Aftonbladet – 5 oktober 1863, sida 2

AE TAM LJ LORULGUELS RUTIESPUHUCHTLJ Hesingfors den 39 Sept. Den finska landtdagen har, likasom den svenska riksdegen, svärt att komma i verk samhet. Fjorton dagar äro redan förflutna från den dag, till hvilken ständerna voro inkallade, och man har hittills nätt och jemnt hunnit få utskotten bildade, hvaremot regeringens propositioner ännu icke blitvit af alla stånden remitterade. Men anser sig i allmänhet ha skäl att vara belåten, ur framåtskridandets synpunkt, med resuliatet af utskottstillsättningarne, ehuru naturligtvis, vid en representations första sammanträde, man har något svårt att känna hvarandra och förutse den ställning den ene eller den endre kan intaga då det kommer till handlivg. Isynnerhet är detta fallet med många af borgareståndets ledamöter. Ridderskapet och adelns medlemmar ha dere en väl reda på hvarandra och det anses också att elektorerna, bland hvilka de frisinnade utgöra en bestämd majoritet, gjort, så vidt tillgången på personer medgifvit, ett ganska godt urval vid utskottsullsättningen. Emellertid ha redan vid riksdagen inträffat ett par händelser, som jag tror mig böra något fullständigare omtörmäila, då de finska tidningaruves nödtvunget knapphändiga redogörelser irgalunda gifva någon föreställning I om det egentligen anmärkningsvärda som de förete. En i eig sjelft ytterst obetydlig anledning framkallade den första at dessa händelser. Vid adeins ;lenum för några dagar sed.n uppträdde hr Furuhjelm — känd sedan kejsarmiddagen — och aumärk!e, att det eätt hvarpå stolarne i riddarhussalen voro anordnade icke öfverensstämde med föreskrifterna i 1626 års riddarbusordning. Ståndet tycktes emellertid anse hela anmärkningen såsom skäligen småuaktig, så alt, då landtmarskalken hemställde, buruvida ståndut önskade någon förändring i den dåvarande anordningen, besvarades frågan med allmänt nej. lunan nästa plenum, som inträffade redan påföljande dag, tycktes många ledamö ter ha kommit på endra tarkar. Det eyntes såsom hade man börjat fandera på, att mean icke ens i eu småsak hade bordt sätta gig öfver grundlagens föreskrift. Derföre, då en talare uppträdde och nedlade sin reservation emot det föregående dag fattede bes!utet. hördes flera ledamöter med honom instämma. lagen yrkade dock ett frångående sf det en gång fettade beslutet. Man nöjde sig med att protestera emot detsam ma. Dt oaktadt faun sig iandimarskalken förzelå:en att göra den hemställan, huruvida adela ansåg sig nu kunna ävdra 1626 års riddarhusordning. På denna besynperlige proposition, som, med andr ord uttryckt, irnefattade en f åga, huruvida adeln ansåg sig kunna på grundlegsvidrigt sätt ändra grundlagen, kunde naturligtvis icke annat svar gifva: än eu allmänt nr Med enled ning åter af detta svar förklarade pu landt i marskalken, att som 1 års riidartkusordnivg föreskref ett annat sätt för stolarnes pleceriog, än det som blifvit iaktteget, så iskulle han läta omplacera stolarne. En ledamot anmärkte, ait detta väl svärligen kunde komma i fråga, då adeln dagen förut heslutat att icke någon ändring skulle ske ; Såsom genmäle härpå uttalade då landt i marskolken den märkliga ösigt, att ett beslut mycket väl kunde förändras då det än nu icke vore justeradt. Atskilliga ledamöter I ville häremot göra iovändningar, men landti marskalken förnyade först sin ofvannämnda I proposition, huruvida ståndet ansåg sig kunina ävdra riddarbusordningen, och då deusamma omöjligen kunde med annat än nej besvaras, drog han ånyo deraf den konklu sionen, att adeln beslutat att stolarne sanle omfiyttas, hvarom han förklarade eig skola gå i författning till nästa plenum. En le demot uppträdde då och protesterade uti kraftiga ordalag mot upphäfvandt i ett följande plenum al hvad som blifvit uti ett föregående formligen beslutadt. En så ängd af ståndets ledamöter reste sig de i denna protest, att det syn4 Å j I j sior m: och i tes ganska troligt, att om man då kunnat 4 räkva dem, skulle det ha befunnits att det var en majoritet af ståndets ledamöter, som protesterade emot hved som förmenades vara siändets nya beslut. Något vidare afseende fästades likväl icke derpå, än att reservan terna hänvisades att t:l! protokollet låta anteckna sina namn. Många gjorde också detta. Huruvida det blef ala de, hvilka rest sig för att instämma i protesten, är jag icke i tillfälle att kunna konstatera. Man finner af denna lilla episod, att den obekantskap med formerna, hvilken jg förut haft tilliälle omförmäla såsom här rådande. mycket lätt kan utöfva inflytande äfven på förhandlingarnes gårg och regsultater. En sådan meiod att framställa propositioner, som den vid detta tilifälle iaktagna, och en sådan teori om hvad med justering förstås, ken lätt medföra mycket betänkliga följder, då allvarsammare ämnen komma å bane än det om sättet ett placera några stolar. Det är dock någon anledning förmoda, att de talrika protesterna mot det förra beslutets upphäivande hafva föranledt frih. Nordenstam att litet närmare göra sig un derrätted om hvad som i en representantförsomlivg förstås med justering. Att hans handlingsrätt vid ifrågavarande tilltälle ytterst motiverades deraf alt han kommitj under fund med, att vid platsernas anordning i salen en i grundlagen förekommande ganska tydlig föreskrift icke blifvit isktia gen, syntes otvifvelaktigt, och man kan endast önska, att samma nit för grundlagens helgd må gifva eig tillkänna äfven då all vsrsammare saker komma å bane, och att! det då må ske, om möjlist, med färre eller I helst med inga rmissgrepp i yttringarne ef ett sådant nit. Det visade sig likväl redan i förgår huru pröfvande omständigheterna i det fallet kunna blifva och huru föga frih Nordenstams hit tills förvärfvade kännedom om och vana vid j riksdags örhandlingar sötta korom i stånd att finna sis uti dem utan att göra sig, saker till en och annan högst väsendtlig ati. vikelse trån hvad som i andra r entavtee a