Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

skulle ådagelägga sin lifaktighet. En kam I marherre Roos inropade för ett tusen riks i daler det första numret, en liten obetydli I bok värd en riksdaler. Den dyrbaraste a I tikela på hela atktionen, ett stort, numer sällsjnt planchverk, värdt sju å åttahundr riksdaler, och sotn tillika var en skänk af B M. enkedrottniogen, inropadeg af hr Sehwa för trehundra riksdaler. Icke ens hans devouerade vänner hafv vetät omtala, någon gåfva af honom fil Carl XII:s-monättentet, eller till Polackarne men för några danska länsgrefvar, som ny ligen vistets här någon tid på iäbjudnin af H. M. konunzen, och hvilka före dera hitkomst voro hr Schwan alldeles obekanta gaf han en ytterst splendid middag, särskild omtalad i tidningarne. Det är föga sannolikt att hr Echwai skulle erbjudits, än mindre vågat mottag talmanskiubbah, om ej med temlig viss het kunnat förutses att borgarståndets för handlingar under innevarande riksdag ick skulle blifva invecklade eller brydsarname De hafva ockeå icke hittills öfverstigit h 5:s andliga och lekamliga krafter. I enlig het med sitt ekaplynne har han städse kun nat taga ärevdena kavaljeremang; ledamö terna nafva icke heller besvärat honom mec några kinkiga propositioner, och då någor af dem i afseende på hans tillgöranden för. dristat sig alt vara litet bråkig, så har hi BS. uttalat sitt missheag deröfver, stundom : en snäsig ton, hvarefter ordningeu genasi blifvit återställd. Jag har icke hört någor enda hysa benägenhet att räkna hr Schwan till ståndets utmärktare talmän; men der emot förena sig alla om den mening, ati ban verkligen är bättre än de i förstone trodde att han skulle blifva. Något ioflytande på ståndet eger hr Schwan ieke, men han har skaffat sig ett troget sauvegarde. (hvertill räknas bröderna Trägårdh, hrr Rooth, Dahlström, Gahn, Ekelund och Ekman), som anses närma sig till hvad frans männen kalla conifleurer och botanisterna parositer. Föröfrigt är det en ganska märklg företeelse att br Schwan, oaktadt sitt nyckfulla lynne och sin ofta stötande suffisans, ändock lyckats undgå konflikter med till och med ständets fullt vt lika nyckfulla och lika suffisanta ledamöter. Örsaken härtill torde dock böra sökas n.indre i en befintlig inbördes aktving än fast hellre deri, att hr Schwan på gastronomisk väg förvärlvat sig välgrundade anspråk på ståndets öfverseende. ) Det förekommer nära nog ofattligt att en persom som eger en så betydlig förmögenhet, som städse visat gig sätta så högt värde på beqvämlighet, som ban lefva oberoende, och som dertill redan passerat det sextiondeandra årtalet, ändock eftersträfvat en befattning hvilken är allt annat än beqväm och oberoende. Men man har sagt mig att ett hufvuddrag i hr Schwans karaker är fåfänga, att han velat bli talman derföre att hans far innehaft samma befattning, och att den krascban, hvilken fadren bar såsem storkorskommendör af Wasa-orden, den stjerna efter hvilken hr Schwan j:r länge vandrat i denna jemmerdal. Det li der också icke något tvifvel att han före årets utgång skall se sin önskan uppfylld, hvarefter den stolte mannen genast skall appställa ett nytt mål för sina sträfvanden. ks) Såsom ett ganska slående bevis derpå att hr Schwan saknar inflytande i ståndet, har man anfört, att då sekreterareplatsen skulle tillsättas, fästades dervid icke afseende på den af talmannen lifligt förordade kandidaten (häradshöfding A. Rundqvist) utan äntogs med stor röstöfvervigt advokatfiskal Björl man, för hvilken hr Schwan i början af riksdagen visade stor motvilja, men hvilken snart tillvann sig dennes bevågenhet, ju mera hans biträde befanns för talmannen behöfligt. m——reve