Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 2

min broders, yttrade markisen med ctt visst betänksamt uttryck. i Verkligen !4 ropade Villequier, Ar han då en sådan mästare att föra sitt vapen? sDen utmärktaste, som jag någonsin sett, svarade markisen. Han öfverträffar sjelfva abben af Boisguerin, fastän denne, elter hvad jaz hört, då han för några år sedan studerade i Padua, uppbjöd den spanske fäktmästeren Bubez att mäta sig med honom i euskild strid, och stötte spanioren tre ånger i bröstet med sin florett, utan att ennve kunde få en enda stöt på honom.t 4Jag har hört den historien förut, sade Villequier. Fäktmästaren råkade i raseri, utmsnade studenten på fullt allvar och genomborrades af dennes svärd, så att han gaf upp andan inom fem minuter Det har abben aldrig omtalat, inföll markisen med någon öfverraskning. tMen sådant var likväl slutet på detta äfventyrt, fortfor Villequier. Jaså, den der studenten var abben af Boisgverin. Men skulle kunna tycka, att, efter en sådan början, krigsijensten, snarare än kyrkan, skulle hafva blifvit hans bestämmelse. Deröfver vill jag icke döma, svarade markisen. Hved jag vet är, att abbön i all ting besitter en öfverlägsen skicklighet. Dessutom har han, som ni vet, endast tagit det första steget i kyrkans tjenst och eger ännu sin frihet att vända åter, om det ock vore på sjelfva tröskeln. Det skulle då icke förundra mig, om han också vore lika skicklig uti att fiska i grum ligt vatten, sade Villequier. YHvad menar ni dermed, herr af Villeuier?? frågade markisen ifrigt. Åb, just egentligen ingenting4, svarade Villequier, nöjd att hafva utsått ett frö till misstroende emot abbtn i den unge ädlingens sinne, men utan annan afsigt än att ställa de personer, med hvilka han hade att göra, i ett spändt förhållande tili hvarandra, för att sjelf med dem hafva så mycket lättare spel. 4Det var endast ett förfluget