Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

Article Image
den sednare, söm sålunda icke kan drag: fördel af sin uppfinnisg2? Om en jordbru kare för att förmånligt efrerka en skogs park behöfver låna 5 rdr till en såg men icke kan få denna summa till lägre ränta än 7 proc.; bör man förvägra honox att upptaga ett lån till detta vilkor, och eå medelst tvinga honom att till underpris sälje sin park åt kapitalisten? Eller om han, ho tad af en lagsökning, kan rädda sig frår undergång, derigenom att en granne i sit namn upplånar sommean till 6 och utlånar den till 8 proc , bör tran hindra hans rädd ning? Hatva vi icke öfvergifvit tanken på att vara förmyndare för den enskilde? Vill man iöke tillåta honom att sköta sig sjelf? Se vi icke dagligen, stundligen, huru den fattige prejas? Huru jordbrukaren för att åtkomma penningar säljer till underpris en gröda, som han ännu ej skördat, emot ett ringa förskott, samt då han hunnit skörda, och dervid erfarit att han missräknat sig på skörden, måste. betala en dryg mellangift för det belopp han ej kunnät Ieverera? Hade det icke varit bättre för honom öm han fått emot högre ränta upplåna det behöffiga beloppet? — Tilltror lagstiftaren sig förmåga att hindra kapitalisten förtjena på sina penningar? Om i det nu anförda fall denne icke varit förhindrad af lagen att taga t. ex. 7 å 8 proc. för sina pengar, månne han icke hellre gjort detta än påtagit sig besväret och äfventyret att köpa en gröda som han ej sett, som icke ens äftnu är bergad, och krängla med bonden för att få ut meliangiften? Det är uppenbart att det äfventyr, det obehag kapitali listen här emotser, förmår honom att betinga sig högre vinst än han hade nöjt sig med, om han kunnat taga en enkel skuldförbindelse med något högre ränta än den vanliga. Det enkla, naturliga förfarandet gagnar bäst begge kontrahenterna. Den uppgift, näringslagstiftningen i sednare tider haft sig föresatt, har till stor del bestått i bortrensandet af de tillsatser som förflutna idens bristande insigt i de naturenliga lagerna för näringarna medfört. Låtom oss icke dröja att borttaga jemväl denna utväxt på den naturliga näringsrätten.

11 september 1863, sida 3

Thumbnail