Aftonbladet – 19 oktober 1863, sida 3

sjön etc., med statsbidrag at 200,000 rdr som anslag och 80.000 rår såsom lån. Prosten Ljunggren önskade att aktiebeloppet skulle bestämmas till 200,000 rdr (utskottet föreslår 400,000 rdr) samt att de af utskottet föreslagna vilkor och föreskrifter för aktiebeloppets inbetalning måtte utgå från och med orden: och skall aktieteckningen till och med kunnat bestridas, såsom innebärande alltför stor svårighet och risk för aktieegarne. I samma syftning yttrade sig äfven dr Arrhenius, prostarne Tegnår och Sondn samt domprosten Sundberg. För bifall till utskottets mening, dock med aktiebeloppet bestämdt till 200,000 rdr, tatade riksarkivarien Nordström. Vid anställd votering förkastades utskottets förslag med 24 röster mot 8. Utan diskussion biföllos statsutskottets memorial n:r 170, med förslag till voteringspropositioner rörande anslagsfrågor under 8:de hufvudtiteln. . Statsoch bankoutskottets utlåtanden n:r ånoch 48, afstyrkande motioner om myntföränring. Lagutskottets betänkande n:r 71, med förslag till ändring af gällande expropriationslag, föranledde någon liten diskussion. Vid 1 och 13 SS, som i sammanhang diskuterades, yttrade kyrkoherden Landgren att de öfverklagade bristerna i den nu varande förordningen berodde på en felaktig tillämpning af densamma, men låge ej uti sjelfva förordningen, samt att nu föreliggande förslag vore framkalladt af de höga ersättningssummor, som fordrats och beviljats för jord till jernvägarne. 13 para grafens föreskrift om uppskattning till högsta! värde borde derföre ändras till verkliga värdet, hvadan talaren yrkade återremiss, hvaruti riksarkivarien Nordström instämde. Prosten Lundholm ville i 1 efter orden i stad hafva insatt orden: eller köping. Domprosten Björling, dr Rundgren och prosten Sonden talade för bifall. Vid anställd votering antogs utskottets förslag med 21 röster mot 3. Slutligen biföllos utan diskussion lagoch ekonomiutskottets betänkanden n:r 28, rörande val af ordförande i skolråd ete.; n:r 29, rörande upphäfvande af klockares brefbäringsskyldighet; n:r 30, afstyrkande presterlig tjenstärsberäkning för lärare vid högre folkskolor; n:r 31, rörande ändrad anordning af bönestunderna i städerna; n:r 32, afstyrkande särskildt stadgande att afhandiing, om jords afsöndring från hemman för alltid, skall intecknas; n:r 33, afstyrkande höjdt ansvar för andra resan lurendrejeri; statsutskottets utlåtande n:r 181, afstyrkande förhöjning af häradsnämndernas tingsgästningspenningar, samt n:r 182, afstyrkande berättigande för v.ssa tjenstemäns sterbhus att erhålla begrafningshjelp. Borgaroståndot. Vid föredragningen af lagutskottets betänkande n:r 67, afstyrkande hr Rydins motion om förändring i kongl. förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar, den 4 Maj 1855, uppträdde motionären och beklagade att utskottet ännu icke funnit tiden vara inne för den här föreslagna reform, men förklarade si öfvertygad om att den tid skulle komma då en förändring i denna riktning befunnes nödvändig. . Hr Henschen trodde likaså att motionen hade skäl för sig och kunde komma att medföra flera praktiska fördelar, den skulle bland annat bidraga till upphörandet af det s k. borgenssystemet hvars förderflighet talaren bjert framhöll. Betänkandet bifölls. Lagutskottets betänkande nr 68, i anledning at motion om närmare bestämmelse af sättet för inteckning om nyttjanderätt till fsst egendom; och hvarest utskottet afger förslag till en för fattning i hufvudsaklig öfsverensstämmelse med motionen, föranledde äfven en stunds diskussion. Reservation är afgifven af hr Lemchen, ! som utan att vilja gå så långt som utskottet i! stället föreslär: att inteckning till säkerhet för j beståndet af afhandling om besittningseller nyttjanderätt till hus eller jord å landet eller för undantagsförmåner, som vid försäljning af