Aftonbladet – 19 oktober 1863, sida 3

fader och moder, dem förmenas denna. Tal. I fruktade icke för allt det man talat om familjelifvets oskärande, om skandaler o. 8. v. Skandalen flyttas härigenom endast från dem den fordom tyngt, till den det tillkommer. För sin del skulle tal. velat till hr Lemchens förslag, som af tal. i allo för öfrigt gillades, lägga att oäkta barn äfven må taga art efter fader, då han genom laga bevisning och kraftvunnen dom blifvit öfvertygad om faderskapet. Hr Carlen var Ej af samma åsigter som de föregående talarne. Likasom han ansäge hr Lemchens förslag vara alltför radikalt samt till och med vådligt, så trodde han att man e en gång borde få så långt som utskottet, och detta utaf klok hetsskäl för att åtminstone vinna någor, och icke, genom att spänna bågen alltför högt, riskera att hela förslaget äfven vid denna riksdag komme att förfalla. Tal. föreslog derföre att ståndet ville bifalla utskottets förslag med uteslutande af den sedvare meningen, som börjar med orden så ock, hvarigenom således oäkta barn endast skulle tillerkännas arfsrätt efter moder. Då frågan säkerligen komme att gå till förstärkt lagutskott, så skulle man genom uppställande af ett så moderat förslag såsom kontraproposition, kunna vinna flera af ridderskapet och adeins samt presteståndets liberalare ledamöter, som skulle rygga tillbaka för att rösta för så radikala förslag som utskottets och hr Lemchens. Hvad saken för öfrigt beträffade, så vore detsäkerligen ur rättens synpunkt lika svårt att deducera äkta barns som oäkta barns arfsrätt. Man har i olika länder olika begrepp i detta hänseende, och det är visserligen ej på alla ställen man betraktar arfsrätten såsom en naturlig rätt. De som vija gå längst i denna fråga utgå dock från frivillighet å fadrens sida. Menaf förslaget följer dock, att äfven der fader ej vill låta sitt oäkta barn ärfva, detsamma dock tager arf. Denna omständighet skall kanske afhålla många från att erkänna faderskap och gifva anledning till många långt större orättvisor än den som består i att förnekas arfsrätt. Och numera, med den utsträckning testamentsrätten fått, så egde fader, som ville ihågkomma sitt oäkta barn, tilltälle att sörja för dess framtid. För öfrigt borde man ihägkomma attlagberedningen ingalunda gått så långt, utan stannat vid att föreslå arfsrätt efter moder. Emot detta hr Carlens yrkande uppträdde hrr Lemchen, Ödmansson, Staaff, Bovin och Blanche, hvilken sistnämnde talare åtnöjde sig med att yrka bifall vill hr Lemchens resersation, under erinran af hvad han förra riksdagen i denna fråga yttrat.Att degtinga, såsom hr Carlen föreslagit, vore ej värdigt i en principfråga så vigtig som denna. Ansvaret för följderna, i händelse frågan faller, kommer öfver dem som motsatt sig reformen. Är principen rigtig, så skall den ändock förr eller sednare i sin fulla utsträckning göra sig gällande. Att förslaget skulle bidraga till att. minska lösligheten i sederna vore otvifvelaktigt. Och den rätt man här förfäktade vore ej en konventionel, men en naturlig rätt. Hr Kistner förklarade att han nu vore af simma åsigt som alltid och som han vid föregående riksdagar uttalat, eller att en stor orättvisa genom antagande åf denna lag skulle upphäfvas. Och ehuru han visserligen helst önskat framgång, trodde han dock, för att vid denna riksdag något skulle vinnas, att man borde sluta sig till hr Carlens förslag. Häruti instämde hrr Ridderstad, Hjerta, Etholm och Bran. . Hr Ijungberg ansåg någon mera naturlig rätt icke förefinnas, än den att barn ärfde sina föräldrar; och då man erkände att oäkta barn, i förhållande till mödrarne, befunne sig på samma rättsgrund som