Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

bakom oss och en öfvervansklig sällhe! strålar oss till mötes. De höllo begge omedvetet in sina hästar; de forskade i hvarandras anletadrag,! som för att förvissa sig, att icke något sp : till sjukdom kunde upptäckas; de räckte ivarandra händerna och blickade upp til himlen med en känsla af fröjd och tacksamhet, som ieke kan beskrifvas. Den gamle stallknekten förde dem utan omväger eller uppehåll framåt Chalet; först omkring en mil ifrån denna stad stannade han vid en bondgård, som beboddes af hans dotter oeh hennes man, och der de inträdde för att hvila efter färden. De blefvo vänligt och hjertligt välkomnade, utan något tecken till fruktan, fastän det bedröfliga tillståndet vid Chateauneuf var kändt i hela trakten. Bonden och hans hustru satte fram det bästa de hade att bjuda på, barnen passade upp vid bordet, och den omtänksamma husmodern trugade derjemte sina gäster att förtära några droppar af ett medel, som skulle vara det säkraste motgift emot pestsmitta. Derefter anvisades dem rum, och oaktadt det ännu var ljus dag, tvekade de ej att gå till hvila, Carl af Montsoreau, ehuru temligen trött, kunde dock icke genast somna; icke derföre alt något buller eller sorl störde honom, ty allt var tyst och stilla i huse, men hans tankar sväfvade omkring henne, som han visste vara så nära i hans grannskap, och han bad varmt och innerligt till himlen, att hon måtte få njuta hvila och stärka sina krafter efter de många pröfningar hon gesomgått. Omsider slöto sig dock hans ögon och han sof iänge och tungt. När han selermera mot aftonen vaknade, kände han ig fullkomligt uthvilad och vid godt mod. En viss oro plågude honom emellertid, till dess att han fick åter sammanträffa med Maria af Clairvaut. Med stor glädje kunde nan härvid iakttaga, att den bleka hy han 08 henne märkt när han den föregående natten mötte henne i sloitet, nu gifvit vika