Aftonbladet – 31 augusti 1863, sida 3

Bondeståndet. Öfverläggningen rörande anslaget till institutet för döfstumma och blinda. Enligt löfte meddela vi här den debatt som i ofvanstående ämne fördes vid föredragningen af 96:te punkten uti statsutskot:ets utlåtande dess betänkande n:o 139 angående åttonde Bhufvudtiteln. Rosenbery fann det särdeles ilia au statsutskottet icke anslagit någonting till förhöjning i lärarnes löner, eller icke ens vid det nu bestämda anslaget fästat något vilkor, hvarigenom lärarne kunde blifva tillgodosedde. Under det man till institutets nybyggnad anslagit stora summor, hvilka genom direktionens slöseri och oefterrättlighet uppgått till 200,000 rår mera än det för ständerna framlagda kostnadsförslaget, har man alldeles glömt bort de lärare, hvilka hafva det mödosamma kallet att bibringa kunskaper åt de arma vanlottade eleverna vid institutet. Dessa lärare, fortfar talaren, hafva icke ens en gång fullmakt på sina befattningar, utan kunna be: fara att efter sin mångåriga tjenstgöring en vacker dag befinna sig på bar backe. Talaren önskade på det varmaste att ståndet måtte göra något för att afhjelpa dessa missförhållanden! Mengel erinrade om att detta institut alltid va rit med välvilja omfattadt och att denna välwilja. vid 1856 års riksdag öfvergått till verkliga. välgerningar, då ständerna beviljade anslag till nybyggnad, på det institutets verksamhet skulle kunna utsträckas och flera frielever intagas. Direktionens förfarande fann talaren i hög grad klandervärdt; men hoppades att de olyckliga. eleverna och de aktningsvärda lärarne icke måtte komma att lida för direktionens skull. Talaren ansåg det som ett förbiseende af utskottet att icke först öka lärarnes löner innan det bestämde en tillökning i frielevernes antal; ty såeom händelsen nu är, synes meningen vara att öka lärarnes göromål utan att öka deras löner. Talaren hade sig bekant att en af lärarne stod iunderhandling om att emottaga platsi Finland; de öfriga skulle kanske äfven snärt nog komma att lemna institutet om de ej blefve bättre afiönade. Man måste såtedes vara betänkt på att söka undvika den skada och den skam som till följd häraf kunde drabba landet, och af denna anledning yrkade talaren återremiss å punkten, på det utskottet måtte komma att bättre taga saken i öfvervägande och föreslå anslag till förhöjning i lärarnes löner. Medin förenade sig med föregående talare om nödvändigheten och rättvisan af en lönförhöjning åt lärarne, hvilkas kall är långt mera mödosamt än andra lärares, Talaren medgaf äfven att institutets nya lokal blifvit långt dyrare än som föreslagit varit; men då huset är ett mästerstycke och tillräckligt utrymme kommer att finnas, ville talaren ej instämma i klandret mot direktionen. Per Nilsson i Espö fann med glädje att värman för institutet ännu icke svalnat. Utan att klandra direktionens åtgärder i byggnadsfrågan, ville han dock obetingadt medgifva att förfarandet mot lärarne vore i hög grad klandervärdt. Man borde taga i betraktande de svårigheter som äro förenade med kallet att vara lärare för så af naturen missgynnade elever. som de hvilka begagna institutet vid Manilla. Då ständerna bevilja anslag, ega de obestridligen äfven rättighet att föreskrifva vilkoren, och det hade varit utskottets skyldighet att vid detta anslag föreskrifva några vilkor till förmån för lärarne. Talaren önskade återremiss å punkten och hoppades att utkottet måtte uppsätta institutets lärare på ordinarie stat och med sådan lön som rättvisa och billighet kräfva, hvarigeribin fäderneslandet kan undgå den skammen att lärarne af brist på bergning lemna sina platser. Uhr yttrade att den enighet som talaren fann råda hos ståndet i denna fråga var honom icke ovänt:d; ty att något borde göras för de ifrågavarande lärarne fann han helt naturligt och instämde i yrkandet om återremiss. Rosenberg anförde, att om en af dessa lärare, hvarom nu vore fråga, varit anställd som lärare vid Skenninge skola, der ingen lärjunge finnes, skulle han innehafva högre lön än han på sin nuvarande plats besitter. Talaren uppmanade härefter ståndet ännu en gång på det varmaste att behjerta denna fråga. Östman förenade sig i de åsigter som af föregående talare blifvit uttryckta. Bjerkander hade väntat att någon af utgiftsafdelningens ledamöter skulle besvara de gjorda anmärkningarne. Talaren hade ej haft tillfälle att taga del af handlingarne isaken; men trodde dock att anmärkningarne till en del vore obefogade. En äterremiss ville talaren likväl ej mot-. sätta sig. C. A. Larsson yttrade att i statsutskottet hade man predikat en annan lära än den som i ståndet syntes vara rådande... Man hade ansett institutets direktion hafva gått egenmäktigt och oriktigt tillväga och just af denna anledning hade mamw velat bevilja så litet som möjligt, för att sålunda tvinga direktionen till en bättre hushållning. Lönnberg anförde att statsutskottet ej tilltrott sig kunna alldeles på rak arm uppsätta en Ilöneregleringsstat. Till följd deraf hade man stannat vid att bevilja de nu ifrågavarande 15,000 riksdalerna, hvaraf 12,000 rår skulle utgöra ersättning för den räntevinst institutet går miste om genom detomfång byggnadsföretaget erhållit. Vidare erinrade talaren om att utskottet uttalat ett misstroendevotum mot institutets direktion, genom att föreslå det ständerna måtte till Kongk, Maj:t ingå med en skrifvelse och anhålla att Kongl. Maj:t ville låta behörigen utreda de omstönligheter, som varit förenade med det nu utförda byggnadsföretaget, samt för rikets nä tsarmmanträdande tänder framlägga fullständigt förslag till ordnande af institutets verksamhet. Mengel bemötte C. A. Lårssons yttrande och påminde om att Rosenberg i sin motion i denna ak föreslagit lärarelönernas höjande till ett visst xelopp. Det är direktionens misshushållning, om gjort att lärarne blifvit glömda. Med en od vilja hade utskottet lätt kunnat lösa det lätt östa problemet i denna fråga. : Jonas Andersson fann sig ej skyldig att taga ät ig något af den skrapa utskottet erhållit, emelan han ej deltagit i. frågans behandling inom utskottet; trodde dock att klandret hufvudsaklisen borde drabba direktionen, då den underlåtit utt inkomma med något förslag till löneförhöjing, ett sådant borde af styrelsen inferdras oc ounkten till förnyad behandling återremitter as. Rosenberg erinrade de talare, som tagit utskotet i försvar, derom att han i sin moytion begart inslag till förhöjning i lärarnes iöner; mer, att itskottet behagat i stället föreslå summan till understöd för frielever. : För återremiss talade vidare Hedsiröm, Aug. Indersson och Maits Persson, hvilken sednare dock ann en anledning till försvar för utskottet der uti alt motionären icke varit att anse som någon uktoritet och att utskottet således icke varit kyldigt att rätta sig efter hans uppgifter. Efter utbyte af några repliker mellan en 0-4 f talarne äterremitterades punkten. sl Utdrag ur ett bref tin Luleå. Du kan icke föreste.a dig hvilket smärtamt intryck 8! sutskottets penom tidnin.