Aftonbladet – 6 oktober 1863, sida 2

tillåta. Henrik vill icke svinga sitt svärd för det 1år arande, men var lörvissad, att han nog han bugga till, när det eå faller sig lägligt. ålen för att besvara er fråga, min unge vän, v.l jag förklera er, att konungen I ganska väl vet, huru nära er broder är förden med hertigen af Guise; dock borde ni icke smma, att er egen anslutning till konungens sk ov äonu något tvifvelaktig. Nej, Lö NE Konungens grunder j, bör mig till slut löga. På för en sådan tvekan äro ganske ,g öm ena sidan måste han medgifva att hörngex af Guise, med hvilken han icke vill öppet bryta, har en laglig rättighet att återfordra sin myndling och slägtinge. Er broder har helt oförbebållsamt fran:ställt denna begäran, hvars afsläende skulle bringa hertigen i harnesk. På andra sidan står ni med edra anspråk. Men hvad bar konungen för viss het att kunna !ita på er? Er tamilj bar från mmealt varit Guisernas sak tillgifven; ni sjelf var stadd på väg till hertigen, då den omständigheten, att den unga damen föll i konungens händer, förmådde er att för någon tid ändra edra planer. Men i samma stund, som ni skulle röna framgång och med konungens samtycke blifva förena med henne, så skulle ni kanske återvända till edra förra åsigter samt söka tillgift och gunst hos hertigen genom att ånyo omfatta hans parti. Nej, jag är icke i stånd till något sådant! ropade markisen ; men då i detsamma föreställningen, att han dock i alla händelser komme att anses såsom en öfverlöpare, hos honom väckte en känsla ef blygsel, slog han ned ögonen och tystnade hastigt. Vilequier fann sig ej heller föranlåten att yttra något, uten afbidade att hans ord skulle få tid att göra åsyftad verkan. Omsider fortfor ban sålunda: