Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

le I grundlige mannen, tillvägabringade ett pro ) -igram, som antogs och skulle betraktas så t-Isom borgarståndets handfästning, ten son r-f redan vid sin förstå tillämpning hade til st följd att enigheten och förtroendet indn ståndet sprängdes. Det vid riksdagens bör jat starkaste partiet inom borgarståndet be gick det stora fxtet att allt för egenmäktig förfoga öfver platserna 1a3ti de vigtigaste utskotten, och insatte i dessa åtskiliigäå 1 damöter, visserligen ganska rätt tänkande men utan egentlig sjelfständighet i karakte ren och skärpa i förståndet, hvaremot an. dra, tillhörande motpartiet, utestängdes, hvil kas talang och sakkännedom icke kan be. stridas. etta förfarande framkallade ge nast obehagliga scener inom ståndet, hvilka sedermera i olika form förnyats, alla påvisande att den personliga fåfängan beklagligen ingår såsom en stor faktor i borgarståndets verksamhet. Sådan är ställningen i borgarståndet för det närvarande, och den gifver vid handen att en representationsförändring är af behofvet påkallad äfven med afeeende på det tredje ståndet, ehuru det så nyligen blifvit försedt med förstärkta krafter. Ty man skall alldeles icke föreställa sig att det nuvarande borgarståndet, såsom rikestånd betraktadt, i sjelfva verket kunnat I Hrigöra sig från de samma fel, som vidlåda de öfriga stånden. Oenigheten och afundsjukan äro till och med vida större i borgarståndet än inom något af de andra, och orsaken deriill torde böra sökas i den deI praverande ståndsfördelningen. Svårligen skall man kunna uppleta, åtminstone icke i borgarståndet, en till det yttre ståtligare talman än grosshandlaren Schwan. Hvarhelst ban visar sig, ådrager han sig uppmärksamhet, men han försakar påteglgen icke heller nägot tillfälle att göra sin personlighet bemärkt. Annu vid 63 är anstränger han sig att synas ungdomstrisk, men han säges icke heller försmå något föryngringsmedel, som konsten erbjuder. Visar han sig till fote, så entager han en fransk tambourmajors imponerande encvulure, uppträder han åkande på hufvudstadens gator, och kör han — elf sina ystra fälar, så täflar han i grace h securit6 med konungens förste litkusk. L tager sig riktigt magni fikt ut då hr S. någon solvarm dag behagar göra stora promenaden omkring Djurgården och dervid sjelf fungerar såsom kusk, åkande i sin eleganta phaöton, med vice talmannen Murn vid sin sida och ett par af borgareståndets remarkablare ledamöter intagande de platser på baksittsen, som annars äro afsedda för de egentliga lakejsrna. Annu har jag icke haft lyckan blifva hr Schwan föreställd, och jag har alltså icke kunnat förvärfva mig bans personliga be kantskap. Men hr Schwan är i ordets hela bemärkelse en offentlig man; och har så länge tillhört det offentliga lifvet, han har derjemte så oförbehållsamt lagt hela sitt skaplynne i dagen, att hvad jag i det påföljande kommer att anföra allenest utgör en reproduktion, en sammanförning af andras under många år gjorda iakttagelser rörande denne celebre man. Man har sagt att hr Schwan icke får mätas med samma måttstock som tolk i allmänhet, och att bans karakter skall utgöra ett intressant konglomerat af flera, inbördes stridiga affekter och passioner. Om han tillhör någon filosofisk skola — säger man — så är det den, som hyllar Epicuri system, men naturligtvis mo derniseradt. Revenyen af sin förmögenhet, som han med djerf påpasslighet och ovanlig lycka högst betydligt ökat, använder han töreträdesvis på ett mera lysande och i ögonen fallande än på ett förfinadt lefnadssätt. Hans lefnadskustnad anses årligen uppgå till en ofantlig summa; men derjemte har man såsom en psykologisk företeelse af ett visst intresse iakttagit, a.t br Schwan, som med öppen hand strör ut betydliga summor för sina egna nöjen, eller för att i lyx öf vergå de andra börsmagnaterna, eller för att få de Schwanska måltiderna med beundran omtalta, deremot har samma hand hårdt tillknuten då fråga uppstår om bidrag till verkligt ädla och nyttiga företag, äfven inom det. samhälle der han är född, der han framlefvat hela sitt lif, och som han städse visat sig så ytterst angelägen att få representera. Måhända är det af modesti, som hr S. alldeles icke finner sig förvånad, då han i-afseende på uppoffringar öfverträffas af andra på börsen; men 1 så fall ackorderar denna modesti icke med hr Schwans skaplynne i öfrigt. Under den sista penningkrieen var hr Schwan den ende, som undandrog sig till och med all möda för Stockholmsbörsens uppehäållande; han tvekade icke att låta flera af sina ungdomsvänner bringas i den största förlägenhet, han skänkte dem knappast ett tröstande ord, och äfven hans gamla affärsvänner chargerade han med höga rekambio-räkningar, de drygaste som något handelshus i hutvudstaden uppgjort. För välgörenhet, för vetenskap och konst, kok-konsten undantagen, saknar hr S. allt intresse. Han kan uppoffra flera tusen riks daler på en middag eller supå, besökt af några celebra personer, och han kan depensera ett par tusen riksdaler på inköpet af en häst, men han betalar icke ett verkligt konstverk med nägra hundra riksdaler, äfven om konstuären saknar bröd för dagen År det slldeles oundvikligt att bans namn måste illustrera en subskriptionslista, eller mäste han vid något utomordentiigt tillfälle göra en uppoffring, så är det icke grand seigneurn Schwan, utan oftast den välberäknande köpmannen rätt och slält som framträder. Man har till bekräftelse bärpå anfört flera exempel och jag vill bland dessa meddela ett, som förekommer mig särdeles karakteristiskt. Till något välgövranda ändamål arrvrannaradoc här tär att ol oe ev vm PR sc MÅ