Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 3

ande anslagsfordringarne. Sillsynt har det visst icke varit att regeringen, I ställd emellan tvenne eldar, hellre föredragit att bli besegrad på det konstitutionella stridsiältet, än i afseende på ökade anslag. ! Såsom ledamot af statsutskottet har hr Björck fört talan för en princip — sparsamhetens. ; I konseqvens dermed har han iffigt bemö-? dat sig att få anslagsfordringarne nedsatta. : Med en sekkännedom, som sällan kunnat! jäfvas, har han kelkylerat och derefter med ibärdighet prutat, stundom äfven i afseende! på sådana anslag der afp rutning icke varit! lämplig. Så länge borgareoch bondestån-! den voro ense om sparsamhetsprincipens till. 1 lämpning (dervid det senare ståndet stun-: dom gick längre än det förra) godkändes vanligen hr Björcks åsigter, hvarigenom anslagsbeloppens definitiva bestämmande må sie hänskjutss till machinationerna i det förstärkta statsutskottet. I samma mån åtrån; efter jernvägar måvgfaldigades, antog större dimensioner, blef mera pockande och derijemte användes till lockmedelt för bifall till andra anslag. förlorade sparsamheisprinci. i pen sin intensitet. Äfven hr Björek nödgaH ides modifiora si igter, och till fö! jd deraf: har hr Björek vid innevarande riksdag i il anslagsfrågor visat sig vida frikostig tillförne. Giltiga skäl hafva också h förefunnits, bland hvilka jag endast vill f framI hålla dels det stora föriroende som rege i ringen numera förvärfvat sig inom represen; tationen, dets ock den omsti digheten att då statens utgifter nu iella riktnivger ökats, är det absolut nödvändigt att anslag bevil-: jas i ändamål at inkolla ökade stat komster. För och äfven der nämnde skäl icke är tillämpligt, ligg aanska nära, utt cå det paru hvartill I Björck räknas, numera ganska ofta i anslagsfrågor visat sig vara fullt ut lika Irikostigt som motpartiet, så har hr Björck tvingats ait vara mindre prutsam än förr, och dett äfven derföre att han annars ganska lätt öf ! ventyrat att stå nära nog ensam midt emel i lan de begge partierna, hvi stundom anj sett försigtigast att bevisa hvarandra tjen-:i ster, mot behörigt vederlag. Om br I rck I icke varit partiman, så hade han tvitvelsi. utan intet ögonblick tvekat att stå ensam; om sin mening; men derigenom hade ovil I korhgen en brytning mellan honom och det: parti han tillhör uppstått. Dertill kommer I att likasom hverje parti eftersträfvar att vara det mäktigaste, så vill också ingen partiman i förlora majoritetens s Emellertid antyda åtskilliga tecken, ait osktadt de koncessioner hr Björek på senaste tiden gjort, eger han icke inom bor-i gareståndet nu lika stort inflytande som till-1 förne. — Orsakerna dertitl ligg 2 nära. I nästföregående uppsats framhi jag! den stora 10!e fom deu personlga fåfängan under denna riksdag spelat inom det väl; lofliga ståndet; och menskligt sedt är det! ju väl icke alldeles ursäktligt, men åtmin stone lätt förklarligt om detta stånds många profeter med en viss känsla af afund se! ibland eu Saul, som i andlig måtto är hufvudet högre än de? Om redan detta; måste hafva elt visst inflytande med hänsyn till hr Björeks ställning inom ståndet, så har en annan omständighet än mera inver; kat på densumma. Vid riksdagens början tillvägabragtes ett ; nm en ganska oklar akt för gt, ntij vilket borgarständets blifvande position oh gafs. Det är otvifvelaktigt att detta progrem uigick från hr Björek, som bona fide!. hoppades att derigenom kunna bilda en fast! majoritet inom ståndet, der ettovanligt stort! antal nya representanter vunnit til de. Att! he Wallenberg i nämnda program hade mer än ett finger är otvilvelaktigt, äfvensom aw! han med detsammas tillkomst bade sina sär i skilda biafsigter. Men detta program be-, fanns ganska snart alldeles icke hållbart, och hvad värre var: det inneslöt fröet till. den osämja, som sedaa alstrat flera obehagliga strider inom ståndet. fir Björeks parti (jag kallar det så för korthetens skull, tll skillnad från hr Murns, ehuru, som ja förut aotydt, ingen af dessa i egentlig me-, UT är chef för det parti som de hvarde tillhöra) dominerade elektorsoch u valen inom etåndet, och förutsstt att hr Björek på dessa val och särdeles jå ut-! skoltsvalen utöfvade stort inflytende, så för; for han dervid, särdeles för sin egen del, . föga väl betänkt, en omständighet hvarpå bör läggas vigt, emedan deu torde bekräft hvad olvan yttrats: att br Björck visserligen är pariiman, men icke intripör. Emedan ledamotsplatserna i stat äro de mest eftersträfvade, dertöre att detta utskott fö i tens medel, är det fullt behörigt att bvetje, stånd der insälter sina största kaps Men denna regel följdes icke nog pluraliteten bland borgåreständets etekt Åtskilliga ledamöter insattes der, uten tvif-i vel ganska aktningsvärda, men icke i lik grad utrustade med de utmärkta ege och insigter som dessa platser toga i språk. Att hrr Björck och Hjerta. hvilk stora erfarenhet och i er ul ulla er nes, skulle vara sjeifskrifna der, var en gif-; ven sak. Hr Walienberg, ölverallt användbar, insattes der icke af samma skäl, utan derföre att kan fruktades såsom ledamot i bankoutskottet, der han antogs kunna vrida i om hufvudet på de öf.iga ledamöterna, dem; ovetande naturligtvis. Hr Berger hude sutit ; uti statsutskottet flera riksdapar i rad och egde således ätminstone häfden för sig. Mot! hr Ekho!ms placeering der åberopades deremot, och icke utan skäl, att han var mia-; dre lämplig just inom det utskott der arbe-i et är så ytterst ansträngande och der både i härdighet och uppmärksamhet äro af nöI den. Men om än Ic Exholms val kan åberopas hans ålder såsom riksdagsmen och I obetvingliga sjelfarändighet jemte hans åda-; galagda förmaga under en förfluten tid, ed kan deremot icke nekas att hrr Kistners, Wistelii, Grenanuders och Stråles inrymmende i statsotskottet tillkom genom en panöver och borde betr i i i i i 2 skottet med ekäl i De äro, respektablo; mn ingen af dem