Aftonbladet – 31 augusti 1863, sida 3

— — ömma omvårdnad, som ni sedermera egnade åt mig? Gaspard af Montsoreau hade oaflåtet följt dem båda med sin uppmärksamhet. Han såg de nedslagna ögonen, han såg den rodnande kinden, han såg slutligen den hastiga, men ömma blick, som Maria af Clairvaut fästade på sin unge räddare. Han såg det strålande uttryck af fröjd och sällhet, som upplifvade hans broders drag, och det var knappt möjligt för honom att kufva de våldsamma känslor, som rasade inom hans bröst, och att ieke likt en galniog rusa fram, för att skilja dem ät. Två eller tre lågt, men med djup tonviet af abben yttrade ord återkallade honom till sig sjelf, och han framträdde med obesvärad hållsiog, med vänlig, ehuru något upprörd min, för att ledsaga fröken af Clairvaut till matsalen, der frukostbordet var ger. veradt. 4Vi frukostera i dag något tidigare än vanligt, eade han till henne. SOrsaken är den, att min käre broder och vår värderade vän, abbån, hafva en lång väg att fara för att besöka en slägtinge, som efter hvad vi: hört skall vara illa sjuk. j cOch ni skulle kanske hellre sjelf vilja företaga denna resa, herr markis? frågade Maria. ZLåt för all del icke mitt vistande på slottet Montsoreay utgöra något hinder att i sädant fall följa er egen önskan. tDet önskar jag visst icke, svarade markisen,. I dessa oroliga tider är det alltid; bäst att slottsherrn stannar hemma, Dessutom är denne slägtinge, grefven af Morly, en åttiårig gabbe, söm icke kan göra sig! mycken räkning på att länge få behålla heisan, eller ens lifvet. SAckt, sade Maria, 4ni besinnar då icke, att vid den ålder, då lifvet flyr bort ifrån oss och all vår jordiska varelses herrlighet småningom förgvianer, hvarje tecken af menniskors välvilja, ömhet och kärlek måste blifva oss tusenfaldigt mera kärt och dyrbart, än medan vi ännu i follt mått njuta