Aftonbladet – 4 september 1863, sida 2

AV SV OVER OS SVE Ständerna börja åter i morgon handiäggning af ett utlåtande som rörer disposition at åtskilliga millioner statsmedel. Det statsutskottets framställniog. väganläggningar och väglörbättringar, brobyggnader, hamnarbeten, kanaler och andra vattenko munikationer samt vattenaftappningsföretag. Slutswunman af de för dessa ändamål! af statsutskottet tillstyrkta statsbidrag, att utgå under nästa statsregleringsperiod, utgöricke mindre äa 3,937,500 rår, eller i det allra närmaste fyra millioner, deraf ungefär två tredjedelar skulle utgå såsom anslag och en tredjedel såsom län. För att bedöma i hvilken proportion denna utgifutitel synes komma att stiga vid denna riksdag, bör man erinra sig att statsutskottets tillstyrkanden vid förra riksdagen slöto sig med en summa af endast 1,264 500 rdr, ena hälften vid pass såsom anslag, den andra såsom lån. Summan är således vid denna riksdag mer än tredubblad. Nyttigare kunna emellertid statsmedel icke gerna användas a till företag af ifrågavarande beskaffen förutsatt att deras gagaelighet är behörig utr.dd. Det är genom företag, sådana som de här ifrågavarande, som vi skola Sinom Sverges gräns eröfra Finland åter. Vi ha under de sista årtiondera arbetat kraftigt på detta verk och det kan cj annat än gelädja hvarje fosterlandsvän om statens tillgångar medgifva dess fortsättning under den när maste framtiden i den stora skala, som nu blifvit föreslaget. Att meningsskiljaktigheter skola yppa sig, beträffand2 flera, puakter i ett betinkande, som rörer så många ortsinitressen, är naturligt. Hufvudsakliga tvisteämnena synas dock biifva, förutom vilkoren för åtnjutande af de till åtskilliga företeg ifrågasatta bidrag, frågorna om Lule-elfs kanalisering, om Baggensstäkets upprensning och huruvida kommunikationen meilan sjön Rengen och Linköpings hamn bör åvägabringas genom kanal eller jernväg. I afseende å frågan om anslaget till Lule elfs kanalisering finner man af de ulåtandet bifogade reservationerna, att utskottets förslag kommer att bekämpas af flera representanter, som ante, att man bör stanna vid att såsom anslag bevilja det bidrag till cn jernvägsanläggning förbi Hedens forssar, hvilket vid förra riksdagen anslogs såsom lån, men sedermera icke blifvit begagnadt. Å andra sidan har man af röster från den ort, som saken rörer, erfarit, all men der anser utskottet dels ha varit alltiör rjuogti afseende å summan, dels uppställt alltför hårda vilkor. I betraktande emebertid af de invändningar, som göras redan mot hvad utskoitet medgilvit, vill det synas såsom skulle orten och dess målsmän tå skatta sig ganska lyckliga om bifall kan utverkas till hvad statsstskottet föreslagit, hvilket visserligen icke heller är så litet. Vi ha redan förut yttrat våra tankar cm det ytterst bedröfliga deri, om förslaget att med flera mil förkorta intarten till landets hufvudstad och den östra kustens förnämsta handelsstad skulle äfven denna gång siranda mot det evinnerliga talet om befästningar, som derigenom skule blifva af nöden. Hr Hierta har i en atgilven reservation tydligen ådagalagt haltlösheten af detta inkast och upprepat de många gånger påpekude enkla utvägar, genom hvilka befästningar vid det nya inloppet kunna göras öfverllödiga. Vi anse dock denna br Hiertas ergumentation bibehålla fullkomligt summa giltighet äfven om man utsår från antagandet att farleden skulle fördjupas till det för större fartyg erforderliga djup. Med reservation således mot hr Hiertas medgifvande, att man skulle stanna vid en upprensning till blo.t I fots djup, hvilket sannerligen vore mindre än hbalfejordt arbete, införa vi här hr Hier es i öfrigt bindande bevisning i ämnet. Ir Hierta yttrar: Under erkännande att denna betänklighet icke kan förbises, i fall det nemligen tages för afgjordt att de ifrågasatta fästningsverken äro oundgingliga, torde emellertid mer än ett skäl finnas att d nödvändighet i tvifvelsmål. Utom it erfarenheten ådagalagt att åsigter, vid särskilda perioder tramstälda inom vårt eget :and om åtskilliga punkters och deribland hufvudsiadens befästande, varit föremål för ganska skiljaktiga meningar bland män inom ficket och sålunda någon anledning finnes, att den menirg, som i nyssnämnda hänseende framstätldes til K. M:t, då denna fråga för ett tiotal år sedan först bragtes å bane, nu mera kan hafva undergått en väsendtlig förå dring, så förekommer det för det allmänna förståndet nästan oförklarligt hvarför icke en så beskaffad farled af 50 fots bredd och 9 fots djup skulle kunna, nr behofvet sådant påkallade, med lätthet och föga kostnad hastigt förmedelst sänkning af et antal båtar, lastade med sten, uppgrundas så, att fiendtliga fartyg icke kunde der framtränga utan flera dagars arbete för att upptaga försänkningarne, under hvilken tid landets egna försvarskrafter kun de hinra anlända för att möta anfallet. Ett obestridligt stöd för användbarheten af ett sådant medel och följaktligen för obehöfligheten afsärskilda befästningar måste ligga deri, att regeringen på samma sätt och i en långt bredare och Spar farled ansett sig kunnat igenstänga ett af de öfriga inloppen till hufvudstaden sjövägen genom skärgården utan behof af särskilda fästningsverk. Att antaga det sådana försänkningar vore otillräckliga i sundet vid södra Stäket vore således att förklara för värdelöst och utan nytta hvad som blifvit tillgjordt för den större farledens tillstängande, hvilket dock icke kan förutsättas, Fasihellre kan det då vara sannolikt. att påståendet om behofvet af fästningsverk vid södra Stäket, der rännan lättare och nästan ögon blickligen måste kunna göras ofarbar, kunnat härleda sig ifrån en möjligen nog ensidig förkärlek för befästningar hos den auktoritet inom ingeniörfacket, som blifvit anbefa!d att aflemna : det utlåtande, på grund hvaraf regeringen förut ansett förslaget möta svärigheter i strategiskt afseende, hvilka måhända vid närmare pröfning befinnas icke ega rum I fråga cm lämpligaste sättet att sammanbinda sjön Rengen (nuvarande norra änd TEST SE TA Roe NIE SME EAA IT ser et? rör ät ort? TÅ packgods; och ailesammans hade befunnit sig på borggården ungefär fem minuter, när Carl af Montsoreau, åtföljd af sin broder och abben af Bo.sguerin, kom ned utför den från stora salen ledande trannvan. och