Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

Och jag betygar deröfver min djupaste erkänslaX, svarade Carl af Montsoreau, men ers höghet har alldeles missförstått min tyst nad. Jag är långt ifrån värdig att söka en förening med fröken af Clairvaut. Min broder deremot har mera giltiga anspråk. Ers höghet känner att han i den södra delen af Frankrike har vidsträckta besittningar. och att vår familj, hvars chef han är, fastän den icke kan mäta eig med ers höghets furstliga ätt, likväl räknas till de äldsta och förnämsta i landet. Han besitter der jemte flera utmärkta egenskaper som ers höghet icke känner. Han är tapper, vida skickligare och erfarnare än jag, trofast och pålitlig och långt öfver mig i djer!het och raskhet. Låt de rin a tjenster jag haft den lyckan bevisa ers höghet gälla till hans förmån, tillåt honom sjelf egna sig åt ers höghets sak, hvilken vi båda skola täfla att befrämja och understödja, och se med välbehag till hans önskningar, om de äfven skulle sträcka sig till att begära frökens af Clairvaut hand. Vid mm ärat, sade hertigen af Guise i det -han ställde ifrån sig den bägare som han lattat för att dricka. V:d min ära är icke detta den besynnnerligaste historia jag någonsin vet mig hafva hört. Ni är en sällsam ung man, och härunder ligger någonting som jag icke förstår. Men var öfver tygad, mäster Carl, att mäster Henrik skall nog taga reda på saken, Emellertid vill jag säga er något som ni icke vet. Jag har just i dag på morgonen ifrån er herr broder bekommit ett bref, hvarmed jag, huru klokt, mästerligt och väl skrifvet det än må vara, likväl icke är så alldeles nöjd. Han underrättar mig, ett det för min systerdotter begärda passet från konungen af Navarra nu mer anländt, men atthan, i anseende till osäkerheten i landet, ansett bäst att sjelf beledsaga henne till Soissons med en så stor styrka, att han kunde betryggsa hennes säkerhet. Han ursäktar sig att han likväl måste dröja dermed några dagar,