Aftonbladet – 4 september 1863, sida 2

HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AF G. P. R. JAMES, Öfeers ättning. Lugnt och klart syntes Carls ädla ansigte. Endast ett uttryck af hjertlig vänlichet ådagalade att han sjelf ansåg det skäl, han uppifvit för att förmå abbön qvarstanna på Morly, vara så orimligt, att ingen gerna kunde tro det vara framkastadt på allvar. De fortsatte härefter icke vidare sitt samtal, utan redo tysta vid hvarandras sida; och nu veta vi hvarföre Cerl af Montsoreau var eå blek, när han sedermera sammanträffade med Maria af Clairvaut. ÅTTONDE KAPITLET. Det hade knappt börjat dagas den föl jande morgonen, då redan vid pass tio hästar leddes upp på slottet Montsoreaus borggård. Sex voro sadlade och beislade, såeom till en omedelbar afresa, och de män, som förde dessa sex bästar, voro beväpnade ända upp till tänderna. BStålbufvor eller, som de då kallades, stormhattar betäckte hvar och ens hufvud, och de voro högt uppe vid höfterna omgjordade med långa svärd, hvilkas baljor släpade på marken och syntes väl egnade att underhålla en allvarsam strid, i händelse af anfall, medan små pistoler, instuckra i bältet, voro b:ledsagade af ett par längre, fästade vid sadeln, så att hvarje man kunde vara beredd att affyra flera skott efter hvarandra, utan att behötva göra uppehåll för omladdniogen. De öfriga fyra hästarne buro åtskilligt E Se Ar Bi nr 190-103, 107-200, 202 och