Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 3

sade en af hertigens män. Befaller er nåd att vi sätta etter honom? Han kund framföra allt detta till hertigen af Guise, Låt honom vara, sade hertigen, Sha kommer icke sä långt. Men nu fort til Epernon. Utan att synas gifva akt på hertigens an ordniogar, vände sig Carl af Montsorea ännn en gång inåt hästbåren, sköt förhän get åt sidan och sade till Maria af Claivau! som satt derione, blek och orolig: SNi ha hört hvad som händt. Allt motetånd vor förgäfves och vi måste foga oss i vårt öde Ignati har lyckats undkomma och jag ä säker att han skall uppsöka hertigen af Guis och lemna honom underrättelse om alltsam mans. Emellertid är det en lycka att v icke fallit i sämre händer, ty hertigen a Epernon är cn man af heder och ur etån att behandla er illa. Hvad han yttrade sades endast i afsig att lagna Maria af Clairvaut och uppehåll hennes mod; men det hördes härjenmte a hertigen, som red fram till honom och sad i mindre sträf ton än han förut begagnat Jag kan icke tillåta några vidsre medde landen mellan eder begge. Ni bör veta min herre, alt jag har full myndighet at handia som jag gör, och att jag försäkra mig om er person, alldeles icke af någo enskild fiendskap, utan på grund af en reda: gifven bestämd befallning från högre ort.: Ers nåd kan vara förvissad4, svarade Carl af Montsoreau, att jag fäster föga vig vid mitt eget fängslande, som ej kan blifv: långvarigt. Men jag är högligen orolig fö den: unga damen, som hertigen af Guis anförtrott i min värd, hvarom erg nåd kun nat öfverlyga sig genom den handling, son ni söndesrifvit. I fall hon kommer att för blifva i ert våld, hyser jag ingen frukta för hennes person; men om meningen ä att utlemna henne till herr at Villequier, ä allt att befara. Ers nåd bör veta, att har redan en gång sändt henne till en ort hvarest pesten grasserade, och att nä