de, äkta, kunde man icke följdriktigt bestrida sådana barns enahanda rättsanspråk i förhållande till fäderna. Härvid måste man likväl till en viss grad göra afseende på den olikhet, som eger rum mellan modrens och fadrens ställning 1 samhället och förhållande till barnet. och talaren befarade att, om man, lika med hr Lemchen, ville gifva de oäkta barnen så ovilkorlig arfsrätt efter fadren, att de, äfven om han egde äkta bröstarfvingar, skulle taga lott i boet, kunde man motverka, i stället för att befrämja det goda ändamål, hvartill man sträfvar. Mången fader, som i annat fall icke skulle ha tvekat att erkänna ett oäkta barn och draga försorg om dess framtid, kunde draga sig tillbaka, om ett sådant erkännande skulle leda till ovilkorlig rätt för detta barn att dela arf med de barn, han med en maka, ett naturligtvis i allmänhet mera älskadt och aktadt föremål, erhållit. Deremot kunde man utan våda tillägga oäkta barn rätt att taga arf efter den fader, som icke hade några barn eller bröstarf. vingar, hvarföre talaren ansåg utskottet hafva i denna punkt träffat det rätta; och ville talaren endast hafva utskottets förslag så modifieradt, att ifrågavarande barn borde åtnjuta arfsrätt äfven efter mödernefränder; ty åå man vill tillerkänna oäkta barn annat arf efter moder, borde väl äfven de rättigheter modren egt tilläggas samma barn; och om t. ex. en fattig moder, som likväl egde bemedlade slägtingar, i förtid undanrycktes sitt barn, hvarföre skulle man förbittra hennes dödsstand genom medvetandet, att hon icke finge på detta Barn öfverflytta de rättigheter hon sjelf egde. , Hr Sundvullssen yrkade återremiss och förklarade att han var emot hela reformen, hvaruti han såg en orättvisa emot äkta barn till fördel för de otikta. Familjelifvet skulle komma att oskäras. Ville man taga steget fullt ut, så borde man också dekretera upphörandet af vigsel och presterskap. Men så länge samhället hvilar på grunden af laga äktenskap, så kunde tal. aldrig gilla tt dylikt förslag. Den i förslaget medgifna arfsrätten borde åtminstone föregås af något slags adoption. Vid voteringen om kontraproposition erh5ll hr Carlens förslag 37 röster mot 15, och i hufvudvoteringen 37 röster mot 18 som voro för utskottets förslag. Vid föredragningen at statsutskottets memorial n:r 168, med anledning af återremisser i betänkandet n:r 34, angående statsbidragför kanal: anläggningar c., yrkades af hr Sundvallsson nedsättning till hälften af den summa som ut: skottet föreslagit för kanalen Hattefura— Stora Lee. På hemställan af hrr Björck och Muren bifölls emellertid betänkandet i denna del. följande punkt, angående kanaliseringen af Stångån yrkade hr Falhem afslag och begärde derefter äfven votering, som utföll med 32 ja mot 9 nej, hvarigenom punkten bifölls. För hvad öfrigt under detta plenum förekom redogjorde vi i lördags-referatet. : Boudeståndet. Vid föredragning af lagutskottets betänkande n:r 69 — med förslag till arferätt för obkta barn efter moder i likhet med äkta; men efter fader blott så framt han ej eftertemnar äkta barn eller bröstarfvingar och derjemte vid rätten eller inför presten i vittnens närvaro erkänt faderskapet — begärdes först ordet af Jonas Andersson, som i rättvisans och den kristliga kärlekens intresse uppmanade stånd t att i utskot tets förslag utesluta den inskränkning af arfsrätt efter fader, som blifvit i detsamma föreslaget, och hvarigenom skulle åstadkommas den konseqvensen att oäkta barn finge lika arfsrätt efter fader som efter moder. Denna åsigt delades jemväl af Mengel, Cvensån, Paul Andersson, Olof Nilsson, Per Nilsson i Esnö. Uhr. Lekbera. Erik Ersson. Sven Nilsson. Öst-Ås öre Ag n fal TT maj