Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

börja nu verkligen få ett allvarsamt uteeende. Af en officiel berättelse om Frankfurterrikedagens förhandlingar i danska frågan, synes det att riksdagen den 19 sistlidne September kom till det beslut, att danska regeringen icke Tullgjort sina åligganden så som medlem af förbundet i afseende på hertigdömena Holstein och Lauenburg samt att man derföre måste gripa till en förbundsexekution för att utkräfva hörsamhet. Skyldigheten att verkställa detta beslut har man kastat på österrikiska, preussiska och hannoveranska regeringarne, och Österrike och reussen ha blifvit uppmanade att hålla sig beredda i händelse af motstånd att jemte konungarikena Sachsen och Hannover uppställa ett tillräckligt antal trupper för att segerrikt understödja en kär af 6000 man, som skal användas vid första anloppet. Sachsen och Hannover ha fått sig uppdragen hertigdömenas civila styrelse under fexekusionen, Eogland har utfärdat en not, hvaruti parterna uppmanas att åter öppna underhandlingar, och innehållande anbud att framställa egna förslag. Denna not har blifvit remitterad till ett utskott, men vi ha ej funnit att några åtgärder blifvit vidtagaa att uppskjuta Sförbucdsexekutioneu intilldess Englands proposition kan tagas i öfvervägande.4 Saken är derföre ytterst kritisk, och i Danmark tror man mycket allmänt, att ett försök att-med våld genomdrifva förbundsdagens anspråk att få blanda sig i Holsteins och Lauenburgs styrelse verkligen skall göras. Saken är ännu allvarsammare än den ser ut. Det vore illa nog, om anfallet gjordes mot Danmark ensamt, ett litet konungarike, men som eger en ypperlig armå, försedd med skickliga officerare, väl utrustad och lifvad af den tappraste och mest fosterländska anda — dertill ett konungarike, som besitter en flotta, tillräckligt stor att blokera alla förbundets bamnar och tillintetgöra dess sjöfart. Danmark är, såsom den blodiga segern vid Idsted tydligen bevisade, en katt, som det ej är rådligt för någon att leka med utan handskar. Men om man gör försök med en förbundsexekution, skall Danmark icke sakna bundsförvandter. Svergesregering uttrycker sig i ett diplomatiskt cir kulär till sina sändebud vid holven i Paris och London rörande Danmark på ett sätt, som tydligt visar, att företa följden af ett försök till Sförbundsexekution skall bli en offoch defensivallians mellan de båda skandinaviska konungarikena, och den andra att Sverges hela krigs-tyrka kommer at: läggas till de trupper, som Danmark kan komma att ställa i fält. Men icke ens härvid skall det bero. Ingen tror, att Frankrike skulle ogerna se ett krig med Tyskiand, i hvilket det kunde tydligt visa, att det ej är den anfallande. Ett sådant tillfälle tyckes tyska förbundet ha beslutit förskulla det, ty Frauk rike har för länge sedan tillkännagifvit, att om en Sförbundsexekution4 beslutes, skall det ej sitta med händerna i kors och tillåta att Danmark tvingas. England är utan tvif vel den makt i Europa, som det är svårast att egga till krig, men England har redan pro esterat mot förbundsexekutionen. Det har många intressen gemensamma med Danmark, och äfven om dess statsmän vore obenägna att blanda sig i en dylik tvist, är det högst tvifvelaktigt huru länge nämnda lands folk skulle kunna förmås att vara lu na åskådare till etyckniogen af den kongl. familjs område, med hvilken den presumtive arfvingen till vår tron med sina blifvande underså ters enhälliga bifall och samtycke så nyligen förbundit sig. Det förefaller obegripligt, att Tyskland, som af alla siova intressen manas att upprätthålla freden i Europa, som har en otymplig och föräldrad organisation, föga egnad till försvar och ännu mera olämplig till anfall, skulle till sina verkliga vänners grämelse och oro samt till hemlig glädje för alla dem, som af antipati mot racen eller till f-ljd af en anfallspol tika kraf äro dess fiender, förstöra sin uppspirande lycka, tillintetgöra sina utsigter till frihet och med berådt mod utkasta facklan till ett krig, hvars skådeplats des2 jord och hvars offer dess folk skola bli, för att smeka vissa sentimentala sympatier och göra en viss inbiilad frändskap gällande. Vi hoppas, att de lärda professorer, hvilkas inflytande va rit så menligt verksamt att antända tvedrägtsfacklan, skola studera de sidor i Diodorus, som beskrifva Greklands fall, samt upplysa sina lärjungar om, att den mot Phocierna beslutna tförbundsexekutionen och det derpå följande kriget banade väg för slaget vid Cheeronea och det grekiska oberoendets nedläggande för Filips af Macedonien fötter. ———— Statsutskottet har haft Hlenisammanträden