Aftonbladet – 21 september 1863, sida 2

MO, VAD IT SEIN SA VUMA Pg MSE MIR VINAIINB medlet af nästa månad anses hela banan blifva färdig till Talavid; men på stationsområdet återstår ännu mycket arbete. Stationshuset är färligt till stommen, till godsmagasinet äro vägsarne i det närmaste uppe; till lokomotivstallet grunden färdiglagd, och sockeln af huggen sråsten under uppläggning; under tiden är det redan hitkomna lokomotivet inrymdt i ett bortom Talavid uppfördt provisoriskt stall. Af yttre vågbrytaren återstår ännu en del, och å deh nte strandskoningep är, föga vidgjordt; dock can man till en början bjelpe sig denn förvtara Vidare återstår, utom fyllandet af några mindra: vattenbassiner, hela stationsplanens påfyllning ill bestämd höjd, hvari, efter nivån af byggnalernas grundmurar, synes fattas 3 å 4 fot; men om forslingen af fyllnadsämnet dertill kan ske ned ångkraft, så går dermed vida fortare än det hittills verkställda fyllnadsarbetet för hand. Stenarbetet i siön har hittills gynnats af smult vatten, ty eliuru det stundom blåct friskt hat let ej på hela sommaren varit stark nordan, den enda som vid stranden upprör Wetterns vågor. Fortfar detta lyckliga förhållande några veckor till, torde arbetet sedermera vara mer oberoende af vinden. — Från Weriö skrifves den 18 Sept.: Den kalia och reghiga väderlek, som nöt tvenne veckors tid, snart sagdt utan mel!anstunder af ljus och värme, varit rådande, har icke allenast hindrat inbergningen af den till stor del utevarande skurna värsäden, hvilken tvifvelsutan i någon mån, att döma af de mörknade karne, tagit skada i följd af den oafbrutna tan, utan tillika uppehållit mognaden af den ännu å rot stående grödan och försvårat åkerns beredning för HU den, det denna icke hunvit verkställas en långvariga regntiden. Vid den ännu föga gneliga utsikten, till förbättring i bergnings-, mognadsoch sänitngsttret eger man emellertid den trösten att potätesixten i allmänhet nu synes erbjuda en långt bättre skörd än man med afseende på dess frost och sjukdomsskada en tid vågade hoppas. Kl (2 — I Posttidningen läses följande Antidvdriska meddelande från hr Riehard.Dibeck? Under några dagars uppehåll i Stockholm för tt vidtaga åtgärder till tryckning af Runurkunderna begagnar undertecknad tillfället att meddela est och avnrt om sin verksamhet eftet början af Augusti mänada. vn De sednare forskningarne i Upsalatrakten kröntes med synnerlig framgång. Två icke förr kända runstenar uppdagades, den ena i Erentuna och den andra efter hemmansegaren J. Hallbergs anvisning på Forkarby egor i Bälinge socken, der man nu äfven kände till de två i Bautil upptagna stenarne, hvilka en språkforskare i Upsala för några år gedan förgäfvös sökt. Till e förut uppgifna härader, hyilkd ega en mängd högar af störs slag, ven läggas Norunda och Örbyhus. Jag hänvisat för päryv rande blott till dem vid Kolje och Cstadehvi alla erbjuda den herrligaste anblick. Det na? gått mig djupt till hjertat, att så väl dessa som hundratals andra minnesmärken äro dagligen utsatta för förstöring och att flera helt nyligen blifvit åverkade, såsom några vid Broby, Kolje, Vigby, Eke, Skuttunge by och på många andra ställen. Skall då större delen af svenska minhey en änna under 10 år förblifva utan värd? Ja, så vill hilsslätrigheteö, och man Hade väl minst väntat ett utlåtande i frågän, 6B böskafladt, som det i statsutskottet nyligen fö dragna. Jag skall icke glömma att en gång söka visa hvartill det leder. Man hari allmänhet förbisett t. ex. att fornlemningarnes förtecknande ovilkorligen måste vara förbundet