-— HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS) AP G. P. R. JAMES. öj Ja, Carlt, återtog Maria; det är all anledning att antaga, det sedan hans första samtal med er var en förut öfverlagd svekfull tillställniog att skilja oss åt.4 Det är ganska troligt, gade Carl: ty fastän abben just icke gjort någon stor åt ekilnad i sitt sätt att bemöta mig och min broder, har jag dock tyckt mig finne, att han alltid älskat honom högre än mig.4 Treo icke, att han handlade af tillgifvenhet för er broder, inföll Maria; han var falsk emot honom likaväl som emot er sjelt Hör mig, Carl; ty jag måste anförtro er allt, om jag ocksi akulle nödgas rodna öfver hvad jag har att omtala. Efter er afresa från Montsoreau, sökte jog att så mycket som ntöjligt undvika den unge markisen och var aldrig med honom allena, så vidt jeg kunde förekomma det. Jag vill icke uppmuntra en böjelse, som jag aldrig kunde Pesvara. Abben deremot var mig välkom-! mn, såsom ett medel att hålla er krors känslor tillbaka, eburu jag redan då hos! denne prest bemärkte åtskilligt, som jag icke tyckte om, ett visst något, jag vet icke vad, som, då hans blick hvilade på mig, kom mig att darra, såsom ett uppskrämdt barn, I början syntes han gynna er brors bemödaänden att närma sig til mig; men jag vj Se A.B. n:r 190—193, 197—200,202—210, 213, 215-218, 220, 223 (B), 227, 228, 21—234, versättning.