Aftonbladet – 15 september 1863, sida 3

dicerat, eller att för hvarje utsläppt banksede i Iskall finnas en motsvarande deposition, hade ut skottet ej fullkomligt biträdt; men talaren fanr emellertid längre fram i betänkandet spår af at denna åsigt åtminstoae till någon del gjort sit I gällande. Talaren slutade med att förklara, at I han för sin del biträdde hr Lindströms förslag Hr Ljungberg fick derefter ordet. Tal. vore visserligen en anhängare till friheten. Emeller tid trodde tal. att det allmännas intresse dervid Jag möjligen kunde komma i strid med det en I skilda. etta borde då vika. Det praktiska llifvet hade ock sina fordringar som måste till fredsstäl.as. Tal. frågade om man verkligen fö allvar trodde att ej den allmänna rörelsen skulle lida deraf, att en bank lade ner sin rörelse, äfven förutsatt att detta skedde utan konkurs. Jo, visserligen. Och detta kunde inträffa om man tilläte allt för många privatbanker att upp: komma. De skäl utskottet förebragt vore ganska praktiska. Riksbankens sedelstock känner en betydlig inverkan af privatbankerna nu. På de 20 sista åren har denna ständigt varit i nedgående under det privatbankernas varit i upp. ående. Än mer skulle detta blifva förhållandet, om vi finge en massa nya privatbanker. Riksbankens fördel och dermed äfven statens är beroende af den massa sedlar den har ute, och att ej detta får på de enskilda bankerna öfvergå. För öfrigt trodde talaren att denna nyttighetspröfning, hvilken han ansåg nödvändig, möjligen skulle under någon form kunna öfverlemnas åt representationen och regeringen gemensamt. Dessutom gjorde talaren några smärre anmärkningar dels mot ingressen till lagförslaget, dels mot redaktionen af sjelfva S. dykade, lika med hr Walienberg, slutligen bifall till 8. Hr Berggren trodde de faror, som man i afseende på en genom uppkomsten af flera banker ökad sedelemission förespeglat, N vara så farliga. Sedelemissionen bestämmes alltid af behofvet och förhållandena. Afven hr Wallenberg synes ej tro någon egentlig fara kunna uppstå genom borttagande af nyttighetspröfningen, och då kunde talaren ej heller förstå hvarföre man skall så ihärdigt motsätta sig det. Det är lätt nog att säga om en bestående bank är nyttig eller ej, men, lika med flera föregående talare, trodde talaren det för regeringen blifva omöjligt att på förhand i detta hänseende fälla något omdöme om en bank som ännu ej börjar sin verksamhet. Talaren yrkade bifall till r Lindströms förslag. Hr Socmmelius ville opponera sig mot det af hr Hierta fällda uttryck, att filialbanker voro aristokratiska inrättningar, som endast för delegarne vore till någon Santlig fördel. Detta vore åtminstone ej förhållandet med:filialbanken i Lund; hvilkens affärsförhållanden voro talaren närmare bekanta, Allmänt vore erkändt att denna varit sin ort till mycket gagn. Talaren ville blott nämna, ätt dess omsättningar uppgått till omkring 20 å 30 millioner. Angående. det egentliga föremålet för diskussionen afgaf talaren intet yttrande. r Loven var öfvertygad om att konkurrens och fri täflan nu som förr vore det bästa medlet att befordra liflighet i affärerna. -— Såsom grundsats i banklagstiftningentrodde: talaren derföre borde erkännas, att full frihet bör lemnas år banker att uppkomma. I enlighet med denna åsigt, måste talaren derföre rösta med hr Lindström. Finnas goda lagbestämda kontroller, så böra de ej för öfrigt sättas i beroende af. regeringen. Detta prerogativ skulle i alla fall i längden befinnas för regeringen obehagligt, man skulle misstänka densamma för