med deras vård: 1 alla hänseenden bättre har grefve Erik Sparre t. Heder åt h:ns iiotion i ämnet! Den uttrycker hvarje verzig fornvåns åsiggt. a Runstenen vid Flogstad i H. Trefaldisheti socken befanns ligga i en bro, samt blottades genom den ena brokistans rifning, dervid bymännen, särdeles A. V. Eriksson, beredvilligt biträdde. Å stenens ena sida upptäcktes slutet af inskriften, hvilket icke finnes i Bautil eller hos Liljegren. Hr Joh. Olof Welin har benäget lofvat att återställa bron och resa stenen på lämpligt etälle i härheten. Likaså har hemmansbga Per rik Janson i Bolstad, Waxala sin, sjelfvilligt erbjudit sig att kostnadsfritt resa två i hans tomt befintliga ränstenar (Baut. I91, 393) : Prisvärda dåd! Särdeles den ena äf ristningårnä är ganska oriktigt återgifven i Bautil. Jag kat icke heller underlåta att offentligt hembära he G. Kastengren min tacksamhet för det biträde han lemnade till fornlemningarnas uppsökande vid Säby, Willmge och Säfja. Några få gräfhinhgår verkställdes. flera fornsaker öfverkommos hos allmögett och nögta stensättningar granskades och afritades. Hr käptetien bundbvergå rika och dyrbara samling, isynnerhet af up kt fornsaker, besågs. Om jag ej bedrager mig, så kommer den allt framgent att stanna inom Upland, Så bör det ock vara. Ära åt den nitiske mannen, som från förstörelse räddat månget dyrminnesmärke! Mycket vore att tillägga, nh nös för dönfis sång om Upsala län, I Stockholms län här jäg getömrest tio af mi förut besökta socknar och derunder uppdagäåt vå ej förr kända runstenär, den ena i Skånila och den andra, anvist af skolläraren Marmån, i Eds socken, der ock den herrliga runinskriften, Liljegr. 398, som länge varit förgäfves eftersökt, är återfunnen. Hos en gammal qvinna i Frestads socken gjordes ett oväntadt fynd, nemlisen imelodien till fkämpen Grimborg, hvilken åre med mig ansett vara långt för detta utdöd bländ allmogen. Den na upptecknade skiljer sig mycket från den Afteliska; men är i grunden en och samma. Bland de många stensättningar som här på orten granskades, är en stof och ovanlig, icke förr känd, treudd på den så kallade Hakåsen. Den af mig för två år sedan uppdagade runstenen i Edsbergs skog granskades å nyo. . 1 Södermanland hafva aftryck blifvit tagna af runstenar i Botkyrka., Turinge, Salems, Teige och Järna socknar. I Öfver-Järna socken återfanns den tnder n:o 688 i Bautil upptagna runstenen, liggande på Linga malm, När stenen vändes om, fanns äfven å hans förut nedåtvända vända sida en vidlyftig och vacker, hittills obekant, runristning, samt några runor å öfra kanten. Hemmansegaren Johan Eriksson på Skedvi har med kostnad och möda anbragt en stor och fäst grundhäll i jorden, på hvilken häll runstenen, som saknär fotstycke, kommer att i upptBit ställning fastnitas med dertill redan förfärdigade groftajernnaglar. Eriksson förtjenar stort beröm för den goda åtgärden. bLinga malm har många fornlemningar. deribland Svea rikes stör ste bautasten, fulla åtta alnar hög öfver jord. En här funnen vacker halskedja, konstigt flätad u 5—8 tjocka silfverstenar, förvaras af Erikson. Minnestnärkena vid Julåker och flerstädes granskades. lir kyrkoherden C. P. Christianson har lemnat ypperliga anvisningar. Några få gräfningar gjordes vid Egelstad i Telge socken. Den ståtliga skeppssättningen vid Bergholm i Salems socken (89 fot lång!) afritades m. m. Bland de många fornsaker, dem jag i Södermanland öfverkom, är en stenyxa af högste endomlig skapnad och mästeriigt arbetad. Bess like finnes säkerligen hvarken i svenska, norska eller danska samlingar. ——— I må