Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

Den danska frågan utgör nu, med anledning af förbundsdagsbeslutet om exekution i Holstein, ett siändigt ämne för iedande artiklar i de engelska bladen, och den ton de i detta hänseende anslå, vittnar tillräckligt derom, att allmänna meningen i England icke skulle tillstädja att regeringen overksamt åsåge ett tyskt angrepp emot Danmark. Skarpast och bestämdast uttalar sig Times, som i den ena artikeln efter den andra låter Tyskland få veta bvad dess frid tillhörer. I ett af de sednast hitkomna numren urladdar Citybladet på ett mycket oförbehållsamt sätt sin förargelse deröfver, att den europeiska freden nu skall älventyras för en så lumpen sak, som några tyska professorers och advokatera Zschlesvig-holsteinska påhitt. Historien och biografierna — heter det — äro fulla af exempel på män, som undkommit de mest utomordentliga faror, och slutligen fallit offer för någon obetydlig och oförutsedd tillfällighet. Bruce, den abysiniske resanden, undgick mellersta Afrikas dödliga klimat och vilda inbyggare för att dö af ett Ifall, då han skulle hjelpa ett fruntimmer att stisa i vagnen, Och marskalken Massena, som vägat sitt lif i tvåhundra slagtningar utan alt erhålla en enda skråma, förlorade sitt öga under den fredliga sysselsättningen att skjuta fasaner. Det kan ej förnekas, att genom Rysslands beteende i afseende på Polen Europas lugn blifvit på ett ranska ailvarsamt sätt blottstäldt. Tre bland de fyra stormakterna — ty under sin nuvarande konung kan väl Preussen näppeligen göra anspråk på en sådan rang — ha gjort Ryssland de mest enträgna föreställningar rörande polska frågan, grundade på traktatenliga förbindelser och afseende det nuvarande krigstillståndet mellan Ryssland och Polen. Det vore ingen synnerlig öfverdrift i det påståendet, att dessa välmenande framställningar af Ryssland bemötts med ett trotsande förakt, och att de tre makterna ega utvägar, om de blott egde viljan dertill, att taga den mest exemplariska hämd på Ryssland för traktatbrottet och för det öfvermod hvarmed detta brott blifvit försvaradt. Och likväl är i våra dagar obenägenheten för krig så stark, att denna fara, som för några år 8edan skulle ha öfvergått till en visshet, sannolikt har utsigt att afvändas blott och bart genom Frankrikes, Österrikes och Englands hofsamhet och suuda förstånd. Vi ha under de båda sednare åren varit vittnen till förstörelsen al råämnet för den vigtigaste af våra mannfakturer genom Amerikas nordstaters åtgärder, och detta intrång på våra dyrbaraste intressen har beledsagais f alla möjliga slags otidigheter och hotelser. Och likväl ha vi underkastat oss en ofullständig blokad, hvilken en flägt af vår andedrägt skulte bläst bort, samt tillåtit en militärstyrelse organisera sig, som nästan med säkerhet skulle använda sin utomordent liga myndighet emot oss hellre än att vidtaga några mått och steg för verldens fred. Ar det då icke väl hårdt att sedan man tålt så mycket från alla håll, det efter allt detta skulle uppstå en stark sannolikhet, att Europa kommer att indragas i krig — ett krig icke blott emellan två stater, utan ett krig, som skulle ställa Europas riken i särskilda fientliga läger emot hvarandra och ganska trolist i likhet med trettioåriga kriget i sig uppsluka flera andra krig, hvilka skulle, i fall svärdet icke nu drages, kunna förekommas medelst underhandlingar, bemedling eter kompromiss — ett krig icke för någon stor princip, omfattande menni skoslägtets kommande förhoppningar och öden, utan för ett föremål så oklart, att icke en bland millioner gör anspråk jå att begripa det, och tillika så utslitet att man omöjl:gt kan få ett sällskap att i fem minuter lyssna till en diskussion öfv r frågan — och ett krig, kunna vi tillägga, som förj aoledts just från det håll, der man hade mesta intresset att bibehålla fred och lugn. t Det fins ingen nation i hela Europa, för) hvilken det är af så stor vigt att hälla sig) fri från yttre oroligheter som den tyska. l Den är mer regerad och sämre regerad än j någon annan nation i den civiliserade verlden. Dess inre organisation år den mest klumpi a, den minst brukbara man kan tänka sig. Hvad nationen i främsta rummet behöfver är att bli af med nio tiondedelar af sina furstar och att förmå de återstående att regera med en smula aktning för lag och frihet. Ett krig skulle naturligtvis mycket öka hvarje regerings makt; och omkostnaderna af ett sådant skulle ut arma nationen, och göra den mindre skicklig att kämpa för de friheter, som utlofrades vid befrielsekrigets utbrott 1813 men trolöst undanhöilos dessamma i de flesta stater ända til närvarande stand. Kriget skulle gifva en ursäkt för ökade militärutifter och för undertryckandet af den frihet i tal och tryck, som ännu återstär. Om emellertid striden vore lätt och utgången viss så skulle Tyskland ändå kunna ursäktas att ha gripit till vapen; men verkliga förhållandet är att det nu rusar in i en strid, der alla utsigterna äro emot detsamma. Hvar och en vet, att tyskarnes sinnen, bekymmerslösa till en för oss engelsmän oförklarlig grad i afseende på personlig frihet och konstitutionella rättigheter, äro ytterst ja nästan sjukligt känsliga för de iobillade oförrätter, som förmenats hafva drabbat Holsteins, Slesvigs och Lauenburgs invånare. Men den öfriga verlden delar ingalunda denna känslosamhe: och har nöjt sig med att afvakta den underbart långsamma utredningen. af en tysk tvst, i hopp att någon-i tiog skulle inträffa, som förhindrade den ;. vid dylika tillfällen vanliga massan af ord:rt att mogna till handlingar. Men sakerna t ERA ENS SKE ROSETT BOTEN NDS linor kn am Le Mm JA TD AA eh bakom oss och en öfvervansklig sällhe!f strålar oss till mötes. c TA Llelta hanns Ann Ada In ana häctare