Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

genom ol er ätt, men s0r :kor och moetgängar hade blitvit beröfvad det företräde, som eljest bort tillkomma den. Han ejelt hade aldrig haft något begär efter ära och mukt, dessa lysande bubblor, efter hvilka ver!dens stora barn sträfva, och hade der för aldrig bemödal sig att åt sin slägtgren återvinna den Jysande ställning, som densamma förpt innehaft. Men sådant hindrade likväl icke, alt om han vill? ornå ett mål, något stort och högt mål, hans egen inre kraft vore nog mäktig att höja honom öfver de första i landet, och när man hörde den stolta rösten och såg den befellande blicken, kande mean icke förneka för sig sjelf, att hvad ban sade var mera ön et tomt skryt. Det funnes dock blott ett enda mål, för hvilket han skulle kunna vilja uppjuda allt, cch detta mål vore att vinna en kad qvionas kärlek. Ni kan lätt förstå, bäste Carl, den besiörlging, hyarmed jag hörde honom yttra sådana ord. Han varen kyrkans tjenare och hade med dyra eder förbundit sig att ej ens med sådana än nen sysselsätta sina tankar. Jag kände huru jag bleknade och visste icke om jag borde längre stenna qvar, då han med en af dessa bastiga öfyergångar, som ärg bonpim egna, började at, artigt och vänligt leende, fala omen mängd emieaker, hvilka erhålla sitt enda intresse genom framställvingssättet, likasom jag: en gång sett en förevisare af vaxbilder låta en mördare med upplyftad dolk ögonblickligen försvinna, för att lemna um åt en blomsterflicka. Sluthgen anordnadeg vär atresa, för alv återvända till min onkel; och er broder hade nn mera än förut tillfälle att förnya kärleksförklaringar, hvilka det på en gång smärtade och särade mig alt nödgas höra. För att få tillfälle att vara ensam med mig skydde ban icke ens att