Aftonbladet – 1 oktober 1863, sida 2

ska nationalregeringens till Czarloryski aflålna memorandum, angifvande den synpunkt, från hvilken polackarne sjelfva vilja attderas sträfvanden skola betraktas, och de, grunder, på hvilka de ense sig kunna fordra att af vestmekterna blifva erkända: som ett krigförande folk. Ått Monileuren som hittills under de diplomatiska förhandlingarnie i polska frågan visat en så ringa benägenhet att hålla publiken au courant genom, akternas publicering, nu gifvit en viss officiel vigt åt nämnde polska nationalregeringens memorandum, kan omöjligt frånkännas en stor betydenhet. Man tror sig också deraf kunna sluta till, att det är kejsar Napoleons afsigt att oförtöfvadt erkänna den af polackarne fordrade röttigheten att ej längre behatdlås söm rebeller, utan göm bn för sin sjelfständighet käm pande nation. Detta skulle då vara den nya phase?, i hvilken, säsom le Constitutionnel för ett par dagar tillbaka påstod, den polska frågan är på väg att inträda. Huru som helst, det torde nu ej dröja länge förrän visshet erhålles, alldenstund omedelbart efter de ryska svarens ingående de tre kabinetterta skyndat alt meddela sig åt hvarandra öfver: uppfattningen af desamma. Hvad särskildt beträffar England, så berättas dock derifrån, att ministeren ej anser sig kunna våga ett alltför afgörande steg förrän parlamentet blifvit hördt. Hvad för öfrigt angår fotkens sympatiser och invtfesse för Polen, så ser man af de engelska tidningarne, att ända in i de sista dagarne nya meetings egt rum på andra sidan Kanalen. I Fraukrike har det deremot under den sednare tiden sett ut som skulle ifvern något afsvalnat och det endast varit vissa tidningar, hvilka piort till sin uppgift alt guand möme förfäkta Polens sak, men icke ett allmännare deltagande, som hällit diskössioren vid lif. Detta är dock endast skenbart så. Visserligen börjar man här tröttna på de evinnerliga kri gen i alla verldsdelar och icke sällan klagas öfver de uppoffringar af både menni skolif och penningar, som den franska gloiren kräfver. Med hvat!e dag gör sig dess utom allt liligare kännbart behofvet af en inre utveckling till större frihet, hvilket mål naturligtvis blir svårare alt uppnå i samma mån företagen utomlands splittra krafterna och uppmärksamheten. Men allt detta oaktadt, skulle Napoleon i ett krig till Polens fördel alltid kunna fäkna på hela folkets sympatier, och under antagande att ett dylikt krig kröntes med framgång, något Bom dock under närvarande, ytterst invecklade politiska förhållanden är omöjligt ati beräkna, skulle det otvifvelaktigti hög grad befordra hans popularitet. Paris har i dessa dagar återigen högförnämt främmande från den yttersta orienten. Det är ännu i friskt minne huruledes japanesare och siamesare kröpo på alla fyra inför den kejserliga tronen, snötö sig i pappersnäsdukar, klättrade upp på de kejser liga statsvagnarnes kuskbockar för att sin rang likmätigt intag en så hög plats som möjligt och i öfrigt genom sina sedvanor och sitt sätt att vara, gåfvo rika ämnen åt pariserskämtet och karikatyrjournalerna. Denna gång är det en ahamitisk beskick ning från Cockinchina, som lemnar sitt bidrag till inslaget i det brokiga pariserlifvets väfnad. Beskickningen, som utgöres af 70 personer, anlände redan den 10 dennes till Toulon, hvarefter, sedan varfvet blifvit beedt, 60 af dem öfver Marseille fortsalte re san till Paris, der de inträffade i början af förra veckan. Dessa representanter af den gula racen skilja sig både i seder och kläd sel i flera afseenden från de förutnämnda orientaliska förnämiteterna och tilldraga sig i hvardagslifvet mindre uppmärksamhet :n dessa, till följd af sin enklare och mindre anspråkslösa hvardagsdrägt. Påtaglig:n var denna, sådan de buro den vid sin hitkomst. ulltför litet beräknad på termometerståndet i Paris, der de till sin oangenäma öfverrask ning funno att man äfven med deras fotsida rockar ej gerna kan undvara byxor. Stöf lar är i deras hemland en lyx, som endast bestås åt de högt uppsatte, hvarföre flertalet at sviten saknade detta plagg. De som redan hade stöflar ville emellertid ej tillåta de andra att skaffa sig sådan, alldenstund detta skulle strida emot deras etikett, och det var först efter allvarliga föreställningar om det opassande i att i Paris uppträda i ett dylikt utblottadt tillstånd, som kontormeringen fick ega rum. De hafva svari hår och svarta ögon, och som denna färg hos dem anses för den noblaste, svärta de ifven sina tänder. Den förnämsta personen vland dem är ambassadören Phan-TangGiang, hvilken skildras som en liflig och olad gubbe om åtta och sextio år. Från sin herrskare Tu-Duc medför han till kejsar Napoleon ett bref, hvilket är innesluteti eit skrin, rikt beslaget med guld, och som af honom nästan aldrig lemmnas ursigte. Amsassaden gjorde i lördags sin uppvaktning 108 franska utrikesministern, som följande lagen gjorde en kontravisit. Under afvakan på företräde hos kejsar Napoleon, efter ans återkomst från Biarritz, göra de förläma gästerna en rund för att bese parisernärkvärdigheterna, och började I går med ti besök i acklilmalisationsträdgården i Bois le Boulogne. Vid i dag hållet pleni sammanträde har tatsutskottet tillstyrkt rikets ständers bifall ill K. M:ts propositioner, angående afsönriog at jord från majorsbostället Hammar id Wermlands regemente till begrafningslats åt Hammarö församling i Wermlands ua anndAanda föll digsuno tinar tt för Qtnalr