Aftonbladet – 14 september 1863, sida 3

Rällegångsoch Polissaker. Det å rådhusrättens 32:dje afdelning lottade tryckfrihetsåtalet, som af magister C. C. A. Sjöberg blifvit anhängiggjordt mot tidningen Fäderneslandets ansvarige utgifvare, förevar i dag för kompletteringsval till ledamöter i juryn. — Skomakaremästaren H. Andersson, boende i huset n:r 10 Köpmangatan, har begärt kallelse till poliskammaren å befälhafvaren å ångslupen Gustaf, August Bladh, derföre att Bladh, söndagen den 6 dennes kl. 9—10 på e. m., invid södra sidan af Skeppsholmen, med nämnde ångslup skulle törnat emot en mindre roddbåt, hvari Andersson, hans hustru tvänne deras barn och ett par andra personer befunno sig, med den påföljd, att ett stycke stöttes ur båten, hvilken till hälften fylldes med vatten, och Andersson samt barnen kommo i sjön. Lyckligtvis blefvo alla räddade, ehuru det ena af baärnen upptogs i sanslöst tillstånd. Oaktadt tre Boeoner sväfvade i lifsfara, skulle Bladh, enigt hvad Andersson uppgifvit, ej bidragit till deras räddande, utan hade han, efter det att sammanstötvingen egt rum, obekymrad fortsatt färden, liksom ingenting händt. — Natten till den 6:te dennes blef en smidesarbetare vid namn Carl Eric Forssberg anhållen på Österlånggatan af poliskonstapeln i Skeppsbrotrakten L. Pettersson samt afförd till vaktkontoret. I rapporten till poliskammaren uppgafs anledningen till nämnde åtgärd vara den, att Forssberg skulle befunnit fig i öfverlastadt tillstånd samt fört pljud. Vid i dag hållen ransakning härom afgaf konstapeln Pettersson en berättelse, som afsåg att rättfärdiga hans förfarande, påstående derjemte att Forsberg skulle rusat på honom och tagit honom i kläderna o. s. v. Två 4 Petterssons sida hörda vittnens, extra konstapeln Lars Petter Jönssons och arbetskarlen Nils Anderssons utsago syntesiiäfven gifva stöd åt Petterssons uppgifter. ÅA den tilltalades sida åter hördes trenne andra vittnen, af hvilkas utsago deremot framgick att konstapeln Pettersson vid tillfället gjort sig skyldig till ett sroft missbruk af sin tjenstemyndigh t. Af nämnde tre vittnen berättade nemligen arbetskarlen Larsson, att han hela tiden varit i sällskap med F., fom bvarken varit rusig eller vid omvittnade tillsället fört något oljud. Han hade endast talat något högt. Dervid hade konstapeln Pettersson framkommit och bedt honom gå sin väg, hvartill Forssberg svarat, att han ansåg sig ej be höfva foga sig derefter, då han ej gifvit anledning till en sådan tillsägelse. Konstapeln hade då fattat i honom och fört honom med till vaktkontoret, och under vägen dit hade Forssberg, som protesterade mot ett dylikt väld, af Petters son blifvit tillfogad tvenne g:ag med battongen. Stadsbudet Tjellander, som anländt till stället före konstapeln, afgaf en mycket redig berättelse om förloppet, intygande att Forssberg hvarken varit full eller fört något oljud, likasom att Pettersson utan anledning med battongen slagit Forssberg tvänne slag. Sedan detta väld blifvit utöfvadt mot Forssberg, hade konstapeln Pettersson tillsagt honom att gå sin väg. Tjellander hade nu deremot uppmanat Forssberg att icke gå sin väg, utan tvärtom följa med till vaktkontoret, hvilket skedde. Derjemte uppgaf Tjellander, att han som ej kände Forssberg, funnit Pettersson fortfarande vara af den beskaffenhet, att han för Forssberg uppgifvit sitt namn och adress med tillkännagifvande, ait han önskade blifva hörd som vittne i saken. Äfvenså skulle vittnet uppmanat Pettersson, som hade kappa utanpå uniformen, så att nummern derå ej var synlig, att uppgifva denna, hvilket Pettersson dock förvägrat att göra. Tilifrågad om Pettersson begagnat battongen mot Forssberg, medgaf han detta, under förklaning att sådant skett för att freda sig mot Forss1g. Tredje vittnet, arbetskarlen Nils Pet!ersson, berättade att han kommit tillstädes först sedan Forssberg blifvit införd på vaktkontoret, dit vittnet nu ingått för att höra huru allt förhölle sig. Vittnet kände Forssberg och hade derföre intresseratsig för saken. Efter erhållen upplys