mannamån o. d. Sedan flera talare derefter med hvarandra utbytt åtskilliga repliker, hvilkas väsentliga innehåll vi här ofvan sökt sammanföra uti deras espektive yttranden, förklarades den 3 timmar långa diskussionen slutad, hvarefter utan votering bifölls det af hr Lindström framställda yrkande, hvarigenom S bifölls, med uteslutande af det stadgande, hvarigenom regeringen lemnas rätt aw för hvarje särskildt fall pröfva huruvida en bank är för landet nyttig eller ej. I sammanhang med detta betänkande föredrogs ett sedan länge på bordet hvilande betänkande af ekonomiutskottet, hvilket afstyrker åtskilliga inom bondeståndet i bankämnen väckta motioner, och bifölls detsämma utan diskussion. GÅRDAGENS AFTONPLENA. Prestestårdet. Föredrogs banko: och lagutskottets betänkande n:r 3,:i anledning af motioner om ändring af lagens stadgande om ränta. Utskottet föreslår i 1:sta punkten upphäfvande af förbudet i 9 kap. 6 handelsbalken, mot högre ränta än sex för hundrade, för försträckningar på viss tid, icke öfverstigande sex månader. Härom uppstod en temligen långvarig diskussion, hvarvid doktor Ternström först begärde ordet, och uttalade sin förhoppning attiståndet ville utan diskussion afslå detta förslag. — Icke heller prosten Palmlund tilltrodde sig att kunna lemna förslaget sitt bifall, men önskade dock, i fnlighet med doktor Sandbergs reservation, att hvad lagen på ofvannämnde ställe vidare talar om ocker måtte borttagas. Doktor Forssell trodde att penningen så väl som säd och jern m. m. bör få gälla hvad den kan, och ansåg utomdess det förhållandet, att i de flesta länder, med hvilka Sverge har affärer, räntan är fri, vara skäl nog att äfven här frigöra en, hvarföre talaren yrkade bifall till utskottets rslag, eller åtminstone fri ränta på 3 månaders PERPEG iskop Annerstedt fann denna fråga hänga nära tillhopa med näringsfriheten, och slutligen blifva ett rent nödtvång. Tiden vore nu inne att göra räntan fri; emedan kreditanstalternas antal är stort nog, att tillåta en konkurrens dem emel: lan, hvarigenom faran af oskälig stegring förebygges. Ur moralisk synpunkt borde förslaget jemväl bitallag, emedan räntan redan nu; ehuru genom ett kringgående af lagen, är de facto fri. Yrkade bifall; Samma åsigter uttalades af doktor Låndgren, doktor Nordlander och professor Selander, hvilken sednare särskildt anmärkte nyttan af fri ränta för riksbanken, som vid inträffande penningbrist kunde höja sin ränta i stället att minska eller upphöra med utlåning, hviken åtgärd skulle injaga farhågor för bankens tillständ. Prosten Lundholm tog för gifvet att räntan skall stiga, om den lemnas fri, och ansåg förslaget hvarken nödigt eller nyttigt. Yrkade afslag. —Doktor Säve hyste väl betänkligheter, men erkände att åtgärden vore af vigt för riksbanken, och trodde att något bör göras för att lossa på nden, likväl med den varsamhet som sedenslan och behofvet medger, hvadan tal för sin del ville medgifva fri ränta för högst 3 månaders papper. Doktor Almqvist ansåg denna vara den vigtigaste fråga, som (under riksdagens lopp förekommit. Sverge är som bekant ett kapitalfattigt land; kapitaler kunna fås, om räntan blir fri, lock blott på korta papper. Här vore ej fråga om att höja eller sänka räntan, utan blott aut. legalisera ett redan befintligt faktum; bäst är i: att räntan rättar sig efter konjunkturen; det 8.1. k. procenteriet är dessutom redan leg diseradt i: råga om statslånefonden, och anses ej längre ret ERAN FASA FF HRT IT PN nt ses MARS R Sen ; t ingen svårighet att snart inöfva och vid i , FO