Aftonbladet – 26 oktober 1863, sida 2

åtfölja konungen till Köla. Men stadens borgmästare förklarade, att de för den händelsen ej kunde ansvara för lugnet i staden. — Obehagliga demonstrationer skulle kvona förefalla. Det demokratiska partiet hade till och med uppmanat till, att ingen skulle inflona sig vid festen, om hofrvet komme dit. Mau skulle tillstänga handelsbodarne likasom vid en landssorg; gatorna skulle vara tomma och öde; belolkningen skulle i massa lemna staden, nå det att festen skulle erhålla en uteslutande militäriskt offieiel karakter. Till följd af dessa underrättelser bes!öt bofvet att icke bivista domkyr ofesten. Konwngen återvände skyndsamt till Berlin, och mer föregaf, att detta skett för ett ministerråd, som skulle sysgelsätta sig med utländska angelägenheter. Herr von Bismarcks impopularitet saknar kenske något motstycke i den nyare historien. Den skymf, som tillfogades honoma på en resa i Pommern vågade de preussiska tidningarne blott i allmänhet sotydu. Men då en rättegång blir följden deraf, måste jag meddela nägra detaljer derom. Herr vcn Bismarck besökte gin svåger, herr von Arnim Kröcherndorff, gom eger ett gods vid Belgard i Pommern. Vid stationen vid Belgard gjorde bentåget ett uppehåll, och herr von Bismarck begaf sig på några ögonblick till ett af de hemliga kabinetterna. En upptågsmokare märkte detta och roade sg med att stänga in ministern-presidenten samtstoppsa nyckeln på sig. Herr von Bismarck saknades snart, man sökte honom öfverallt och hörde slutligen, att nägon skakade på kabinettsdörren.? En folkhop samlade sig vid jernvägsstationen. Föga delikata yttranden hördes, man ropade: Nu har mannen funnit sin rätta plats.? Andra ännu skarpare och plumpare utrop kunna ej återgifvas. Oväsändet tilltog allt mera och mera, bantäget måste under tiden vänta. ÅAndtligen kom polisen och befriade den långne ministern ur hans obehagliga belägenhet. Trettio personer häktades och en etor ransakning börjades, utan att man hittills lyckats bemäktiga sig uppbofsmannen. Jag behöfver ej tillägga, alt jag är långt ifrån att gilla ett så opassande upptåg. Men då det öfverallt telas om rättegången, kuade jag ej med tystriad förbigå en händelse, som karakteriserar ginnesstämningen hos de lägre klasserna. Kännbuare re för herr von Bismarck hanationöiföreningens beslut i den tyska frågan varit. Denna förening hear på en sammankomst i Berlin den 12 Oktober och vå ett generalmöte i Leipzig den 16 dennes bestömdt uttalat sig emot det österrikiska reformföreslaget, men icke mindre afböjande rörande det preussiska motförslaget. I besluten i Leipzig yttrades uttryckligen, att den preussiska regeriogens förslag ieke kunde vara allvarsamt menade. Föreningen förklarade sig vilja så fast vid 1849 åra riksförfattning och det tyska folkets grundräutigheter, på sätt nationallörsamlingen i Frankfurt förkunnat dem. Den komedi, herr von Bismarck ville spela mot Österrike i förbundsreformfrågan, är härigenom afslöjad, hvilket varit mycket ovälkommet för honom, isypnerhet för intrycket utomlands. Konung Leopolds samtal med konungen af Preasgen i Baden Baden aflopp såsom man förutsåg. Konungen af Belgien rådde till eftergifvenhet, emedan saker snart kunde komma att tilldraga sig i Europa hvilka erfordrade enighet mellan folk och herrskare, Konung Wilhelm svarade, att den preussiska armårefermen är en tvingande nödvändighet, emedan Preussen oupphörligt hotas af Frankrike. Konung Leopold svarade, att Frankrike ej vore att frukta, ifell den tyska nationen samlade sig omkring Preussen. Betänkligsre eföll. honom deremot det växande missnöjet, isynnerhet i Rhenprovinsen. Konungens svar vittnade om hans egensinniga framhärdande i sina föresatser. Konung Leopold yttrade eedermera till sin omgifnin ?Je VPavait bien dit? Såsom jag skref i mitt förra bref, ekulio han sannolikt icke ha företagit resan till Baden-Baden, om han j fått ett bref derom från drottoivg Victoria, hvilken gerna vill rädda den preussiska staten åt sin måg. z Urvalen, d. v. 8. valoa i törsta graden till. medlemmer af representantkammaren skola försiggå i morgon. Att de liberala skola få en ofantligt stor smajoriiet, förståg af sig sjelf. Junkrarne lära på ein höjd kunna räkna på en tillökning af omkring 30 röster för sitt parti. Men sessionen kommer iroligen ej att bli långvarig. Hr von Bismarck ämnar, såsom det pästäs. stax eter sesstonens öppnande åter upptaga den konfl.kt, som föranledde den förra representsnitkammarens upplösning, och begära en förklarin. 8f kammaren, att ministrarna aldrig fi afbrytas af ordföranden. Hr von Bismarck hoppas, att en strid tll följd bäraf åter skall uppstå, hvilken skall erbjuda etå tillfälle att ejournera kammaren på obestämd tid. Ministeren blefve då befriad från diskussionen öfver pressordonnansen, budgeten och den tyska frågan. Man skall dä forteätta att regera utan budget och låta framåtekridande-pertiet hånas af besoldad2 suribenter. Man har icke heller slagit tanken på eft statestreck ur hågen. Det berrskande partiet umgås med planen att få en vallag oktrojerad. Somliga vilja ha allmän rösträtt utan dubbelt val :nförd, emedan de påstå, att landtråden och godsegarne då skulle kunna utöfva ett större inflytande på massan i konservativ anda. Andra önska kraftigare åtgärder och att representanterna skola väljas af de junkerliga kretsständerna, Der sådana ej iinnas, skola de införas. Går denna plan igenom, eå skulle regeringen indirekt sjelf utse representanterna och hr von (Gerlachas och konsorters ideal vara uppnådt, ta Dean fnska landtdagen. Aila fyra stånden hafva nu förenat rig om petitions aflåtanvde till kejsaren om förslag till sådan grundlagsförändring, att landtdagarne bordperiodiskt återkomina hvarg tredje är. Som man eri ig var det proj. Schauman, som först väckte frågan i