Aftonbladet – 5 oktober 1863, sida 2

att protokollet utvisade, det nästan alla utskottets ledamöter ansctt att de åberopade lagrummen voro otydli med anledning bvaraf man hade att hålla eig till föreskriften i 57 af 1772 års regeringsform, som stadgar: Tå nöägot otydligt skulle finnas i thenna Lag, så må mun tå sig rätta efter ihess bokstalweliga innehåll, til thess Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, på sätt som uti 39 och 42 föreskrifves, kunna förenas?. Na innehölie 12 6 i riddarhusordningen bestämmelsen att adelsman, som satt bo utrikes, vore från säte och stämma utesluten (frih. Nordenstara uppläste stadgandet ordagrannt), och frågan vore alltså hvad som borde förstås med ordet utrikos?, och om Ryssland kunde anses såsom ett utrikes i törhållande till Finland, och om fiask adelsman kunde anses vara utrikes då han be-:i funne sig i Ryssland. Frågan derom besvarades af 4:de artikeln i fredsfördraget, af den 17 Sept. 1809. TLandtmarskalken uppläste äfven denna artikel, innehållande, att Finland under fult eganderätt atträddes: till Rysslend för att blifva med detta rike Tnförbivadt, och att gränsen mellan Sverge och kejsaredömet Ryssland skulle blifva: Torneå och Muonio eltvar. i Sedan laodimi rskalken cålunda, bokstafligen taludt, läst lagen för ridderskapet och: adeln, sporde han, om man alltså kunde: säga, att Finland vore utrikes? i förhållande till Ry slund då det låge inom ryska rikets! gräns. BSjelf besvarade hon denna fråga: bestämdt r !e och tillade, att lagen, till h lydelse man had att hälla sig, omöjligen kurmle i juridiskt afseende? tolkas annorlunda; i advokatoriskt, hänse-! ende kusde den deremot möjligen lemna : rum för en annan tydning. I Efter denxna föreläsnings slut blef det! ståndsmedlemmarnes tur att yttra sig i äminet. En mängd ledamöter anmälde sig på en gång alt tola. Bland de första voro nå-: gra office:are i ryska uniformer, af hvilka jett mycket stort antal syntes i församlingen. Hjertpjuvkten i debatten blef frågan huruvida Ryssland var att betrakta såsom ulrikes i hållande till Finland. Af de närmare 30 talare, eom yttrade sig, voro de flesta af den åsigt nit, i betraktande af de egendomliga och vid lsgens stiftande icke förutsedda törbällanden, i hvilka Finland befunne sig till Ryssland, lagens stadganden icke kunde i deua afseende an:es fullt tydliga och att man derföre borde, i saknad af tämda föreskrifter i umnet, medgilva de ande tillträde till ridderhu-et. Man er inrade hurnsom finner, hvilka girge i ryck (jenst, alldeles icke behöfde uppfylla de for maliteter, som fordras för en utflyttning till främmande land; huruledes de, återkommande derifrån, återinträdde i alla sina medborgerliga räitigheter, utan någon af de iormsaliteter eom erfurdras för utländningar hvilka inflytta i landet; huruledes arfskiftesoch vrarfra mål efter i Ryssland aflidne finska adelsmän upptagas vid de finska hofrätterna 0. 8. v. Dessutom anvmärktes att det vore inkonseqvent att vägra pollett åt de nu ifrågavarande personerna endast på den grund att de vore i rysk tjenst och i Ryssland bosatta, då tillträde blifvit med gitvet för en mängd ryska militärer, hvilkas ställning i intet alseende skiljde sig från de förres, undantagandes alt de tillfälligtvis äro stationerade härstädes och uppehållit sig här någon tid. Det anes lätt, att de utom Finland bosatta medlemmarnes inlåtande påyrkades med mycket olika grad st ifver af särskilda talare, Medan alla lagkunpiga, som slöto sig till denna sida, tillstyrkte eit sådant beslut endast på grund af lagens otydlighet, gingo militärerna vida mera rakt på saken. Redan i utskottet hade en hr Boye (öfverste efter hvad jsg tror) förklarat ati det skulle vara obehaugligt för H. M:t att höraX, att hans fioska officerare blifvit uteslutna derföre att de tjenade i dea stora armtn?. Generalmajoren grefve Aminoff förklarade i e!t med mycken itver, men ej fullt så mycken säkerhet, fromfördt yttrende, att han ansåg saken klar och comtvistlig, helt enkelt derföre, att de ifrågavarande personerna Stjena samma kejsare som vi (de beslutande rspresentanterna nemligen). Guvernören i Abo, baron Cedercreuiz, menade att de omhandlade personerna voro lika goda fionär som någon annan, fastän de ny ttlihörde den stora ryska familjen?. Detta vore nog för honom att bevilja dem tillträde. AnmärkuingsI värdt var emellertid, ett snart sagdt alla de, som förordade utlemnandet af pollet till de ifrågavarande herrarne, gjorde detunder uttryckligt förbehäll, att bifallet lemnades I endast för denna gång? och ivtilldess utitryckliga bestämmelser i ämnet hunne blifva ji lag stadgade. Från den sida åter, som biträdde utskotteis äsigt om de ifrågavarande personernas obehörighet att sitta på riddarbuset, anfördes, förutom de skäl som redab blifvit i ttskottet andragna, att Finland och Ryssland väl i folkrättsligt afseende vore, till följd af I personalunionen med Ryssland, att betrakta! m utgörande ett rike tillsammans med sietnämnde land, men deremot vore förhål1 landet i statsröltsligt bänseende ett annat. Staten Finland kunde icke anses sträcka sig längre än finska lagar vore gällande, och hvad som vore utom detta område, vore ttom landet, utomlands eller utrikes. Många omständigheter ådagalude att de båda j länderna vore att betrakta såsom skilda sta-j ter, :y icke blott att de hade särskilda statsförrut:ningar och särskilda lagar; det furdrades älven särskilda pass för resa från det ena landet til det andra, domstolarnes i: i det ena landet utslag kunde endast underj vissa vilkor vinna verkställigheti det andra 0. 8 v. Hvad fredstraktatens vitsord be träffade, kunde derpå icke något afseende fästas i förevarande full, då man sednare Haft Borgå landtdoag, vid hvars afslutande kejser Alexander I uttryckligen förklarat, att Finland nu vore upphöjdt bland nationernas antal. , Under debat!ens fortgång hade emellertid älskilliga talare begärt ärendets bordlä på det att man måtte blifla att iacva I öfverväovande de urc al laUvtluguar ISCH SJCAR Han Cd