Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

Bref från Köpenbamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 4 Okt. För en flyktig politisk betraktelse måste den nuvarande danska politiska ställningen till och med se ovanligt lysande ut; det tyska förbundet har fattat ett beslut, hvarigenom det uppenbart öfverskrider sin rätt: sätter det sitt beslut i verket, skall det kalia fram vestmakterna och Ryssland emot sig; den elesvigska ständerförsamlingen har tagit sig sjelf af daga; vi ha blott säsom fränder den sista pligten att begrafva henne och taga arfvet; så står det t:ll med oss, och vid vår sida står Sverge Norge. Fria händer öfver Slesvig och förbund med SvergeNorge, under det att Tyskland ängsligt bligar på de vänskapliga makterna?, när ha vi väl på århundraden haft en sådan ställning? Ögonblickets situation är visserligen fördelaktig, men dock icke så uttömmande och förträfflig, som det vid första ögonkastet kunde tyckas. Hvad många tider brutit kan ett ögonblick icke hela, och om vi också kunna taga ett steg, ett godt och ett stort steg framåt, så är dock vägen, pröfningens väg, dock längtifrån icke slut. Blesvigs införlifvande med konungariket samt detta förenade rikes fullkomliga afsöndring från Holstein och det tyska förbundet, detta är det steg som ekulle tagas, men så stor är dock icke siuationen att detta kan ske; det behöfs en läng utveckling, en historia, för att utföra detta. Det har nu en gång blifvit en trosartikel, att vi genom konungens hedersord äro förbundna att icke med maktspråk införlifva Slesvig i konungariket, och vi ha ingen slesvigsk folkrepresentation, som genom sin omröstning kan begära ett införlifvande. Der ligger införlifvandet i fjettrar! Vi äro genom starka meteriella band och knutar bundna vid Holsteio, vi äro medintressenter i statsskuld, i flotta och till en del i armå; detta är förhållanden, som icke lätt lösas i ögonblicket, dertill höra underhandlingar och öfverenskommelse. Der ligga pu drömmarne om den ögonblickliga och fullkon liga skilsmessan. Men likväl är siluationen god, och man kan icke misskänva att regeringen denna gång presterat någonting och visat att hon önskar begagna situationen. Ramen omkring det förslag till grundlag för konungariket Danmarks och herdigdömet Slesvigs gemensamma angelägenheter, hvilket af regeringen framlades för det i måndags seammanträdande riksrådet, är denna. Representationen består aftvå kamrar, ett folkething och ett landsthing. Folke thinget består af lika många medlemmar från konungariket som det folkething, hvilket enligt grundlagen af den 5 Juni 18491: förefinnes för kooungarikets särskilda angelägenheter, valda etter samma vallagsprinciper och i samma kretsar, hvartill tillagts 29 slesvigska medlemmar, valda efter enahanda grundsatser, inalles 130 medlemmar. Landethinget är sammansatt efter långt star-. kare konservativa grundsatser än konungarikets landstbiog, mera närmande sig till grundsatserna för riksrådets nuvarande sammansättning. Det består utom af de myn diga kongl. prinsarne af 75 valda mediemmar, af hvilka en tredjedel utses af konun gen och de öfriga väljas efter den nu gällande kuriösa riksråds-minoritets-vallagen, så att 1200 Rbdlr årlig inkomst eller 200 Rbdlr skatt är vilkoret för valrätt. Alsigten härmed är uppenbart, att den del at det eålunda bildade riksrådet, hvilken belöper sig på konungariket, i sinom tid och helst så snart som möjligt skall aflösa konungarikets nuvarande folkething och landstbing för dess särskilda angelägenheter, och att det nya riksrädets slesvigska del skall aflösa den slesvigska ständerförsamlingen och i framtiden behandla de särskilda slesvigska angelägenheterna. Hade man då såleves en församling, som i sin belhet behandlade de gemensamma angelägenheterna, så vore det en naturlig förberedelse till att småningom iåta alla angelägenheter bli gemensamma, och då vore införlifvandet försiggånget. Genom det nuvarande förslaget har något införlifvande icke skett, en skarp skilnad har gjorts mellan gemensamt och särskildt, men en väg har blifvit banad för samrmeansmältningen, och detta är en förijenst. Pet är således regeringens förljenst att hon nu brutit med helstaten; det är nu ieke löngre blott ett faktiskt förhållande ett monerkien icke är samlad under en gemensam författning, det skall hädanefter vara ett lagligt förhållande, en grundlag. Penna förtjenst hos förslaget gör, att till och med gi man igke finge ett enda stadgande i detta med många brister för öfrigt behäftade förslag rättadt, måste man dock antaga det; ty det innebär ett otvetydigt framsteg, till och med om det blott betraktas såsom en utveckling af det nuvarando riksrådet, till och med om de! icke stroxt komme att aflösa konungarikets folkething och landsthmg, till och med om konuvgarikets riksdag skulle dröja med att lemna från sig sin makt, till dess riks rådet får större rättigheter. Ehuru redan vid de förbandliogar, som egt rom härom, starka och rättmätiga anfall gjorts mot förslaget, har jag dock haft en törkänning af, att förslaget skall antagae, emedan motständarne genom påtryckningen utifrån skolal finna sig förpligtade att taga emot hvad som bjudes; men icke äro vi utan all faral för splittring, ty i riksråder är hufvudregeln: så många hufvuden, så många viljor: Leh mapn framhöll i går vigten af att rkyndsamt aötaga förslaget, och detta kan visst icke heller betviflass ty det är vigtigt att ha saken afgjord, i fall det skuile bli exekution af och med denna krig. Derförinnan borde ej blott den gemensamma grundlagen vara antagen och satt i verket, ptap derförinnan borde också Slesvigs ständerförsapling vara upphäfd genom en kongl, ordonnans och riksrådets slesvigska del vara oktrojerad såsom Slesvigs särskilda församling I med frisipnade prerogativ ty det gäller rm 0 Um VA AA Hm mA Hr RA Pe AA DD OR FRA HM DD DB TT DD IA VhMHNÅszrzzns(t(nteetTttt tU: OO