Aftonbladet – 23 oktober 1863, sida 2

STOCEHOLM den 28 Okt, Bland betänkanden från statsutskottet, som ou föreligga till aigörande hos ständerna är det, som förer Smålands husarregementes afsiltning och Westgöta regementes ålerförvandling till kavalleri. Utskottet har tillstyrkt denna af landtförsvarskomiten föreslagna och af K. M:t gillade åtgärd. Betänkandet är dock ätfoljar af flera reservationer, bland hvilka såväl herr Björcks som Bierkanders, ehuru hvar för sig kommande till ett något olika resnltat, synas vara af ett synnerligen bebjertansvärdt innehåll. Huru stort behofvet äa må vara af någon förstärkning uti vårt kavalleri, så synes dock detta behoficke vara så trängande, att man vid sträfvandet att på något sätt få det fyldt, skulle gripa till förhastade åtgärder, eom man sedermera kunde få anledning att ångra. Att i tider, som äro så allvarsamma som de nuvarande, företaga en sådan förändring inom armån, hvarigenom tvenne regementen för en ganska Ting tid skulle väsendtligt rubbas och göras mindre tjenstbara, anse vj för ett föra rådligt experiment. För så vidt något af de afsutna regementena skulle komma att sitta upp, synes det också verkligen som skulle ett misstag vara begånget, då man dervid med sitt val fallit på Westgöta regemente. Den del af Westergötland, som egentligen kan sägas utgöra en rik eglättbygd underhåller redan kavalleri, nemligen några sqvadroner af lifregementets husarer. Detsydligare Wester götlands slättmarker tro vi näppeligen med synnerlig fördel kunna användes till uppsättande af kavalleri. Långt lämpligare är i detta hänseende Östergötland, hvars rusihållare befinna sig uti en särdeles god ställning och der jorden lemnar betydligt större afkastning. Ganska vigtiga skäl tala äfven för att bland de sfsutna kårerna företrädesvis Lifregementets rrenadierkår skulle komma att sitta upp; den invändning, som hufvudsakligen kunnat göra sig gällande emot en sådan åtgärd, att det nemligen vore vådligt att minska infenteristyrkan i Mälaredalen, förfaller nu, då, med bjelp af jerovägen, Nerikes, Westgöta, Elfstorgs, och snart äfven Wermlands regementen kunna hastigare infinna sig i hufvudstaden än Lifregementets grenadierkår. De nämnda båda reservanterna emot betänkandet synas ha antagit att en afsittning af Smålands husarer i alla händelser skulle komma att ega rum. För vår del anse vi en dylik åtgärd icke allenist vara föga lämplig, utan till och med kunna medföra en på sätt och vis oersättlig förlust för vår armå, Vårt land företer icke särdeles stora sträckningar af den öppna terräng, som egnar sig för egentliga kavalleristrider och man kan antaga, att de strider, som skulle komma att här utkämpas, mera komme att ega rum der våra trupper genom intagande af positioner och genom större kännedom af terrängen hade företräden framför fienden, än uti egent liga rangerade bataljer. Sak samma är med de oss närmast liggande stridsfält utom våra gränser, Finland och Danmark, uti hvilket sistnämnde land under 1848—50 årens krig snart sagdt inga kavallerifäktningar förekommo. Den hufvudsakligaste nyttan vår arm under sådana förhållanden kan draga af sitt kavalleri är genom dess envändande till recognosceringsoch förpostljenst, genom dess utsändande i små strötkårer, för att allarmera och harcellera fienden, bort snappa hans transporter, o. a v. Till så dana ändamål, äfvensom till förföljande at en slagen fiende, lämpar sig bäst det lätta kavalleriet, försedt med hästar, som äro lättfödda, härdiga samt vana vid en bruten terräog. . Af alla våra kavalleritrupper finnes det näppeligen någon, som företer dessa egenskaper i så hög grad som just Smälands husarer. Lifregementets dragoner, t. ex., taga sig alldeles förträffligt ut i trupp med sina ståtliga hästar; de göra briljanta choquer på Ladugårdsgärdet; men efter re gementsmötets slut äro deras hästar i hög grad medtagna och behöfva en lång tid för alt kunna repa sig. Uppföddijå slä:lindet, till en stor del alldeles ovana att gå : bete i skog och mark, skola de utsn tvifvel un der strapatser och i kuperad mak lätt gå förlorade; då deremot de smärre och min dre ståtliga småländska hästarne, pigga, ihålliga och näriga såsom deras ryttare, utan tvifvel skola hålla ut i det allrslängsta; hvarom äfven vår krigshistoria lemnar talande vittnesbörd. I alla händelser synes en hemstätlan till K. M:t, att det tillsvidare måtte få anstå med alla åtgöranden i denna sak, till dess densamma hinner närmare och grundligare öfvervägas, ha mycket stora skäl för gig. ratsmt——