Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 2

sin samverkan åt Danmark, i händelse detta angrepes. Det verkliga förtryck mot den polska nationaliteten, hvilket under ett år väckt verldens leda, har gjort den ofördragsam mot de lumpna, hallt inbillade anledvingar till klagomål. som tyskarne med mera känsla än förstånd upphöjt till rang af orättvisor. Europa her förlorat tålamodet öfver det ständigt återvändande obehaget af denna förvirring i en vrå af Europa, hvilken lyckligt och praktiskt styr sig sjelf. Det kan för sitt eget lugns skull ej längre tillåta förbundsdagen att underhålla en agitation utan skäl, hvilken ej har nå on giltig rätt till vår sympali. Det vet att förbundsdagen alltid varit färdig att qväfva den politiska trifen i hvarje tysk stat, hvars furste icke varit nog stark att sjelf våga spänna bågen. Det hyser derföre ej något förtroende till uppriktigheten af dess anspråk för danska undersåter på hvad som den så fullständigt undertryckt hemma. Det sista steget kan ännu hejdas genom ett ord från Preussen, som troligen skall vara verkställaren af de våldsåtgärder, med hvilka Danmark hotas. Svenske utrikesmi nistern baron Manderströms not bekräftar till fullo de antydningar, som gjorts i konungens af Danmark tal i riksrådet. Un derhandlingen med Frankfurt har upphört. Förbundsdagen skall af danska regeringen begära, att hon inom 6 veckor måtte återkalla kungörelsen af den 30 sistlidne Mars, ehuru den beviljade hertigdömet Holstein alla de rättigheter som förbundsdagen fordrat för detsamma. Den måste, för att er hålla godkännande, taga hertigdömet Slesvig med i räkningen, och öfver det har för bundsdagen ingen myndighet. En sådan förmätenhet kan omöjligen någon stat un: derkasta sig, och Danmark protesterar med all rätt mot inkräktvingen på dess frioch rättigheter. Men om kungörelsen ej teges tillbaka, hotar förbundsdagen att skicka en kår förbundstrupper för att besätta Holstein — hvilken åtgärd kallas exekution. Grefve Manderetröm påstår att hvarje förevändning till en dylik åtgärd -aflägsnats genom Danmarks upprepade förklaringar, hvilket land derföre skall betrakta ockupationen såsom en fientlig handling, och det är dess pligt att sätta sig deremot med a!la de medel, som siå till buds. Konungen betraktar det som en kränkning af Daomarks oberoende. och är Danmurk ockeå fast beslutet att skydds sig emot hvarjeangreppX. Sakeruas ställning är också sådan, att både Sverge och Dan mark nu vända sig till kabinetten i London och Paris med begäran om skydd mot tysk Sjnkraktning.4 EO