fast egendom å landet blifvit betingade, må ej besl. viljas, derest icke afhandlingen är af två perso: l, ner bevittnad och upplåtarens lagliga åtkomst till egendomen blifvit styrkt. Utlkottets förslag fann ingen försvarare, hvaremot flera talare, såsom hrr Carlen, Ödmansson, Isberg, Staaff, Bovin och Björck förordade hr Lemchens reservation, ehuru med några förändringar. Så föres!og lr Carlen att orden derest etc. -beviltnad skulle utgå och i stället en bestämmelse införas att lör sådant fall egaren ef fastighet skulle öfver ansökningen hö: ras. Hr Isberg föreslog att i stället för Supplåtaren det skulle heta den uppgifne jordegaren.4 Hr Staaff önskade också en förändring, till undvikande af den utaf hr Isberg anmärkta tvetydighet. Hr Lundberg ansåg en återremiss lämpligast, då så många olika förslag förefunnes. I Sundvallsson ville också återremittera betänkandet, men af det skäl att han ej gillade syftningen, lika litet som formen af det nya förslaget ITvarföre skulle dylika afhandlingar ha bättre rätt än siuldsedlar? En orättvisa låge häri. Talaren gillade ej heller den negativa form man gifvit ifrågavarande betänkande och försökte visa att den positiva varit långt bättre och tydligare, likasom den ock i Jagar är den mera brukliva. Betänkandet återremitterades genom votering, som utföll med 26 röster för återremiss mot 20 som voro för hr Lemchens förslag med den af hr Cerlen dervid föreslagna redaktionsförändring. I fråga om oäkta barns arfsrätt har lagutskottet i sitt betänkande n:r 69 föreslagit en författning.så lydande: Med ändring af hvad i 8 kap. 7 8 ärfdabal-; ken finnes stadgadt derom, att barn, som äro aflade i lönskalöge utan äktenskapslofven, eller: i hordom, e!let I förbudna leder, ej må taga anI: nat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas, att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder lika med äkta bärn; så ock efter sin fader, derest barnet blifvit af honom inför rätta eller i viltnens närvaro inför vederbörande l. rest erkändt samt fadren ej efterlemnar äkta j: barn eller bröstarfvingar. s Hr Lemchens deremot a gifna reservation lyder föreslår: 1 Det måtte rikets ständer besluta eg författi; t t ning, hvarigenom, med ändring af hvMi5S kap. 7 ärfdabalken finnes stadgadt derom, att burn, som äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, — förordnas, att oäkta barn jemväl må, lika med äkta barn, taga arf efter sin m der, så ock efter sin fader, derest barnet blif af honom inför rätta eller i vittnens närvaro inför prest erkändus ; Vid föredragningen i ståndet af denna fråga syntes i börjar ingen diskussion kommma att.ega rum. Slutligen när talmannen, då ingen talare anmält sig, oaktadt ett långt uppehåll, var färdig att fälla klubban, uppträdde efter hvarandra hrr Lemchen, Staaff och Bovin samt yrkade under korta anföranden, med hänvisande till den utredning fiåganihr Lemchens reservation erhållit, att ståndet måtte i stället för utskottets förslag antaga hr Lemchen3 såsom långt, mera billigt och rättvist, Hr Henschen tfärklarade sig visserligen i syftningen gilla dessa af ofvannämnde talare uttalade satser, men trodde att klokheten för denna gång förbjöde att gå längre ön utskottet gjort, till hvars förslag talaren för den skull yrkade bifall; Hr Alander trodde icke att manj. från filosofisk ståndpunkt skulle kunna deducera någon förnuftets fordran på att barn böra taga lt arf efter föräldrar och ville för ingen del gåll längre än utskottet gjort, men förenade sig sedermera i det förslag som af hr Carln afgafs o h hvarom näedan nämnes, Hr Loven förklarade att, utan att för någon del vilja legalisera går-an-systemet, man måste be 1 klaga att i lagen qvaårstår en förkastelse motli :samhällsmedlemmar som tillhöra samhället, Htan i att vara födda i lagligt äktenskap, :men också! p Hfan att derföre hafva dan ringagte akvld Tal