Aftonbladet – 14 september 1863, sida 3

detta sednare hänseende hade hr Lindström föreslagit att obligationerna skulie bestå af statens eller andra allmänna verks och inrättningars. , I Talaren ansåg nemligen att endast sådana gåfvo I I full säkerhet, då endast sådana voro i utlandet söljbara. Nu för tiden, då så många enskilda I företag grundade sig på obligationer, borde man I i vakta sig för att i lagen göra stadgandet i detta I I hänseende så rymligt, att man Jöpte fara att 1 I snart sagdt hvilka obligationer som helst blefve i antagna till bildandet af en del utaf grundfoniden. Med hr Lindström instämde härutinnan ;j her Björck, Lallerstedt, Renström och Liungberg, hvilken sistnämnde talare likvisst ansåg att det endast borde heta statens obligationer. Man undveke derigenom all tvetydighet. Och det i funnes så mycket mera skäl derför, som man 1 derigenom närmade sig det eftersträfvansvärda i målet att göra all statens skuld inhemsk. De öfriga förutnämnde talarne stödde sig hufvudsakligen derpå, att i annat fall finge man olika slags säkerhet för den ena och för den andra ; I bankens sedlar, något som naturligtvis i stället -I vore egnadt att åstadkomma allmän osäkerhet. i Emot detta yrkande uppträdde hrr Wallenberg tioch Carln. Uttrycket sallmänna verks och in jrättningars vore i sjelfva verket betydelselöst. Många, som så kallas, äro det ej, och å andra sidan kan man jun, så snart ett flertal medborgare slår sig tillsammans om ett industrielt före-l tag och utger obligationer, med lika skäl tala ti om en allmän inrättning. Uttrycket vore för i mångtydigt. Skulle något i detta hönseende bePI stämmas, så finge man göra sig besväret at i uppräkna hvilka fverkst etc. obligationer man it ville godkänna. Men dylika detaljbestämmelser 1 voro ej i en lag lämpliga. Beträffande att beistämma endast statens, så anmärktes att flera af våra hypoteksföreningar kunde väl anses lika i goda, och att en dylik bestämmelse skulle t. ex. i kunna åstadkomma det abnorma förhållande att jen Rothskilds, Heines m. fl. penningefurstars Taccepter ej skulle befinnas antagliga. Au beistämma endast statens vore derföre tydligen ett alltför trångt stadgande. Dessa talare yrkade I derföre i denna del bifall till hvad utskottet föreslagit. På annat sätt rangerade sig talarne emellertid I beträffande den andra tvistepunkten, eller fråigan om huru stor del af grundfonden skulle göras af obligationer. Hr Lindström yrkade här, i enlighet med den af honom afgifna reservationen, som upplästes, att minst hälften af grund fonden skulle bestå af obligationer. Talaren anförde will stöd för detta sitt yrkande, att finans ministern sjelf medgifvit act man i detta fall kunde gå längre än utskottet föreslagit. Häri genom ökades garantien för bankernas förmåga jatt vid en hastig kris uppfylla sina förbindelser. tFinge regeringen garanti derför att fullkomlig frihet för banker att uppkomma ej vore farlig, så skulle den helt säkert sällan afslå dylika ani sökningar. Detta vore just en sådan åtgärd. Ty naturligtvis vore obiigationer lättare realisabla Län inteckningar, om dessa också vore aldrig så goda. Hr Björe: trodde att i grunden det rättaste vore att hela grundfonden bestode i räntebärande obligationer. Man bör tillse, att hvad som lemnas såsom säkerhet för sedlarne är sådant att det lemnar sedelinnehafvaren full i visshet om att han får för dem fulla värIdet. Hr Renström instämde deri att bankens säkerhet bäst betryggas genom att en stor del af grundfonden består af räntebärande obligationer. Talaren, som tyckte hälften af hvad ir Lindström föreslagit, vara för mycket, ansäg åter visserligen att , af det som utskottet föreslagit vore för litet, men lemnade emellertid hellre sitt bifall dertill. Hr Ljungberg ville ej instämma i hr Björcks åsigter, men kunde ej heller biträda utskottet, förenade sig derföre i denna del med hr Lindström. Emot hrr Lindström och Björck uppträdde hrr Wallenberg, Lallerstedt och Carlen. De båda förstnämnda talarne påminte om, hurusom hvad här föreslagits ginge en medelväg mellan tvenne olika åsigter. Den ena den,som endast vill ha obligationer, den