Aftonbladet – 31 augusti 1863, sida 3

Iden högsta vigt, hvilka egt rum på galiziska gränsen. Natten emellan den 14 och 115 Augusti inträngde tvänne afdelningar i I konungariket, efter att hafva uthärdat de Österrikiska truppernas eld utan att besvara densamma, och omringades genast af ryska I trupper, hvilka samlats på deras väg. Den ena af dessa afdelningar, avförd af öfver ste Tetery, och bestående af 370 insurgenter, angreps ej låvgt från Igolomia af en österrikisk patrull, som, efter att ha dödat 2 man och sårat 12, förföljde den ett godt stycke på andra sidan om gränsen. Eburu öfverlägsen i antal och i etånd att medelst en enkel demonstration forcera passagen, gick den polska truppen med hviladt gevär förbi sina angripare, emedan öfverste Tetery hade i enlighet med nationalregeringens order förbjudit alla slags fiendtligheter. Femtio insurgenter, som tjenade till arriergarde åt hufvudstyrkan, och ej kunde upphinna denna utan en sammandrabbning, i hvilken de bestämdt skulle ha haft öfvervigten, gjordes till fångar och läto sig interneras. Öfverste Tetery lät så snart han kommit på polska området göra halt och gaf order att ladda, I samma ögonblick såg man från höjden af en skogbeväxt kulle, som beherrskade hela trakten, ryssarne framrycka i sluten kolonn med 3 kompanier infanteri, cn afdelning dragoner, en dito beridna tullsoldater och 100 kossacker. I trots af det olika antalet beslöt Tetery att bryta igenom de fiendtliga lederna. Han underhöll i 2 timmar en mördande eld emot en minst fyrdubbel styrka. Tvänne gånger sökte ryssarne spränga honom ur hans osition, och tvänne gånger drefvos de tillaka. Men de hade erbållit en ny förstärkning af tullso deter, hvilken för insurgenterna afskar vägen till det inre af landet. Efter ett nytt anfall, som varade i 3 timmar, lät Tetery, då han såg sina leder glesna utan någon utsigt till framgång, slå till reträtt, och återförde sina soldater på galiziska området. Under denna reträtt tilldrogo sig rysliga saker, och som man ej får se annat än i vårt åt den moskowitiska vildheten prisgifna land. Några och femtio blesserade, hvilka lågo längsefter vägen, dödades sedan de utgjort ett mål för oerhörda erymheter. Tjugo andra massakrerades af kos sackerna på det österrikiska området under de österrikiska officerarnes och soldaternas ögon, hvilka, ehuru i tillräckligt stort antal för att drifva ryssaroc tillbaka, sysselsatte sig på sitt alt alväpna insurgenter. Bland dessa sednare befann sig grefve Alexander Mielzynsky, en officer från 1831, hvilken, svårt särad under träffningen, sökt skydd på österrikiska området, då han uppnäddes af kossackerna och ryska fotfolket. Dessa genomborrede honom med 30 bajonettstygn; derpå drigo de af honom alla hans kläder och kastade honom döende på en vagn, full af lik. Flera godsherrar och jarrendatörer i trakten, hvilka skyndat dit för att upptaga de sårade, bönföllo hos de österrikiska officerarne, ett dessa ville göra jett slut på slaxtandet och medelst några muskötskotts aflossande i luften förjaga dessa banditer öfver gränsen. Förgäfves! En fältväbe!, som man bad härom, ropade till sina soldater: alt, kein Feuer! ett beteende, som vore oförklarligt, såframt man cj bestämdt visste, att det lägre be fälet blifvit vunnet medelst moskowitiskt guld. Detta är en ytterligare följd af hrr Annenkoffs och Muchanoffs resor och deras artigheter emot de österrikiska myndighe terna i Galizien. En af landets invånare, som var vittne till de grymheter, som här föröfvades, i strid med all folkrätt och mensklighet, begagnade en under dylika förhållande ganska tillåtlig krigslist, i det han ropade fyr! åt de österrikiska soldaterna, hvilka nerrades af detta ko. mandoocrd. Härpå följde en i luften aflossad salva. Ryssarne voro ej sena att likt en svärm korpar taga till flykten, medförande rotvet från de blesserade, hvilka utan denna tillfälliga salva skulle ha blifvit massakrade likasom så många andra. Och likväl bade ju kejsar Frans Josef förklarat, att hans regering skullo för Polen göra allt hvad menskligheten had. rätt att fordra. Den andra afdelningen, anförd aföfverste A., som samma timme satt sig i väg till konungariket, hade äfven svårt att komma förbi den österrikiska observations kåren. Annu utan vapen defilerade han under gevärs eld inom skotthåll, fick många dödade och sårade samt förlorade 30 man såsom fångar. När afdelningen bbfvit beväpnad, passerade han gränsen vid Szyce och Modlincee med 350 man, allljemt oroad af österrikiska patruller, samt gjorde halt i Czaiowice. Den 15 dennes klockan 5 på morgonen begaf ban sig till Pieskowa Skala, förjagade kossackerna derifrån, passerade mellan Grodzisk och Pieskowa Skala, tillbakaslog vid Wielmoza ett kompani infanteri, som spärrade vägen för honom, och tågade l mot Wollbronn, för att förena sig med Chimielinskis afdelning, som kom från Szezekociny. De kossacker, som blifvit jagade på flykten, begåfvo sig till Michalowiee, för att söka undsättning, hvarunder två ryska ko lonner ryckte ut från Olkusz och Miechow för att hejda afdelningen. Ankommen till Glanow, beslöt öfverste A. att bivuakera der, för att låta sin trupp hvila efter 1jugo timmars marsch. Han hade blott en timma dröjt i Czaiowice. Plötsligen anryckte teterna af fiondtliga kolonner från två sidor, den ena från Olkusz med tre kompanier infanteri, en sqvadron dragoner och 100 kossacker, den andra från Miechow med ett kompani infanteri samt slutligen : den, som blifvit öfverändakastad vid Wieli. moza, och kossackerna från kowa Skala. I: