Aftonbladet – 8 oktober 1863, sida 2

sig hafva pejlat och uppmätt så noga, som om den varit ett kroppsligt föremäl. Men han hade icke gjort sig reda för hvilken inverkan en tidrymd af sex veckor, under umgänge med öfverlägsna personer och upplefvandet af vigtiga händelser kunnat utöfva; och han märkte genast vid sitt inträde i rummet med häpnad en förändring, hvarom han ej kunnat drömma, en förändring, som visade sig i den unge grefvens anuletsdrag, i hang gestalt och hela bans bållning. Carl ar Monteoreau hade lemnat honom såsom en liflig, Sänslofull, glad och intagande ynglivg, och stod nu framför honom såsom en lugn, kall, värdig och allvarlig man. Hens panna hade lagt sig i betydelsefulla rynkor, som gåfvo den ett eljest icke naturligt uttryck af stränghet, och hela hans anblick vittnade om en sådan beslutsamhet, alt abbön genast kände att han emot sin fordoe myndlivg borde vara vida mer på sin vakt än han någonsin kunnat föreställa sig, och att han i mycket måste härefter lämpa det sätt, hvarpå ban föret ämnat gå tillväga. Denna jakttagelse medförde tör honom ett visst bryderi, som han icke lyckades dölja eå fnlikomhigt som han hade önskat. Carl ar Montsoreou, som under många år halt tillfälle att lära könoa abbens tänkesätt och beteende, hade i det förflutoa en probersten, med hvilsen han kunde bestämma helten af det närvarnnde, och . resultatet af hens undersökning blef: tDenne man vill, bevraga dig.4 Den vidlyftiga förklariog sbben afgaf rörande de sednastförflutna händelserna kunde således icke tillfredsställa hans åhörsre. Han bade eig hafva stannat hos Maria af Oleir vaut; när de: svarte ryttarne gjorde anfall på vagnens betäckning, samt begagnat tillfället, då stridens hälftighet fört dem för j