Aftonbladet – 31 augusti 1863, sida 3

förena sig under skyddet af en dubbel tiraljörkedja, intog den polske befälhafvaren sin ställning på en liten kulle midtför Ibramowice. Engagerad för långt fram på slätten och seende sig afskuren från hufvudkåren, beslöt befälhafvaren för tiraljörerna, löjtnant K., innesluta sig i arrendatorns af Glanow hus och försvara sig till sista patronen. Han hopsamlade derföre omkring 20 tiraljörer och banade sig med bajonetten väg till arrendatorns hus. Jag skall längre ned beskrifva detaljerna af den belägring han der måste uthärda. Öfverste A , stödjande sig med sin högra flygel emot skogen, ville emottaga den ko!onn, som kom ifrån Olkusz och uppdrog åt sin broder alt uppehålla en annan, som kom från Miechow på vagnar. Denne kastade sig öfver tåget och utbredde oordning i detsamma, men kunde ej förhindra föreningen af tvenne ryska kårer, som under anförande af generalen furst Schakowskoj uppställde sig islagordning med 5 kompanier infanteri och 300 ryttare. Striden var förbittrad och räckte i tre timmar. Öfverste A., som hade fot för fot bestridt dem terrängen och och nu ej hade kring sig mer än 50 soldater, bröt sig igenom de fientliga lederna och alltjemt följd af de ryska dra gonerna, hvilka, då de sågo hans förträffliga hållning, icke vågade angripa honom, banade han sig väg till skogarne vid Pieskowa Skala. En annan del af insurgentstyrkan, som kommitini Glanowskogen, lyckades med 70 man sluta sig till Chmielinskys afdelning. Emellertid kämpade den i arrendatorn af Glanow Rudkowskis hus belägrade löjtnant K. med sina tio man mot ett helt kompani infanteri, detsamma som blifvit kastadt öfver ända vid Wielmoza på morgonen samma dag. Moskoviterna, eom sågo sig vara star kare, stormade huset från alla sidor och började tända eld på det. Men det var af sten, och endast taket brann. Inom denna brinnande förskansning svarade de tio insurgenterna dem med väl riktade skott, som hvarje gång fällde en af de stormande till marken, Då moskoviterna sågo alla sina bemödanden stranda mot denna handfull af tappra män, tände de eld på gårdens byggnader och lador. I detta ögonblick gick Rudkowski, en f. d. militär från 1831, ut ur det antända huset, der han instängt sig med insurgenterna, och förebrådde i kraftiga ord de fega uslingaraoe för det de, då de icke vågade anfalla några få man, i stället togo sin skada igen mot deras egendom. En gevärssalfva var deras enda svar, och Rudkowski föll badande i sitt blod, trots den hvita flagg han bar i handen i egenskap af parlamentär. Till lycka för de belägrade spred sig bland moskoviterna ett rykte, att Chimelinski var i antågande, och de lemnade i hast det brinnande Glanow. Begagnande sig af fiendernas paniska förskräckelse, gjorde löjtnant K. med de eju qvarlefvande at dessa tio hjeltar ett kraftigt utfall och inträngde i skogen, der han samlade att börja med 50 insurgenter, tillhörande öfverste A:s brors kolonn, samt sedermera 30, hvilka, dignande af maltighet, icke kunnat följa hulvudkåren, hvarpå han, småningom förökande sin trupps antal, på obanade vägar begaf sig Chmielinskis atdelning till mötes. Då gården Glanow sattes i brand och Rudkowskis hustru, åtföljd af sina barn och flera tjenarinnor, lemnade huset, afsköto mo skoviterna en salfva efter de flyende och dödade en qvinna. För att vara rättvisa måste vi dock tillägga, att furst Schachowskoi skickade en af sina adjutanter för att beskydda Rudkowskis hustru; men trots denna ädla åtgärd kunde han ej bindra sina soldater och framför allt dem som tillhörde gränsbevakningen (obieischiki), alt begå de förfärligaste excesser mot de sårade och fångarna. Då Chmielinskis afdelning var på väg till Wolbronn, för att förena sig med öfverste A., mötte han den G Augusti en rysk kolonn, utsänd af Czengiery från Kielce, tilllika med ett kompani infanteri från Miechow och levererade en strid vid Obichow mellan Szezekoung och Zarnovice. Efter att ha förenat sig med öfverste A:s bror och löjtnant K., slog han vid Biala generalen furst Schachowekoi, som fick sitt b-n genomborradt af en kula; 150 moskoviter, bland dem en öfverste och flera officerare, dödades i denna strid. Minst lika många blefvo sårade. De våra förlorade 50 döda och sårade, hvilka sistnämnda såsom vanligt afIifvades af gränssoldaterna och kossackerna, samt 40 fångar, af hvilka 7 mördades i Mielowki och Tarnawa. Den rysk-polska tidningen Dzennik Powszechny förklarade för några dagar sedan, att resningen är så godt som undertryckt och att hädanefter två persontåg dagligen skulle gå på Wien—Warschau-banan. Polska nationalregeringen har gifvit ett skyndsamt svar härpå; på en enda natt mellan fredagen och lördagen förligne vecka lät hon, osktadt ryska trupper i tusental betäckte banan, förstöra nästan ella broar mellan Czensiockau och Petrikau; äfven den stora bron mellan ÖCzenstockau och Klomnitz blef ej skonad, ehuru i Czenstockau stå 3000 man ryssar. Samtidigt härmed förstördes samtliga telegraflinier, med undantag af den till Petersburg, längs hvilken en stark militärkordong är dragen; på milslånga sträckor voro stängerna nedhuggna, och stycken af trådarne lågo på chausserna. För öfrigt vederlägger Dziennik Powszechny sitt eget påstående, att resningen är nästan qväfd, när den kort derefter meddelar icke mindre än gex officiella bulletiner om segrar, som ryssarne skulle hafva vunnit i olika delar af landet öfver mycket starka insur