Aftonbladet – 5 oktober 1863, sida 2

ICELA UTUClant, UCI UCL FJUTUG UGCNOUIC Eb temligen komiskt intryck ait se den ena ledamoten efter den andra draga upp ur fickan skriftliga anförenden för att ve derlägga skälen i ett betänkande, om hvilket man först i denna session kunnat erbålla officiel! kännedom och om hvars innehåll man icke ou skulle kunnat under hand erhålta kännedom ifall man efterleft stadgandet i 14: ef här gällande 1723 års riksdagsordning, i deri det förklaras allde.es förbudit att lemna ! någon utom deputationen part af betänkandet eller det uppenbara, för än det i stånden föredragit blif it. Imellertid, syntes landtmarskalken, då diskussionen blifvit af elutad, icke ämna bevilja bordläggning, oakfadt den hade blifvit af många ledumöter begärd. Då bordläggning emellertid fortI farande och förnyade gånger äskades och ål iskilliga ledamöter uppträdde och påyrka de! den såsom en ovilkorlig rätt då den uf flere l ledamöter äckas; ville landimerskalken hän; skjuta frågan derom tll ståndet oenom att; spörja huruvida ståndet ansåg frågan redan tilräckligt utredd. Ganska stormande ja och nej rop besvarade denna proposition. En ledamot begärde då ordet, och uppläste ur riksdagsordningens 6 16 siadgandet, att Pom saken är af större vigt, skall deputations arbete lemnas på bordet, en eller flera dagar, att hvar kan hafva dertill fritt tillträ Oaktadt denna erinran förnyade landtmarskalken sin fråga om åndet ansåg I saken utdebatierad och nu ville skrida till des3 afgörande, och han uppmanade ståndet alt afgöra bordläggningsfrågun genom voteriog. Då upp ide protokollssekreter aren I Pipping och förklarede med mycken bestämhet, att då den nyss upplästa paragra fen visade, att bordläggningen vore en laglig rättighet, så kunde han icke deltaga i votering huruvida bordläggning skulle ega rum. Jin stor mängd ledamöter, sannolikt halfva ståndet, reste sig och instämde i denna förkloring. På samma gång förklarade med icke mindre skärpa, assessor Munck, att i fall grundlegarne icke efterlefdes hade man ingen anledning att längre sitta på riddarhuset. Inför dessa energiska demonstrationer gaf slutligen landtmarskalken vika och förklarade, att seedan pu så många ledamöter äskat bordläggning?, så komme den att ega rum, och det beslöts att ärendet skulle hvila till nästa plenum, som egt rum i dag 0asdag, då saken blifvit så utejord, att i samtliga de tre klasserna majoriteten bifallit försloget, att för denna landtdag bevilja herrarne v. Schantz, Uggla och Brun säte och stämma ;å riddarhuset, Omedelbart efter det beslutet om bordläggningen bade blif. vit fattadi upplöstes sessionen, hvarpå landt marskalken gick from till hr Munck och hade en explikation med honom angående de, sågom triherre Nordenstam lärer ha uttryckt sig, nog häårda ord, eom hr Munck hade begagnat. Under tiden mellan de båda plena har stämning: n varit icke litet apgiterad med anledning af uppträdena i måndags. Isynnerhet har en ganska stor förbittring gilvit sig tillkänna öfver landimarskalkens åtgärd att ske blott tvärt emot all parlamentarisk coutume blanda sig i ratten. och söka med ett slags maklepräk inverka på ståndets beslut, utan tiil på köpet stämpla motståndarncs åsigt såsom advokatyr, medan han framställde sin egen mening såson. den ofelbart juridiskt rik Det förmäles, att åtskilliga af riddarhusutskotte:s medlemmor i går enskildt uppvaktat land marskalken och gjort honom föreställningar med afseende på bans mindre välbetänkta yttrande och omdöme. Vid detta tilliäl:e skall frih. Nordenstam genast och utan tvekan ha medgit vit att han, af ovana alt leda förhardtingar, sådana som de ifrågavarande, begått ett misstsg i valet af uttryck och att han erbjöd sig att gifva utskottets medlemmar all erforderlig upprättelse. Han skall ha tillagt, att det anförande, med hvilket han öp, nade diskussionen, likaledes härrörde af ett missförstånd om betydelsen af det i grundlagen förekommande uttrycket, att det ålåg landtmarskalken att tala för ståndet, cch kunde utskottet och ståndet vara förvissade att, sedan han blifvit I pplyst om misstaget, något dylikt icke vidare skule inträffa. Man var temligen förbereåd på den utgång saken ic skulle fö, men man ansåg, och ned s åsom en under förhan denvarande fi n icke ringa fördel, utt man funnit sig föranlåten så ellmänt erkänna oclämpligheten deraf, att personer, som till hela sin ställning äro frärsmande för landet, skola deltaga i dess lagstifining och beskattning, och man anser sig i detta erkännande ha ett godt stöd vid de blifvande förhandlingarne om förslaget till ny riksdagsordning, hvilket innehåller bestämmelser, som skola så vidt möjligt reglera den ifrågavarande, med hänseende till förhandenvarande förhållanden onckiigen ganska brydsamma omständigheten. En vigtig fördel af måndagens stormiga uppträde kan äfven anses vunnen derutinnan, att man kommit temligen på det klara med bordläggningsrätten, om hvilken stadgandet i författningen visserligen icke är på längt när så fullständigt och bestämdt som önskligt vore. Den sensation måndagens förhandlingar framkallat hade till följd en spänd väntan på förhandlingarnes forteättning i dagena plenum, och riddarhuesalens tribuner voro öf-1 verfyllda af åhörare. Under den förnyade öfveriäggning i ämnet, hvilken dervid upp: stod, hade den sida, som yrkade af: Pryssarnes? ansökan — såsom man här s alsvis utirycker sig — en afejord öfvervigt i debatten, enär motståndarne redan det första plenum hade uttömt silt förråd både på pathos, på argumenter och på sofismer. Den andra sidan hade derenot i behåll några goda och kraftiga :käl, vilkas andragande utan tvifvel var af stor igt, onktadt man med fullkomlig visshet örutsåg utgången. Bland denna sidas talare inder detta plenum framstudo isynnerhet miversitetssekreteraren Gratenfelt och bruksvaronen R. Björkenheim. Den förre yttrade ig skriftligen och anajyserade bland annat, ned logisk ekärpa, det konsideratonsskäl som utskottet anfört för godkännandet afhr Bruns kompetens, nemligen hans genskap i: wf jordegare i landet. Han ådagalade aut letta på intet sätt grundlade någon kompe