Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 3

en konstitution bana vägen för framåtskridande ochj att under edsförpligtelse afsluta i-jett fundamentalkontrakt med mexikanska t, I folket, sedan lugn och fred blifvit fullkom Hist återställda. Detta är det enda medlet tt öppna en ny och verkligt nationel po litik, som gör det möjligt för alla de politiska pariierna alt glömma sitt gamla hat och att samverka till att höja Mexikos rang bland verldens stater. Meddelen edra medborgare dessa mina välvilliga afsigter och bemöden eder att för nationen underlätta medlen att gifva på lagligt sätt tillkänna hvad slags styrelse den önskar. POLEN. Ett ögonviltne vid de sednaste afrättninI garne i Warschau skrifver derom följande: j Jag hade i en droska besökt alla fem platserna och öfverallt funnit en stor mängd åskådare. Jag for slutligen till Banktorget, för att öfvervara Kosinskis arkebusering, emej dan ban skall vara den yngste af de fem flifdömde och jag derföre förmodade att han Jskulle ådagalägga den minsta ståndaktigheIten. Andtligen kl. framemot ,9 kom tåget i en vanlig forvagn, på hvilken delinqventen satt med en kapucinermunk midt emot sig, hvilken tycktes ifrigt tala med bonom. Vagnen åtföljdes af gensdarmer och ulaner och stannade vid en påle, som var upprest 2 . a vid en pelare vid bankförstugan. Redan då man fick se vagnen på långt håll, ljöd ett ångestrop genom den församlade mängden. Kovinski, ex yngling på högst 19 år, steg med värdighet ur vagnen och såg sig vänligt och med tydligt sinneslugn omkring. Blott när högljudd gråt och snyltningar läto höra sig, tycktes den olyckliges glada uppsyn fördystres. På ett tecken af befälhafvande officern började musikkåren spela, och en auditör, som höll eit papper i handen, uppläste med hög röst någonting, sannolikt domen, hvilken dock icke kunde höras för musikens skull. Emellertid var kl. 3,10. Kapucinermunken, som älven stigit ur vagnen och ställt sig tätt bredvid delinqventen, framtog ett litet svart krucifix och gaf det åt honom. Delinqventen kysste vördnadsfullt krucifixet och derefter paterns hand. Nu fördes han af två profosser till pålen, hans bäda armar fästes lätt dervid och ögonen förbundos. Uader dessa fasansfulla förberedelser hade ynglingens anletsdrag åter fullkomligt uppklarnat. På oflicerens kommando framträdde 12 gardesgrenadierer. Jag tillslöt ovilkorligen ögonen och öppnade dem först åter, då jag hörde smällen af ekotten. Jag såg delingqventens krapp vackla — och åter långsamt resa sig! Förfärligt! Grenadiererna hade, vare sig al oskickligbet eller annan orsak, skjutit illa och blott träflat den olycklige i benen — den arme lefde ännu! Då stego två solda:er närmore och afsköto ur revolvrar två eller tre skott på honom, hvilka trätfade i bröstet, och föll krop pen ändtligen ned! — Högljudd grät och Jämmer fyllde luften. Liket kustades af gensdarmerna på vagnen, som långsamt körde bort. Mycket blod hade flutit, cch som stenläggningen vid pålen blifvit upprifven, började genast två stenläggare lägga om stället. Man hade funnit förbjudna vapen hos de unga männen, och härför kunde de dömas, men för detta brott är, så vidt jag vet, dödsstraff icke stadgadt. Ryssarae ha utspridt ett rykte, att de genom kyrkornas och klosrens besättande med trupper förhindrat utgi vandet af polska skrifter i Warschau, men detta rykte vederlägges bäst deraf, alt sladschkefen sedan dess låtit trycka och sprida en dagorder. Ett annat rykte, härflutet ur samma källa, vederlägges ar en korrespondent från Warschau. Korrespondenten skrilver nemligen: ?De i går bitkomna tidningarna från Petersburg upprepa de bärvarande Kreuz-Zeitungskorrespondenternas berättelser om funna krutJordiska byråer m. m. Jag förklarar ännu en gång, att intet enda ord i alla dessa berättelser är sannt och att de officiella ryska rapporterna icke innehålla det allra ringaste derom. Endast en upptäckt har blifvit gjord i korskyrkan, men hvilken hittills icke blifvit omoämnd i dessa tidningar, nemligen af 20,000 rubel i silfver, hvilka äro klosterbrödernas tillhörighet, men ändock tillsvidare blifvit förseglade. Dylika berättelser, om hvilkas osarnfärdighet alla här äro öfvertygade, visa tillräckhgt, huru mycket man kan sätta tro till de ryska berättelserna om de af insurgenterna föröfvade grymbeterna. Den 2 dennes var den sörsta dag, då nationalregeringens förbud mot den officiella ryska tidningen skulle träda i verket. Bresiauer-Zeitungs korrespondent i Warschau skrifver derom: För att få se tidningen, vandrade jag från schweizeri till schweizeri cch besökte äfven några personer, som bruka hålla tidningen — ingenstädes var den till finnandes. Jag gick då till tryckeriet, för att få se bladet. Der erforjag, att ända till kl. 12 hvarken manuskript eller arbetore funnos, men alt vid den tiden 11 arbetare hemtades af soldater från bankens tryckeri och tvungos att arbeta. Bristen på manu skript afbjelptes derigenom, att man införde redan gamla polisförordningar, såsom t. ex. den af den 23 Sept., som bestämmer lyktbäringstiden till kl. 7. Vidare meddelas utnämningar och afsked, samt Rechbergs depesch till grefve von Thurn och Gortscha koffs svar derpå.? Ståthållaren grefve Berg har påbjudit en kontribution för staden Warschsu för hvarje officers mord, som der föröfvas eller försökes. Som tre sådana mord derefter före kommit, har staden blifvit ålagd att böta 15,060 rubel för hvardera eller tillsammans j 45,60 rubel. i Från Wilna skrifves den 28 Sept. : Li Stanislauskyrkan her ett stort skådesjel blifl it oss Wilnahoer förnnradt: 16 ånverfylla I öråd, hemliga underjordiska gångar, under: 1 f