Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

HENRIK AF GUISE ELLER RIESDAGEN I BLOIS) AP G, P. R. JAYES. Öfversättning. Efter att hafva sagt dette, steg han till höst och red framför de öfriga in åt en skogsstig, följd af sin fröken och hennes älskare, vid sidan af hvarandra. Då de hunno upp till en högre trakt hade den gråa skymningen ötvergått till rosenrödt; de duskla föremålen framstodo tydligare i morgonrodnedens ljus; en lågt sväfvande sky, som bildade fantastiska figurer, började att glöda såsom lågorna ur en masugn; ljuset svalJade nedifrån uppåt himlahvalfvet såsom vågorna i en sjö; den röda färgen genomvätdes efter hand med stålar af guld; skoen, som just vid denna tid hade börjat anägga sin första ljusgröna drägt, syntes under de resandes fötter, med sina omvexlande dalar och kullsr, klippor och åar; luften blef ljummere och fylldes af vårens balsamiska åogor, och tusentals fåglar uppstämde från trädens grenar sina helsningshymner till den gryende dagen. Aldrig har en vackrare morgon uppgått öfver jorden, aldrig har golen höjt sig mera klar, aldrig luften känts mera ren och upptriskande, aldrig fåglarnes sång varit lifligare och gladare. Det syntes, som skulle allt varit ämnadt att för våra begge älskande framställa en den sällsammaste och herrligaste motsats till den mörka, af oro och fruktan uppfyllda natt. som de tillbragti det öde slottet. Det gaf dem en talande bild af det eviga lifvet på andra sidan grafven, der sorger och qval, faror och död ligga ; 88 Ar B. nT190—193, 197—200, 202—210, 213, , 2506, 202 (Bj, 227, 228, 231—235.