Aftonbladet – 9 september 1863, sida 2

SS tt Så enart Carl af Montsoreau såg sin plan så tillvida verkställd, samlade han alla sina män omkring sis och svängde ef in på den venstra sidovägen, der de tvenne ryttarne, som funno sig öfvermannade, logo till flykten, för alt möta sina anryckande kamrater. Carl af Montsoreau ropade bakom sig till mäster Henrik, som han nu ansåg kunna obehbindradt komma fram : Skynda er härifrån eå fort ni ken; jag skall uppehålla dem åtminstone för tio minuter. Derefier intog han med sina min en så fördelaktig ställning han kunde på vägen till venster, för att möta det väntade antullet, som syntes böra blifva fruktansvärdt. Ungefär i samma stund hade mäster Henrik, med (Fondrin på den ena och pacen på den andra sidan, kommit fram till det ställe. der de tre ryttarne voro honom till mötes. Blott en af hans egna tjenare följde efter honom, de öfriga hade slutit sig till Carl af Montsoreau. Då de begge partierna sålunda närmade sig hvarandra, riktade den ene af de fiendtliga ryttarne, en stark, grof karl med vild uppsyn, sin pistol emot mäster Henrik, ropande: Jag könner dig, jag känver dig! och var jast i begrepp att af jossa skottet, då pagen med ett våldsamt språng af sin klippare kastade sig emothonom på sidan, för att gifva pistolpipan en unnvan riktning. Han lyckades dock icke fullkomligt i denna in afsigt, utan endast så tillvida att skottet, kom i detsamma brann af, gick öfver mäter Henrik, med träffade i stället den bakom onom ridande tjenaren, som för ögonblie et befann sig på en något mera upphöjd nark än hans herre, i hufvudet och sträckte ionom död till marken. Den förestående triden hade härigenom blifvit mycket ojemn, å på eoa sidan endast voro två män, at vilka den ene nästan obeväpnad, och er osse om fjorton eller femton år, och på en andra tre fullt rustade krigare. Då alla emellertid insågo, att den trupp ar! af Montsoreau anförde, icke skulle