännu skola vara hös oss, likasom i anIra länder, ganska sällsynta. Men der de innas, böra de uppsökas och användas, och ler de icke linnas — så är det bättre att slatserna blifva tillsvidare obesatte. Det hade derföre varit önskligt, om den igt blifvit rikets ständers, som varit af en motionär uttalad, att regeringen skulle ega rihet att tillsätta inepektorsplatserna endast den mån verkligen passande personer deril kuona vinnas. Och som allmän regel kulle vi dervid våga uttala — eburu unla tag gifvas — att inspektionen icke bör ippdragas åt prestmän, emedan de äro alltör mycket bundna af koneiderationer, hafva litför trånga begrebb om folkande;visninen (-— katekeskunsksp), samt betrakta inpektionsplatserna blott såsom trappsteg för rest rlig befordran. Det sagda må för tillfället vera nog, för att någon mån visa hvilken framtida betydelse olkskoleinspektionen eger och huru stor makt lermed blifvit lagd i regeringens hand till efrämjande af landets odling. At vigt är lock, att saken tillika varmtunderstödjes af kolstyrelser och menigheter, de der böra enomträngas af det medvetande: att detär viga om ingenting mer eller raindre än hvarje olks, hvarje kommuns och hvarje familjs ögsta angelägenhet. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 19 Okt. Enligt ett bref fråa Leipzig hvilket nyss ommit mig tillhanda, motsvarade gårdagene

26 oktober 1863, sida 2

Thumbnail