andra den, som sätter mest värde på inteckningar. Ett dylikt förslag vore väl också derföre under en öfvergångsformation bäst. Man bör besinna att efter detta förslag skall i alla fall, när oktrojerna för nuvarande privatbanker upphöra, ej mindre än 6 millioner anskaffas i obligationer: Det vore kanske ej så lätt. Man borde ej ängslas öfver sedelutgifningen så mycket som man gör, men komma ihåg att rörelsen i våra dagar, oaktadt att all industriel och affärs verksamhet stigit så ofantligt, icke behöfver stort mera sedlar än för 20 år sedan. Den sistnämnde tal., hr Carlen, i framhöll isynnerhet jordbrukarnes intresse. Dessa ; utestängdes fullkomligt, så vida man bestämde att grundfonden skulle till allt för stor del bestå af obligationer. Dessa hade nemligen egentligen sina inteckningar att erbjuda. Och säga hvad man vill, äro dock alltid dessa, om ock ej så lätt realisabla, dock alliid säkrare och ej underkastade sådana fluktuationer, som obligationer. i Huru äro ej dessa t. ex. känsliga för politiska missförhållanden. Man bör söka säkerheten före fal ul viokotte Dessa talare yrkade derföre bimo MO OA 0 — (D dn OLD — Pn AL fall till utskottets förslag. För bifall talade i samma anda som hr Carlen också hrr Eiholma joch Loren och påminte den sistnämnde talaren Ii att det var endast löftet om det förslag utskottet IS i denna punkt afgifvit, som förmådde bonde: lv ståndets ledamöter att ingå på stadgandet i 10:de I u punkten, om den kontanta inbetalvingen. Hrlåd Hierta trodde hrr Lindström och Björck ha rätt si i teorien, ehuru saken toge sig annorlunda ut ilr praktiken. e Etter slutad diskussion följde tvenne voterin-Åf: ar; genom den första afslogs med 40 röster mot Ir j 0 hr Lindströms yrkande att hälften af grund:jT fonden skulle bestå af obligationer, och uti den Ik i andra föll iikaledes med 3 röster mot 11 detj!e i föreslagna tillägget, angående obligationernas st j natur, eller att dessa skulle vara statens eller :allmänna verks och inrätstninvgars, Paragrafen j var således i sin helhet bifallen. I 26:te 8, som handlar om sedelemissionen var det egentligen frågan om banken bör ega rättigihet att utgifva sedlar på inneliggande kassa som föranledde diskussionen. Hr Wallenberg hade uti sin reservation formulerat ett förslag till beslut, : som innehöll flera punkter, och uti en af dessa, i motsatts till hvad utskottet föreslagit, ocxså upptagit denna rättighet för privatbankerna. Till denna sin reservation yrkade nu hr Wallenberg ; bifall. Att såsom utskottet med två tredjedelar minska sedelutgilniongsrätten vore farligt. Och det vore naturligt att kassan såsom det mest realisabla borde tå räknas som säkerhet och således på den sedelemission få ega rum. Medgälves ej denna rätt, så måste privatbankerna nödvändigt på ett betänkligt sätt minska sin le kassa, ty det vore orimligt att låta så stora penrä ningsummor ligga räntelösa. En af de närma-j)h ste följderna vore ock de att smärre adelningsat kontoren komme att försvinna, ty sedelutgifningsgi rätten har varit en reserv för dessa smärre konvi tor. Man borde besinna att sedelemissionen är te en vehikel för den allmänna rörelsen. Men man de glömmer sådant, och då man söker träffa ban-ic ernas inkomster, så i.r det istället den allmänna ke rörelsen som man träffar. Det af utskottet före-la slagna innefattade helt simp.lt en strypning, som Pc måste hafva svåra följder. Hr Lindström bekäm) ät pade hr Wallenbergs förslag och yrkade bifalllac till hvad utskottet i nämnde paragraf föreslagit. I bl Det gällde här privatbanksintressets hvitöga. vi Privatbankerna ha dock hittills ej begagnat siglut fullständigt af den sedelutgifningsrätt de egt.lsy Till hvad skulle de då behöfva större utgifnings: I dc rätt än de hittills begagnat. sJa, svarar man, j och för en reservkassa. Men, bör väl en såm dan reservkassa bestå af egna sedlar, är det ejlri långt naturligare och säkrare att den består aflb rikets ständers banks sedlar? Klart vore väl dess utom för en hvar att det vore omöjligt att kon-1b trollera sedelutgifningen på en sväfvande kassa. I Fi Men för den vinstgifvande sedelutgifningens skull lnt