Aftonbladet – 8 oktober 1863, sida 2

Jr de UR RV RA NU RT MRVSE EMS Polska frågan synes nu vara nära att inträda i ett nytt stadium. Det till formen hånande, till innehållet tvärt afslående svar som Ryssland afgifvit på de tre makternas sednaste framställningar, måste förr eller sednare, åtminstone från Frankrikes sida, framkalla åtgärder af mera allvarsam art. Lord Russells yttrande att Ryssland numera förverkat sin i traktaten under vissa vilkor stadgade rätt att beherreka Polen har icke blott vunnit stark anklang inom franska pressen, utan ock i fall man får tro en korrespondent till ett Wienerblad, föranledt sjelfva den ryska senaten till den formliga förklaring, att 1815 års traktater ej längre äro gillande, att Polen ej längre bör få bi behålla ens en skugga at administrativ sjelfständighet, uta! helt och hållet sönderstyckas i kejserliga ryska guvernementer. Då man sätter detta i eammanhang med den nyligen af Murawiew utfärdade befallning, ott Lithauens hela adliga befolkning ekall förflyttas långt in i Ryssland, så blir häraf klart, att här numera ej är fråga blott om ett utrotningskrig, ett problem, hvars lösning i betraktande af Polens folknummer ej heller ligger inom möjligheternas område — utan om någonting ännu värre, nerligen att på en gång afslita det af sekler helgade bandet mellan en nation och dess fosterjord, och sålunda inför Europas ögon framvisa ett Polen, befolkadt med ryska kolonister, under det landets fordna inbyggare skulle erhålla bostäder i Siberien. Det är denna numera tydligen i dagen framlagda plan äfvensom hela det mongo: liskt-tartariska system, enligt hvilket ryska maktinnehafvare föra kriget och utföra sin kejsares välmenande afsigtert, som omsider synes böra öppna Europas ögon och förmå det att öfvergå från ord till handling, från depeschernas fraser till begripligare och mera afgörende stämmor. Sådan är ock den uppfattning, som de tongifvande orga: nerna inom franska pressen ha af sakernas närvarande ställning. Sjelfva den moderata Journal des Debats förklarar numera rentut, att diplomatien har ingenting vidare att göra; att det ringaste muskötskott, lossadt af den ringaste bland Polens insurgenier, gjort vida mera verkan än de tre stormakteraas alla noter. Den dristigare Patrie anser hvar och en af de fem i Polens delning skuldfria makter, som undertecknat wienertraktaten, böra öppet förklara sig ej längre bunden af en traktat, som ryska regeringen sjelf brutit, eamt att de som ej vilja stgilva en sådan förklaring härigenom göra sig solidariskt ansvariga för den af Ryssland i Polen följ: da politik. Opinion Nationale går ännu ett steg längre och yrkar öppet på krig i en artikel af den 2 dennes, hvaruti bladet, efer att ha visat huru föga det är atträkna på Österrikes och Englands biträde, utvecklar sina Ssigter i följande ordalag: tFråoan befinner sig sålunda bragt till sin allraenklaste form; och ingen tvetydighet kan derom vidare uppstå. Rysslands plan går ut på att utrota polska stammen. Och detta är icke någon metafor, utan ett system, fuliständigt utveckladt af ryska tänkare, erkändt och undertecknadt af sina för fattare, godkändt ar H. M. czaren, och som pu är satt i full utöfning genom Murawiews och kopeorters försorg. Alternativet blir sålunda följande: antipgen kommer Frankrike att hjelpa Polen eller blir ett ädelt folk inför våra ögon metodiskt utrotodt och ersalt genom ryska kolonister. Eld, svärd, rep, deportationer, kopfiskationer användas hvarje dag regeibundet för ett ändamål som numera ligger öppet för ala. Om, tåsom lord Russeil erkänner, Polens delning i förra århundradet var en skamfläck för Europa, hvad måste man väl då tänka om nämnde verldsde! och om 0ss ella, om vi med berådt med och med fall kännedom om förhållandena samtyckte till ifrågavarande förfärliga blodsoffer. Då madam Dubarrys krönte älskare lät Polens delniog fullbordas, hade han åtminstone den ursäkten, att han ej visste hvad hon gjorde eller lät göra. Polen hade då genom en långvarig anarki bragt sinnena emot sig; det hade emot sig Europas fördomer. Filosoferna med Voltaire i spetsen styrde då allmänna meningen. Förledda af Petter den stores, -Catharinas och Fredriks öfveriägsenhet, begrepo de icke och förhindrade Buropa att begripa alla de brott, hvilka lågo inneslutna som i ett frö uti denna första illgerning. 1 vära dagar ba sakerna erhåilit ett helt annat utseende. Man ölverrasckar ej numera opinionen, och denna skädar klart framför sig. En nittioårig erfarenhet har Visat följderoa af delningen, och Rysslands förhatliga ätgärder ha mer än tillräckligt ådagalagt, att Polen ännu i dag är emot Ryssland hvad det fordom var emot turkarne — civilisationens bålverk. Numera kunna vi för öfrigt ej undskylla os3 med vår okunnighet. Frågan är ej längre blott om delning, uten om ett helt folks utrotande; en styggelse, som nittonde århundradet borde ha rätt att slippa åter bevittna, och som synes mera tillhöra Attilas och Gengis khans tider än våra egna. Om vi nu låta detta brott fullbordas, ega vi ingenting att ursäkta oss med, och Ludvig XV:s handlingssätt blir ärofullt ijemtfö relse med den skau , som komme att hölja oss. Må England, må Österrike fritt, om de så för godt finna, smälta Rysslands föro lämpningar. Vi vilja icke tåla dem, och ännu mindre det förhatliga skådespel, som ORGET VITT ERSTA SENSE LETS MSE RENEE ENE Eb BEDRE ARE AE EEE EEE sig hafva pejlat och uppmätt så noga, fom om den varit ett kroppsligt föremäl. Men