Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

utt ha en faktisk grundval, en skedd handing att stödja sig på, att hålla på, när det skall stridas och när det skall — mäklas! dufvudbristerna i förslaget äro landsthingets 1 I alltför konservativa sammansättning, bibe-j. hållandet af den nu gällande tröttande och fskräckande vallagen samt bibehållandet af ! en normalbudget. Ty dessa brister skola athålla konungarikets riksdeg från att besluta sig för att uppgå iriksrådets konungariksafdelning. De ärliga sammankomsterna, de årliga finanslagarne, behandlade af folkethinget, ha redan slagit för djup rot, för att ätt kunna släppas ur händerna. Man kan icke med skäl säga, att konungarikets riksdag visat en vildt stormande reformifver, det betänksamma återhållande elementet har säledes varit tillräckligt representeradt. Men om detta varit fallet med det nuvarande landsthinget, der egentligen blott åldern utgjorde hutvudskilnaden från folkethinget, ty a nn valbarhetscensusen är utan någon verklig. betydelse, hvartill tjenar då ett så starkt konservativt och isynnerhet väl starkt byråkratiskt landsthi.g? Bondevännerna säga: det nuvarande landsthinget har för mycket! hämmat en fri och hastig utveckling; vil kunna ej fördraga ännu starkare hinder i den fria utveckling, som ett folkligt folkethiog alltid önskar! Orsaken hvarför2 regeringen varit mån om ett så starkt konservativt landsting är dels böjelse, dels också undseende för de nuvarande medlemmarne af riksrådet, der så många finnas som frukta en alltför stor frihet?, och hvilket derföre måste vinnas för lagförslaget genom förslaget om landsthingets sammansättning; orsaken hvarföre normalbudgeten bibehälles är den ännu fortfarande gemensamheten med Holstein, ty man tror, att så länge den lagliga normalbudgeten eger bestånd, kan man hoppas att få in de deri bestämda summorna till statsutgifterna — de uppgå nu till 955, millioner Rbdlr — till arme och flotta från Holsiein; hvaremot man befarar att få intet, om Holsteins ständerförsamling skulle bevilja den mot riksrådets enslag svarande delen af utgifter och inkomster. Alla dessa punkter ha varit uoder diskussion vid förslagets första föredragning; men den andra föredragniogen skall här bli den intressan taste, då förslag till förändringar blifvit väckta, då regeringen skall förklera sig definitivt och medlemmarne skola rösta! Jag vill blott tillägga, att regeringsförslaget ätföljes af några provisoriska föreskrifter, som söka reda förhållandet, så länge som förbindelsen med Holstein icke är alldeles upp löst; det är en casuistik, som dock näppeligen är uttömmande, men Lkväl tyckes innehålla medlen till lösningens hastiga påskyndande. Då jag slutligen nämner, att krigsministern framlagt ett lagförslag till organisation af den dansk-slesvigska armåeatdelningen, ett förberedande arbeteX, samt att tilläggsbevillningslagen låter det danska folket få den äran att betala ej allenast prinsessan Alexandras brudfärd, utan äfven hennes familjs bröllopsresa och hennes brors konungaresa, vill jag denna gång icke uppehålla mig längre med de framlagda lagförslagea, utan förbehålla mig dett: under loppet at förhandlingarae. Riksdagens plena har till föjjd af tingens beslut blifvit uppskjutna till den 11 Januari: bland de förslög, som der skola framstöllas, blir troligen, såsom här ofvan nämndes, det, att riksdagen skall ingå i det nya riksrådets afdelning för konungariket. Utom folkethingets och landsthingets gemensamma beslut om uppskjutandet af iiksdagens plena utöfver de i grundlagen tillåtna två månaderna, hade landsthinget särskildt bestyret att välja två medlemmar i riksrådet; utgången af valen skänkte en kandidat åt hvartdera al de två partierna; högra centern fick kanslirådet Ingerslev, venstra centern etalsrådet Juel, medlem af appellationsdomstolen i Flensborg. Vid valet af ihngets ordförande och vie: ordförande visade det sig, att bondevännernas parti i !ends hinget nästan är lika starkt som bögra na och centern; vid de sista valen ha dess tklier stigit. Danmark har på den eista tiden varit nog olyckligt, jag vet icke hvarföre, att komma i spändt förhållande till Nya Granada, som fråntagit våra konsuler exsequatur; nu mäste vi vedergälla lika med lika. Tiil tröst ha vi dock alslutit vänskapliga handelsoch sjöfartstraktater med Holland, Venezuela ch kina. Den traktat, som öfverste Raaslöff å ena sidan samt mandarinen Hong-ki i Peking och handelsinspektören Taung-hau i Tsien-ti å den andra afslutit, är till på köpet mycket förmånlig för Danmark, Det är versligen öfverraskande resultater, när man erinrar gig, att hr Raaslöfl icke ankom med någop yttre pomp och ståt; han red på en gammal häöt, ätföljd af en tjenare, som försvann för honom på vägen, in i Peking, men hade den turen att, då han på gatan frågade en person om vägen, just träffa utrikesministern. För öfrigt har han uppträdt under den engelska beskickningens auspicier, och till dess danska konsuler bli tilisattg, skola de engelska konsulerna be: vaka dans arnes inlresseu. En besynnerlig följd af Holsteins förhållande till förbundet och Danmark ha vi sett i dessa dagar, i det att en preussisk och en svärtemberosk general ba börjat den militära förbund-exekulionea — här i konungariket. De holsteinska trupperna ligga nemligen till större delen i garnison bär, eme dan man för vissa orsakers skull icke gerna vill ha dem samlade i Holstein. Generalernas närvaro satte blodet i svallning på mången gpnnck man. men lika missbelåtna ora tyskarne reed alt inspextiopen skulle öretagas på resor i konungariket. I en stad såg den preussiska generalen — för öfrigt en böflig och sällskaplig man, som tyckte om att höra den iopppe landssoldat! — några i kriget tagna sachsiska kanoner; nafyen I inga preussiska kanoner, frågade han, och erhöll det naiva svaret: nej, icke änpnu!4 Konungen vistas ännu på Lyksborg och