Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 3

n I ler icke der en auktoritet in att helt simi jpelt gå sina färde och rentaf utestänga de i i reselystna. Det kostar för mycket — heter sjdet kanske — ati hålla särskild kontorsben jtjeniog för den resande; men kostar det icke avmera att hålla dillgenser, eom gå tomma? j Och detta är visst, att tom hade diligensen i fråga kommit att gå Sthen nattenX, såframt ej händelsevis undertecknad varit en ihärdig man med näfvar efter situationen och till kongl. postverkets egen båtnad. Den här beskrifna händelsen är en, som bändt mig någonstädes uppe i landet. Jag skulle kunna berätta åtskilligt analogt dertill från tSundets stränder4, från det postaliska Europas omedelbara närhet. På grund af gamla förlegade postinstruktioner (som en hederlig postmästare icke finner stort intresse i att få förändrade å vederbörande högre ort) fortgår ännu i sundets kuststäder den gamla slentrienen, att bref, ankomna med ångbåt från utlandet kl. 5 e. m., blifva qvarliggande i godt förvar till följande dags f. m., liksom att bref för utlanti det, inlemnade på postkontoret kl. posito 4 e. m., likaledes blifva väl gömda och förvarade till nästa dags förmiddag, oaktadt ångbåt afsår kl. 6 eller 7 eamma qväll. För att på denna tid af året få ett bref från ; I Helsiogborg till Köpenhamn samma dag, finI nes endast ett sätt, det att sjelt begifva sig I ner till den om morgonen afgående ängbåten och der inlägga sitt bref i den medföljande lådan; lägges det in på postkontoret om morgonen — hvad säger jag? på postkontoret! Det finnes icke i hela Sverge nåI got postkontor kl. 7 om morgonen. Hos 1 oss börja dessa kontor sin varelse kl. 10 f. m., det är reglemente adt; och kl. 6 om aftonen äro de i regeln åter slut (se ofvan.) Det är en kort existens, men den är ärofull Joch ansvarsfull, så länge den varar. ) En annan sak, som tåler att talas om, -Jicke en, men många gånger, är våra jernvägsanläggningar. — Detta är ett vidlyftigt ämne, med hvilket sakkunnigare pennor, än I min, borde sysselsätta sig. Här blott några Jantydningar. Det börjar skymta fram ur dunklet, att vi möjligtvis icke bygga våra svenska jernvägar fullt så billigt som hittills antagits. Att statens banor i allmänhet byggas dyrare än de privata, har redan antagit karakteren af någonting mer än sannolikt, men det är en fråga, om ej äfven de privata kunde byggas för ännu betydligt billigare pris. et är för ögonblicket nästan en ren omöjlighet att komma riktigt underfund med hur mycket en mil jernväg under vanliga naturförhållsanden här i landet egentligen kosiar. Väl föreläggas oss detaljerade köstnadsförslagerX, men hvem hear väl cn enda gång kon-: trollerat dem med sträng räfst och fullkom lig sakkännedom just i deta!jen? Väl heter det, att rails i Kogland ar så och så mycket; men är det icke tänkbart, att under dessa uppgifoa priser döljer sig något litet notabene? Frågan är af största betydelse, bland annat derför, att mången kom mun, som skulle kunna åstadkomma en jernväg åt. ex. 500,000 rdr milen, drager sig derför och till och med aldrig vågar tänka ditåt, så länge det hos oss är en stereoiyp trosartikel, att en mil jernväg (med statens nu antsgna spårvidd) ubsolut måste kosta ända till 7 å 800,000. När man re ser genom landet, får man höra en hel hop märkoch besynnerliga? saker om vårt jeruvägsbyggeri, liksom om mycket annit; åtskilligt häraf kan vara löst prat, ganska visst, men ett och annat tyckes vara begrundadt nog. Ötverhufvud taget får man slutligen det intryck, som om der älven med afseende på jernvägsanläggningar funnes vissa mysterier, vissa hvad man 1 fordna da: gar kallade postverkets hemligheterX, och man kommer dessutom lätt att göra sig sjelf den frågan, huruvida icke mången af våra redan befintliga jernvägar blitvit oproportionerligt fördyrad genom nägot fel i sjelfva systemet, åtminstone något missförstånd deri. Det är t. ex. en sak, som en turist vid äfven en mera flygtig bekantskap med våra svenska jernvägar suart observerar och hvilken är egnad att vålla honom diverse funderiogar, nemligen detta som i jernvägs språket kallas vackra arbeten. Man reser mellan två stationer, man har med sig en liten jeravägsmanuel, man slår upp och läser: Här cår jernvägen öfver en sank mark, hvilken kostat stort besvär att fylla, för att få en fast bank; vid N. by är en bro på trenne cjerlt kastade hvalf, hvilken är ett af liniens vackraste arbeten. Man kommer till ett nytt vägstycke, det heter i den lilla handboken: Här ba vi åter ett särdeles vackert arbete, en tunnel, sprängd: genom härda granitklippan;? på ett tredje ställe: Vägen går på en konst jord bank mellan tvänne vaiten; sjön är genom densamma skuren i tvänne näsan lika delar; detta arbete är lika vackert, Bom det medtagit högst betydliga summorX, 0. 8. V., 0. 8. Vi, Oc 8. Vi Nu är det onekligen ganska intressant att se ett vackert iogeniörarbete, och det medförer en viss rättmätig stolthet att för resande, framför allt för utlänningen, kunua uppvisa dylika prof på svensk byggnadskonst, på en praktisk talang, som följer med sin tid, men frågan är, om icke nägon gång just litet tåfänga blandar sig i allt detta, om icke dessa vackra arbeten till någon del äro en lyx och om man icke här och der kunnat spara betydliga utgilter genom alt rätt och slätt göra en solid, fullt ändamålsenlig, men mindre konstig jernväg i stället för precist en beundransvärd4, Vi kunna) fullkomligt förstå, att det ligger för en!o skicklig arkitekt eller ingeniör något fre-m stande i att kunna uppvisa ett arbete, som :r( icke blott ser högst märkvärdigt ut, utan jå äfven verkligen fordrat djupsinniga beräk: ningar och förutsatt en djerf vilja, men frå-v, gan är, om han ej kunnat lösa sitt problem ri ; a ST RR 0 4 mm rv rr rt ARA