Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

och man såg endast det gamla götiska slottet med de höga vallarne rundtomkring, tornen med sina spetsiga tinnar och den japan allt omgifvande grafven i göra oss vanligen ett oriktigt, ja alldeles falskt begrepp om feodalväsendets seder och bruk; men ännu mindre kanhända kunna vi erhålla en sann föreställving om de ohygegligheter, brott och illgerningar, som begingos under den sednare tid, hvarom vi nu tala, och om hvad det ville säga att lefva midt ibland sådavt och dagligen I vara vittne dertill. De flesta meiniskors sinnen blefvo af vanan känslolösa eller likgiltiga vid grymma och vesliga gerningar, äfven :om de icke ejelfva voro verksamma dervid; och det väckte således föga uppseende ibland den stora verlden i Paris, om en ädling röjde en annan ur vägen, om lönnmördarens dolk befriade någon hög herre från en besvärlig vän eller hårdnackad fiende, om mannen blandade gilt i soppan åt hustrun, eller hustrun åt mannen, om någon allt för frisinnad eller dyzdig medborgare försvann inom murarne till Vincennes eller något dylikt stat-fängelse, för att med alla sina goda egenskaper snart sjunka i den glömska, som är den vanliga lönen för allt upphöjdt och ädelt här i verlden. Ingen fästade sig vid dylika småsaker, rättvisans svärd satt fastrostadt i sin skida; och man skrattade lika lustigt, man skämtade, lekte, älskade och begick tusen dårskaper i den stora staden lika obekymradt, som om man befunnit sig på denlugnaste, säkraste och trefligaste ort i verlden. Oaktadt Carl af Montsoreau genom egen erfarenhet kände åtskilligt af tidens anda, oaktadt han icke fann någonting utomordentligt deruti, att af en trupp krigsfolk blifva midt under freden belägrad i sitt