Aftonbladet – 14 september 1863, sida 3

Article Image
relsen m. fi. Talaren uppgaf att i Skottland hvars bankväsende anses såsom ett mönster, El sedelutgifningen ej mer än 30 4 af grundfonder samt ingenting på kassan. Talaren anmärkte dessutom flera redaktionsfel i hr Wallenbergs förs Hr Björck ansåg sedelemissionen böra inskränkas Sedelutgifningsrätten är i vissa fall naturligtvis nödvändig, men bör begränsas til sådana affärer, eom redan gjorts, samt inskrän kas till en kort och bestämd tid. Endast i in skränktare mån bör en privatbank behöfva se delemission. Man har visserligen ej kunnat bestämma något gifvet förhållande mellan kassa och sedelemission, emellertid bör man dock all. tid fästa mesta uppmärksamheten på sedlarnes inlösen, och ansåge talaren det enda rätta vara att blott på grundfonden utgifva sedlar. Emellertid torde behofvet för närvarande vara sådant, att man fär lof att instimma med utskottet, till hvilkets förslag talaren derföre yrkade bifall. Med anledning utaf, af hr Henschen framställd, förfrågan upplyste talaren, att enskilda banken i Stockholm hade uppoch afskrifningsräkning hos riksbanken, på hvilken den erhölle 2 pro: cent. På dessa bankbevis utgåfve enskilda banken ytterligare sedlar, hvarpå den kunde räkna sig flera procents vinst; men å andra sidan droge också riksbanken fördel af de sålunda hos henne insatta summor, hvarföre också denna affär, allt efter den sida från hvilken den såges, kunde sägas för riksbanken vara till både vinst och förlust. Hrr Henschen och Carlen förenade sig om ett tillägg i sista mom. af hr Wallenbergs för slag af innehåll, att sedelemissionen på i kassakreditiv lemnade säkerhetshandlingar endast får ske i den mån samma kreditiv anlitas. Hr Lovån ansåg sedelemission på kassa böra få ega rum. Voteringen utföll med 24 ja mot 20 nej, som voro för hr Wallenbergs förslag. S 26 var således bifallen sådan utskottet den föreslagit. Vid 8 27, angående valörerna, yrkade hr Ljungberg att privatbanker måtte betagas rättigheten att utgifra så små valörer som 5och 10-rdrs.sedlar, anseende sedelemissionen derigenom betydligt komma att förminskas. Hr Hierta instämde med hr Ljungberg. Hrr Wallenberg, Lallerstedt och Carlsson yrkade bifall, under erinran om att i annat fall blefve sedelutgilningsrätten af noll och intet värde. Dessutom behötdes på landsorten ganska väl dessa smärre valörer. Paragrafen bifölls. Alla öfriga paragrafer biföllos utan diskussion. Ståndet åtskildes kl. 10 e. m. Bondeståndet. Vid fortsatt föredragning af sammansatta bankooch lagutskottets betänkande n:o 1, om lag för sedelutgifvande enskilda banker, återremitterades 8 21, på framställning af Mengel, Lönnberg och Rosenberg, hvilka ansågo densammas stadgande komma att icke allenast omöjliggöra inrättandet af filialkontor i köpingar och på landet, utan skulle genom detsamma äfven följden blifva indragning af redan befintliga sådana kontor. Likaså återremitterades, med 31 röster mot 30, och på yrkande af samma ledamöter, äfvensom af Uhr, 8 26, i den syftning herr Wallen DE reservation afser, eller att det må tillåtas enskild bank att utgifva sedlar motsvarande beloppet af dess kontanta riksmyntskassa. C. A. Larsson talade för bibehållandet af nu gällande sedelutgifningsrätt, hvaremot Lekberg, Anders Gudmunsson och Henrik Hansson talade för bifall till S sådan utskottet föreslagit den. Vid 8 27, som bestämmer sedelvalören, anhöll Uhr om inrymmande af ett tillägg af det innehåll, att, för den händelse en indragning af riksbankens lägre sedelvalörer skulle komma att ega rum, privatbankerna vid sådant förhållande icke måtte berättigas utgilva sedlar å mindre valör än riksbanken. Mengel och Rosenberg funno tillägget menlöst, Medin motsatte sig detsamma Medelst votering bifölls med det nämnda tillägget, med 30 röster mot 26, som voro för bifall till 8 i ofsrändradt skick. Ofriga 8S af betänkandet biföllos utan diskussion, hvaremot utskottets hemställan om utgåe de af de äldre lagstadgandena, som af detta nya komma att ersättas, återremitterades till följd at de afvikelser f-ån utskottets förslag som blifvit af ståndet beslutade. Härefter föredrogs samma utskotts betänkande n:o 2 med förslag till lag för icke sedelutgifvande banker. 8 föranledde någon diskussion, emedan C. A. Larsson ansåg all lagstiftning för dylika banker obehöflig, samt att med samma rätt som en enskild person utan särskildt tillstånd eger rätt att utlåna penningar böra tf flera enskilda porgner tillsammans ega lika ighet och frihet för en dylik rörelses bedrifvande. Hedström förenade sig i denna åsigt Deremot erinrade Mengel, Rosenberg, Lönnberg, Medin och Uhr om nyttan för allmänheten af en sådan kontroll som den föreskrifna och den väsentliga skilnaden mellan en bankrörelse och enskildes låncoperationer. 8 bifölls. På framställning af Lönnberg, Rosenberg och Medin nedsattes det i 8 7 stadgade minimum för bankrörelse af 2 millioner till !, million rdr, och beslöts jemväl att inbjuda medstånden att sig häri förena. 20 S, sbankkontor må endast i stad öppnas, återremitterades i samma syftning som motsvarande 8 i betänkandet n:r i. Här ej uppräknade punkter biföllos utan diskussion, hvaremot utskottets hemställan i afseende å tillämpningen af ifrågavarande lag, återremitterades 1 likhet med hvad som skedt i första betänkandet. Ståndet åtskildes kl. , till 10. Rätllegångsoch Polissaker.

14 september 1863, sida 3

Thumbnail