Aftonbladet – 12 september 1863, sida 3

en sistnämnde S, för att få detsamma i den syftning finanskomitån föreslagit. Skandinavismen. Nedanstående artikel, insänd till oss från en framstående person inom vår börds och embetsaristokrati, är icke märklig genom några nya satser och vyer, utan såsom ett bevis derpå, huru det skandinaviska medvetandet nu genomträngt alla klasser ioom samhället, och för att tillika erinra derom, att det är ett fullständigt misstag, då danska Dagbladet föreställer sig, at! i Sverge verkligen finnes någon fraktion, som omfattar en skandinavisk eröfringspolitik. Nämnde fraktion utgöres all änt a! ea enda person, nemiigen hr Crusenstolpe. Det är oss ett nöje att helt och hållet kunna fritaga dem, som i den s. k. norska frågan förfäktade andra åsigter än vi, för beskyllningen att hylla en sådan politik, hvilken verkligen är alldeles främmande för svensk känsla och svenskt föreställningssätt. Till Redaktionen af Aftonbladet! Det är på tiden att skandinavismen öfvergår från ord till håndling, från punschbålen och sången till politisk verklighet, så uttryckte si; nyligen en frejdad dansk vetenskapsman till Upsala studenter. Han hade onekligen rätt; frågan bör snart hafva uttrampat barnskorna och kunna, som fullvuxen, framträda på verklighetens område För att så skall ske, måste dock de olika brödrafolken noga känna huru saken af stamförvandterna betraktas; framför allt det starkaste folket, det svenska, det omkring hvilket de öfriga en dag skola ansluta sig, för att bilda ctt starkt Norden, tydligt uttala, huru det uppfattar denna vår framtids vigtigaste fråga. Det danska helstatsbladet, SDagbladet4, förmenar att skandinavismen i Sverige har blott få anhängare. Onekligen sannt om dermed menas endast ett oupplösligt anfallsoch försvarsförbund, de olika länderna emellan. BSvenskarne kunna ej betrakta tyskarne med samma ögon som danskarne göra det. Vi medgifva gerna, att germanismens framträngande i hertigdömena älven för oss medför faror; men icke är det dock från denna sida som den största hotar oss. I en strid mot den ryska öfvermakten är till och med Tyskland vår naturliga bundsförvandt, om än en sorglig förblindelse för ögonblicket hindrar Preussen att rätt uppfatta ställningen. Ett krig mot Tyskland vore således sökerligen här föga populärt, såvida icke Sverges ecnpa fördelar påkallade detsamma, och dit torde ej kunna räknag, att, för prins Christians räkniog, krolea de sleswigska kastanierna ur eiden. Äfven en blott och bart dynastisk förening räknar hos oss lå, om ens några, anhängare. Det i så många afseenden sorgliga unionsfördraget med Norge har med rätta afskräckt från Rya företag i den vägen, Ogh framhålies äfven flitigt som ett varnande exempel af alla, hvilka endast lefva för dagen och således önska se Sverge i däsigt och sjelfkärt lugn framsläpa ee nuvarande obetydlighet. SLåtom oss bygga jernvägar, njuta vår beavämlighet, framför allt upptaga stoca hypdtekslån och låt resten ar verlden sköta sig sjelf4, eå låter dessa herrars stalskonst. Att skandinavismen, i hvarje form, för dessa är en styggelse faller af eig sjelit, ty huru man än betraktar saken, fordrar den dock alltid mod Pen sjelfuppoffring, m of apnämnda bäda steg af skandinavism säledes icke hos oss hafva varma sympatier, finnes lyckligtvis ett tredje, hvarmed förhållandet är helt olka. ÄHvarje uppmärksam åskådare har säkerligen funnit, huru en mäktig och djup sjelikänsla på sedaasie ären vaknat i svenska folkets inre. Samma känsla som fordom gjort oss, oaktadt då blott 2 millioner, till en af Europas stormakter, samma känsla, som våra ovänner trodde vara slocknad, men som, Gud vare lof, endast slumrat, har åter vaknat. Sverge känner sig värdigt att återtaga sin förlerade piats vid hationernas rådsbord. Ensamt kan deticke göra det, I förening med våra skandinaviska bröder blir saken ej blott möjlig, den blir säker. Vi veta alla att grundorsaken till nordens olyckor varit do skandinaviska stammarnes inre elrider. Skilda, som vi ännu i dag äro, kunna vi intet uträtta; förenade skulle deremot en lysande framtid öppua sig för 0ss. Således en verkhg förening af de trenne nordiska rikena, se der den svenska upp: fattningen af skandinavismen, och denna si nar bland sina anhängare, derom kunna vi försäkra Nagbiadet, icke blott mänga at landets ädlaste och ioflytelserikaste män, utan äfven hela det uppväxande slägtet; och framtiden tillhör ju detta, När mark en gång bjuder oss en dylik förening, då, men då först, bör Sverge våga sin sista soldat och sin sista rdr, för att försvara Eidern, Skandinaviens södra gräns Holstein deremot rörer oss icka, och Dagbladet j skall aldrig lyckas öfvertala oss, att Danmark vinner I styrka genom att envist bibehålla fu positionsrätten Ner ett land ur en mäktios opaong hög juridier 2 Lee Nä hån hake OSA rätt attspela he -vuagar. —. sörening med Danmark skulle äfven derföre här helsas med verkligt jubel, att den är enda medlet till en tillfredsställande Iäoninea at dan narcska frågan — Fn tredie