Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 2

len denna kan upparbetas. Måhända närje va vi oss här nyckeln till gåtan. Det kan icke döljas för den, som har gon att se, att Malmö i hög grad saknar got, som i våra dagar är vilkoret för nätan allt slags framätekridande och i de esta fall ett moment, förutan hvilket äfven e bästa krafter arbeta förgäfves: en press. lalmö stad har nu sedan 1848 hjelpt sig ram med sin Snällpost?. Det är en stor idning, en tidning full med annonser, med ätt vidlyftiga referater af den utländska osten, med en ganska fullständig redogöelse för dagens nyheter ivom laudet, med n och annan artikel at utgifvaren i en särleles blomerant och derför isynnerhet af det äcka könet och dess själsförvandter inom geus masculioum omtyckt stil, men det är icke ågon tidning efter tidens och, tilläggom, orens behof. När ett samhälle har vunnit en å pass stor betydelse som Malmö, och när nan dessutom lefver på 1860-talet, är det cke nog med att man tre gånger i veckan år i banden ett ark papper, upptyldt med llehanda notiser af biandadt värde, litet unlerdånigt fjesk för en eller annan hög velerbörande eller dyrkad meecenas, några sjertnupna utgjutelser öfver verldens ondska och några elegiska suckar öfver en patriarsalism, som aldrig kommer åter; det blir lå snarare elt rent socialt behof att ega en organ, der dagens frågor behandlas med lif och intresse, der tidens fordringar finna en ipplyst och frisinnad målsman, der det åt jeiolkningens bättre tendenser gifves en ständig väckelse, der den allmänna politiska örelsen i landet blifver på ett värdigt sätt representerad. Det är icke min afsigt, att framställa Snällpostent sämre än den är, innu mindre, att säga någon oartighet ät less utgifvare, hvilken alltid behandlat mig med så utsökt artighet och till och med nåvon gång visat mig ettstort förtroende, men odisputabelt blitver det dock, att så länge Malmö stad saknar en press i ordets stränsare mening, en tidniog med insigt och mod utt diskutera samhällets vigtiga frågor, påpeka behofven, arbeta för reformerna, vifva impuls åt en sjelfständigare riktning, så länge skall staden komma -att-förete bilden af en maskin, som står, eller af en fet äker, som ligger i träde öfver tiden, och det är å avdra sidan icke tvifvel. underkastadt, att det i Maimö, som annorstädes, finnes elerhenter nog, för att kraftigt understödja en dylik finare publicistisk. verksamhet, förutsatt att den en gång uppstode på platsen. Så som det nu går, med hr Bernh. Cronholm till orakel, med en styrelee utan kontroll, med ett laisser-aller4-system, utan minsta knuff i sidan, är det eå temligen naturligt, att indifrerentismen till slut blir en vana, förlitandet på borgmästarens mogna vishet och gråa här ett slags religion, trampandet i de gamla spåren en salighet, men under allt detta märscherar hela verlden Malmö förbi med pukor och trumpeter och vajande fanor, och n vacker dag skall man då fiona sig sittande der vid Sundet som en forntidsrelik och plötsligen blilva starrbliad af för mycket dager, när man en gång vaknar upp från det nummer af Svällposten, ölver hvilket man råkat falla i sömn. Det nyss slutade landstinget har, i full konseqvens med allt annat, passerat temligen opåaktadt förbi Malmö stads egna invånare. På åhörarebänkarne satt här och der en enstaka nyfiken, i en vrå kanske ett par hederliga Malmöborgare, hviskande hvarandra förtroligt i örat roliga äfvemtyr från sista besöket i Köpenhamns tivoli. Om landstinget sjeift, d. v. 8. förhandlingarne derstädes, skall väl med Guds hjelp stadens oftaoämnde stora tidniog medhinna att ge er ett någorlunda fullständigt protokollsutdrag före Ragnarök, och jag gör icke för egen dl anspråk på att vera någon extraordinarie referent deraf. Jag inskränker mig till att yttra, det man äfven här haft några skäl att vara tillfredsställd med denna törsta debut af en ny institution ; diskussionerna hafva till en dcl varit ganska sakrika, resultaterna hava svårligen för denna första gång kunnat blifva större än de blifvit, men hvad man framför allt haft tillfälle att bemärka och glädjas öfver under dessa förhandlingar af Malmöhus Jandsting, är den totala frånvaron af allt partignabb, den bumana ton och fullt parlamentariska ordning, som dervid herrskade, liksom det verkligen förträffliga sätt, hvarpå ordföranden skötte sitt alldeles icke lätta kall. Snällposten ville säkerligen gerna kalla landshöfding Troil en stor man, men det är redan icke så litet att vara en duglig president för en rådplägande församling, och det kan ej vara mer än en mening derom, att hr Troil på en så dan plats medför stor vana, mycket lugn och en sällsynt skicklighet i alt sammanfatta de olika yttrade meningarne, liksom att leda förhandlingen i det rätta spåret. I första ögonblicket, då mötet skulle öppnas, frapperades en och annan af ett visst kuriöst arrangement i salen, i det att man nedanför ordförandens estrad hade framställt först ett par rader rödbeklädda stolar, derefter några rader gröna eller blå, ändtligen en eftertrupp af vanliga rottingsstolar, och nyfiken heten var spänd på att se huruvida det härunder dolde sig någon hemlig afsigt i riktning ef rangoch ståndsindening; det visade sig emellertid snart, alt detta antingen var en ren tillfällighet eller väl snarare en uppenbarelse at vaktmästarens sinne för emakfull och pittoresk anordning; ledamö terna intogo nemligen sina platser utan allt hänseende till stånd och vilkor och jemnlkhetens princip var räddad. Det bästa förbållande har också under hela tiden herrskat mellan tingets medlemmar af olika kategorier, och de af den mera aristokratiska linien, hvilka på förhand hyst någon fruktan frin Att ULhnundrenmamontab nd tnnat hafun mm