Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 2

underdånigaste tjenare och bör således icke kubna tvifla på att jag skall uppbjuda allt att tjena en person, för hvilken hon täckes intressera sig.t Hon tviflar visst icke derpå, sade aben. Hon tviflar lika litet derpå som jag ejelf, herr af Villequier, och detta bref är endast att anse såsom ett bevis på hennes höga välvilja för mig. Emellertid fiones det verkligen en sak, hvarom jag skulle våga. bedja er. Tala, min bäste vän, ropade Villequeir; 4det skall för mig blifva en sann tilltrecs-. ställelse att få uppfylla edra önskningar.4 Saken är den, fortfor abben, Satt någon illasinnad har sökt intala markisen-af! Montsoreau, min vän och fordae myndling, att det varit jag som lemnat de svaria ryttarne underrättelse om den väg vi ämnade taga för att uppsöka hertigen af Guise och äfven låtit uppmana de kungliga trupperna: vid slottet Thierry att skynda till vår bjelp och föra oss hit till Paris, fastän i det förra afteendet deras befälhafvare just icke gjorde sig synnerligt brådtom. Nu har otvifvelaktigt den person, som föranledt allt detta, han lat af nit för konungens sak och förtjenade en hel annan lön än som kanske är honom förbehållen — men... MenX, afbröt honom Villequier med ett försmädlist löje, den ifrågavarande personen är icke angelägen om att hans nit skall blifva alltför mycket kändt. 8å var icke egentligen min mening, svarade abben. Den person, om hvilken vi tala, har handlat efter uppdrag af hennes majestät enkedrottningen och enligt hennes föreskrifter, likasom hennes majestät vifvit order åt trupperna vid slottet Thierry och befallt att den unge mäarkisen af Montsoreau skul!e föras till er. Denne samme berson : skulle således ingenting hafva deremot att hans åtgörande blefve kändt, sä ramt icke sådant stred emot hennes majetäts vilja samt kunde vara menligt för vissa