Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 3

pr för framgåogen af alla jerovägsförslag, hvilka mer eller mindre fall inom den vidsträckta rayonen för hans egna eller hans partis intressen. På detta fält har han ari betat med outtröttlig energi och stundom bidragit till segrar, som på förband betrak-j tats nära nog omöjliga. Emedan det antogs såsom alldeles gifvet att hans sträfvanden i nyssoämnda syftning skulle bestämma hans åsigter och verksamhet jemväl i afseende på andra anslagstrå gor, så ansträn de sig det parti, hvartill hr Murn icke hörde, att äfven vid denna riksdag utestänga honom från statsutskottet, hvilket också lyckades. Det är dock mer än tvifvelaktigt huruvida denova åtgärd varj: rättvis eller ens i verkligheten särdeles klok. Det vissa är, att ibland de borgereståndsledamöter, som insattes i stalsutskoitet, voro j åtskilliga i afseende på sakkänedom alldele3 icke jemförliga med hr Muren. Men det är nu så med hvarje parti, som inuehar ; makten, att det gör sig den tillsodo och placerar sina anhängare öfveralli der sådant läter sig göra. Om hr Murens parti vid riksdagens början varit mäktigast, så lider det intet tvifvel, att ju detta skulle förfarit precist lika egenmäktigt. Men till gengäld derföre att br Murn utestängdes från statsutskottet har han med stor fyndighet be redt ledarne inom det motsatta partiet en mängd både små och stora förtretligheter, stundom verkliga nederlag, ofta korsat de ras väl uttäxkta planer, och ibland vid kritiska voteringar lyckats alt fö va sig, eller förstumma, röster ur det andra partiet. Så länge de många, ofta diametrala jern! vägsintressenva hafva fritt spelrum och be-: stämma våra riksdagars både karakter och riktning, skola personer med hr Murens skaplynne uppstå, anlitas och tillviona sig inflytande. Under lugna tidsförhållanden ro dylika representanter alldeles icke fariga; men i oroliga tider, så stora pohti-J:s ska strider utkämpas, kunna de blifva sam1! hällsvådliga, emedan de lätteligen göra sig! till redskap till och med för despotismen I4 såvida den vill och kun befrämja deras in-! I : 4 ä tressen. Endast den omständigheten, alt hr Murån är borgareståndets vice talman, har föranledt mig att här ställa honom framför rådman Björck. Dessa män äro onekl bägge utmärkta kapaciteter, men i högst olika genre; de äro två storheter, men inkommensurabla. Det förekommer mig till och med som skulle ingen af dem finna sig ätt belåtna, om man ställde dem i jemnbredd såsom politieka kaurakterer, hvilket också vore allt annat än rättvist. År det obestridligt att hr Muröns, såsom riksdagsman, största talang ligger inom intrigens område, så är det lika obestridligt att på detta område är hr Björek honom så underlägsen, att de igke ens der kunna jemföras. Jag her till och med hört personer som känna br Björck ganska noga, och för! hvilka jag hyser stort förtroende, bostämat!t påstå, att denne icke ens kan genomföra I) en intrig, helt enkelt af det skål, att han I dertill är alltför oförbehållsam, positif och ömtålig om sina grundsatsers och åsigters ofelbarhet. Iogen, som med den ringaste upp samhet följt hr Björeks mångåriga riks dagsmannaverksamhet, skall bestrida att han IE är en utmärkt politisk karakter. Icke heller att han besitter flera af de egenskaper som tillhöra en utmärkt statsman, och stt han skulle blifvit en sådan, måhända a första ordningen. om icke den än sammansättoingen af vär representation, genast från början ef havs representontkall gjor. honom till partiman. Våra riksda gars karakter, men icke hans inre böjelse har bringat honom dertil. Men äfven så-1 som pertimsn iigga hans förijenster, ej min-i dre än hens fel, för öppen dag, och i hans egenskap ef parfiwan spåras alltid system, ; men aldrig bugskott, än mindre beräknin-! ger på personliga fördelar. i Ingen ibland hr Björcks politi j ståndare ivom riksförsamlingen och afunds-!. män inom det stånd han tillhör (det äricke ett fel, det är en förtjenst hos hr Björck !4 I I il a motatt han eger både motståndare o afunds1 sen blend dessa, säger jag, dri-; hans integra karakter, elleri ir eå vanligt stt mera framstående j; cn — i 5 a föra hans ovgennytta. De man i alseende på hvarj represenient gör den frågan: hvad vill han: bli — hved eitersträfvar han för egen del? i; Men jeg har aldrig hört någon på fullt all-j var ifrågasätta att hr Björek vill blifva något annat, eller mera än hvad han är, nemligen rådman i Göteborg, och dernäst att vid riksdagarne representera detta samhälle. Några af hans perso:liga antagonister i borgare:-tåndet bemödade sig visserligen, sedan riksdagen några veckor pågått, att igångsä ta ett rykte om en ministör SparreBildt-Björek?, men en hvar, som kände till situationen, insåg lätt att i detta rykte, som uppgjorts uteslutande i afsigt att kompromettera hr Björck, icke låg ens en skymt af sanning. inom hela represeatationen finnes tro!igen ingen så hemmastadd som hr Björck i vårt ytterst invecklade statsförvaltningsma-:, skineri, och ingen som bättre kan göra an-l, språk på att benämnas ett lefvande riks-i dagslexikon. Iogen representant följer nog-j, grannare med och sätter sig omsorgsfullarel. m i hvarje riksdagsärende af vigt, och in-)4 gen uppofirar så uteslutande och så villigt!; sin tid och sina krafter på representantkallet I, som br Björck. Ilan föreakar alla de för! ströelsersom bufvudstaden erbjuder ochi, som flertalet bland representanterna med begörlighet tiliegna sig. Den enda rekrea-j; tion, som han förskalfar sig, är den korta, l aldrig öfver en timma utsträckta morgon-), promenaden i sin brors, redaktörens af Post1, sällskap; öfrigt lefver han ute-1j i och för silt kall. Ban eger enj, f l g 1 i a f s f : a j 4 j 4 ö nde arbet a och hen tager den också skoningslöst i anspråk. Det är naturligt alt kroppskrilterna hes en man, som varit så lönge med och eom alltid arbetat med så ytterlig ifver, skola börja blijj utnölta, och att äfven själskrafterna icke j, längre kunna ega samma spanstighet som, förr. Deri torde till en väsendtlig del för klaripgen böra sökas till den ömtålighet il,